Daniel Rekommenderar - Ny blogg om mat & dryck

Alla ni som känner mig vet att jag gillar mat!!!
Jag gillar att äta mat!
Jag gillar att laga mat!
Och jag gillar att umgås kring mat!
Jag uppskattar helt enkelt god och vällagad mat! Ni som följt bloggen ett tag, vet att jag ibland kan bli lyrisk och snöa in mig på just mat! Hahahha...

Jag har länge funderat och skojat över att skriva matrecensioner. Speciellt när jag varit ute och ätit på restaurang, framför allt de gånger som jag inte varit nöjd med servisen eller maten. Nu har jag tagit tag i detta (har semester och det regnar och jag är rastlös) och skapat en liten systerblogg som heter Daniel Rekommenderar.

Sidan är inte klar och är mest på skoj, men även tänkt som ett litet forum för mina (och eventuellt andras) matuppleveleser - bra som dåliga. Kanske lägger jag till och med upp ett och annat recept - vi får se!

Hmmm... undrar om jag får bättre service nu eller om det kommer börja spottas i maten?

Har en del upplevelser i bakfickan som jag kan skriva om ifall det skulle tryta, men i morgon blir det San Leandro Tapas (en favorit). Det enda negativa jag har att säga om den restaurangen är att det bara är kocken som talar svenska.

Tills vi ses igen - NJUT!

Den dagen kan komma...

Den dagen kan komma då min kropp ligger vit på ett vitt lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte längre fungerar.

Ge då mina ögon till en man som aldrig har sett en soluppgång eller kärleken i en kvinnas ögon.

Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta.

Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket så att han får uppleva och se sina barn leka.

Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin.

Ta mina ben, varje muskelfiber och nerv ur min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå.

Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka höra regnet smattra. Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden.

Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar. Ge mina synder åt djävulen och min själ till Gud.

When I am Dead, My Dearest

by: Christina Georgina Rossetti (1830-1894)

When I am dead, my dearest,

Sing no sad songs for me;
Plant thou no roses at my head,
Nor shady cypress tree:
Be the green grass above me
With showers and dewdrops wet;
And if thou wilt, remember,
And if thou wilt, forget.

I shall not see the shadows,
I shall not feel the rain;
I shall not hear the nightingale
Sing on, as if in pain:
And dreaming through the twilight
That doth not rise nor set,
Haply I may remember,
And haply may forget.

Sjung om studentens lyckliga dar...

Då har de alltså flugit ut... och jag.. jag står kvar på kanten och vinkar farväl en sista gång. Det är inte utan att det känns lite vemodigt att se sina skyddslingar springa bort från en. Men någonstans vet jag att de fått de bästa förberedelser de kunnat önska...någonstans vet jag att de kommer aldrig riktigt lämnar... men vad ska jag göra nu?

Jaja... hahaha... det löser sig!

Studentdagen flöt på över förväntan, det enda som inte var perfekt var det regn som öste ner - men det kan ju inte vi rå över...

Det var en hektisk dag med många punkter som skulle klaras av innan vi riktigt kunde släppa greppet om varandra. Redan klockan 9 ramlade studenterna in och de som tog sig förbi "blodhundarna" nere i entrén kom strax in upp för trapporna och in i sina klassrum som genast fylldes av glada tillrop och en och annan visselpipa. Ett sista uppdrag som coach hanns med, när jag jag fick knyta slipsen åt några av mina killar (stolt). Det blev lite tid över för avsked, kramar, betygsutdelning, mösspåskrivning och annat löst prat innan det var dags för fotografering.

Klockan 10.30 Lunch

11.00 var det dags för den avslutande ceremonin i aulan. Det blev lite tal, stipendieutdelningar och några av oss lärare bjöd på oss själva genom att framföra vår tolkning av Jai Ho från Slumdog Millionare. Jag tror att det mottogs väl - i alla fall om jag ska tolka jublet. Men å andra sidan... haha... vad hade de väntat sig - Idas sommarvisa?

Klockan halv ett forsade regnet ner när studenterna samlades på sina respektive platser för avmarsch. Under viss samstämmig sång (svårt att sjunga i led... och i takt) gick de då sina sista steg som elever på JENSEN gymnasium Västra, mot den ljusnande framtid som nu är deras.

Det var en ganska symbolisk handling att som coach få följa med eleverna upp på krönet, för att sedan ta ett steg åt sidan och se dem springa ner till sina föräldrar och släktingar. Själv stod jag kvar på krönet och blickade ut över havet av glada studenter. I horisonten hördes musiken från de väntande studentflaken och visst känns det tomt. Visst känns det sorgligt. Men framför allt är jag stolt! Stolt över det vi varit med om tillsammans. Stolt över mina studenter som nu flyger för egen maskin, Stolt över alla de betyg som jag klistrade i går. Stolt över de minnen jag har kvar. Men framför allt stolt över att jag har fått varit med.

Många av de som gick där i sina vita mössor har gjort en offantlig resa. Inte så mycket geografiskt som personligt och mognad. Från år ett till år två och från år två till år tre. Jag har bevittnat små underverk. Jag har sett personer utvecklas och jag vet att det kommer gå bra.

Jag önskar er all lycka i framtiden!
Gå era egna vägar!
Skapa era egna liv, och var inte rädda - ni kan så mycket mer än vad ni tror (Jag vet)!
Var inte rädd för misstagen - lär av dem!
Var stolta!
Och glöm inte - Per Aspera Ad Astra!

Ta hand om er!
Kramar och lyckönskningar från Coach Daniel
(hör gärna av er så jag vet vad ni gör och hur det går för er)

Jag åker buss när Kalle flyger!

Jag har fyra dagar ledig - mini week end! Från början var meningen att mamma och pappa skulle ta sig upp till den kungliga huvudstaden. Men så fyller ju lilla brorsonen år och japp efter fem timmar i varm buss åt jag prinsesstårta och tittade på när det lilla monstret slet upp pappret på paketet jag hade med - en radiostyrd helikopter (det är ju trots allt Kalle flygare).

Det känns som att jag alltid råkar ut för hemskheter när jag åker någonstans.. mmmm Denna gång satt jag i en proppfull buss utanventilation. Det var varmt och kvavt i bussen och ute gassade solen som om den inte gjort något annat. Droppen kom när en "välväxt" man inpyrd i cigarettrök satte sig på platsen vid mig. Helt förtvivlat tittade jag mig omkring och såg alla platser som var lediga - varför just jag!!!???

Funderade på om jag faktiskt kunde med att be mannen att flytta på sig, men kom mig inte riktigt för. Istället satt jag på mitt nu halva säte, upptryckt mot fönstret och kippade efter andan och kände hur huvudvärken kom krypande. Varje gång bussen stannade tänkte jag - nu går han av - men nejdå! Mannen klev inte ur förrän vi kom till Vimmerby - och då var det så dags. Kan bara hoppas att han inte ska med samma buss hem.

Men nu sitter ja här å njuter å grönska som ä. Te följd å de regnskogsvär som ä - ä de så grönt. Ena stunna renger de och etter dä skiner sola. Ja passte på å tvätte litt klär, men etter ja hängt opp de, så vart de snart blötere än när jag tog de ut. Ja sånn ä ho- laga om all djävlihet sedu!!!

Om du tycker ja skriver litt rart så ä dä för ja tänkte me te och försöke skrive på hemmål - visst sedu. Nu ä ju smålänska mi litt rosti, så vi ser hur dette går! Hahahahahh...

De ä faktis litt skönt å fare hem ibland när man har ti. Komme hem och hälse på familjen. Hannt faktis me å hälse på farmor inna ho for hem etter kalase. Tale litt me fastra och kusinen för å uppdatera litt va som hänner.

I går va ja in te stan med mamma och pappa. Litt kul å se va som skett sen sist. Samtidi ble ja litt skrämder. Ja kom på ma me och bli förgrymmad på alle de mensker som gå och småprate i gånga. De gå änneme gånga i bredd som parhäste och prater om va de ska te å köpe - "undra va det finns och handle här...? Ja ä mer van te å renne i affärer - vet va ja ska ha och var ja kan handlet. Mamma mi titta litt på mej, när ja irreterat ba de att flytte sej. O ja skämdes när ja kom på ma me desse stockholmsfasoner. Men si ja kunde inte hjälpat.

Men nu ä ja tillbake i huset på lanne å ja tror icke att de blir nå mer sta inna ja far hem. Här ä de skönt å dagerne går åt te å gå me hunn å läse boka ja har me. Wjedit skönt ska ja säja! På ettermiddagerna blir de litt vin i trägårrn inna de blir för kallt te å sitte ute.

I morrn blir de te å fare me bussen igen tillbake te Stockholm. Då va de slut på ledigheta å dags att börje jobbe. Men de ä flere timme ti dess. Nu ä de dags för elvakaffe och de kan en inte misse.

Hoppas du osså får e trevli helg var du nu än må vare!

Heja Norge

GRATTIS NORGE - RÄTT LÅT VANN!
Vi ses på KarlJohan 2010 efter finalen på Melodi grand prix!!!




GRATTIS OCKSÅ PÅ ER 17 MAJ
Grattis på 104-årsdagen!

Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Elsker, elsker det og tenker
på vår far og mor
og den saganatt som senker
drømme på vår jord.
Og den saganatt som senker,
senker drømme på vår jord.

I morgon bär jag era färger i er ära (trotsar klädkoden med lite rött, blått och vitt) - alltid retar det någon.