Daniel

I'm back!

2010-06-05T10:30:00.004+02:00

Wow.... jag har sagt det förut och jag säger det igen ... tiden springer ifrån mig och nu får jag ju faktiskt skämmas lite - ett år sedan sist!!!

Mycket har hänt...

Jag bor kvar där jag bor - fast numera förlovad sambo och letar efter större.
Jag jobbar kvar på JENSEN - även om jag bytt lite arbetsuppgifter och att jag är mitt i att byta skola och arbetsuppgifter (igen).
Jag är fortfarande farbror - fast nu åt två små monster - Välkommen till familjen Cajsa!

Hmm... det kanske inte har hänt så mycket i alla fall - vad har jag då gjort?

Well... I'm back!

Daniel Rekommenderar - Ny blogg om mat & dryck

2009-07-09T17:14:00.006+02:00

Alla ni som känner mig vet att jag gillar mat!!!
Jag gillar att äta mat!
Jag gillar att laga mat!
Och jag gillar att umgås kring mat!
Jag uppskattar helt enkelt god och vällagad mat! Ni som följt bloggen ett tag, vet att jag ibland kan bli lyrisk och snöa in mig på just mat! Hahahha...

Jag har länge funderat och skojat över att skriva matrecensioner. Speciellt när jag varit ute och ätit på restaurang, framför allt de gånger som jag inte varit nöjd med servisen eller maten. Nu har jag tagit tag i detta (har semester och det regnar och jag är rastlös) och skapat en liten systerblogg som heter Daniel Rekommenderar.

Sidan är inte klar och är mest på skoj, men även tänkt som ett litet forum för mina (och eventuellt andras) matuppleveleser - bra som dåliga. Kanske lägger jag till och med upp ett och annat recept - vi får se!

Hmmm... undrar om jag får bättre service nu eller om det kommer börja spottas i maten?

Har en del upplevelser i bakfickan som jag kan skriva om ifall det skulle tryta, men i morgon blir det San Leandro Tapas (en favorit). Det enda negativa jag har att säga om den restaurangen är att det bara är kocken som talar svenska.

Tills vi ses igen - NJUT!

Den dagen kan komma...

2009-06-24T20:54:00.006+02:00

Den dagen kan komma då min kropp ligger vit på ett vitt lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte längre fungerar.

Ge då mina ögon till en man som aldrig har sett en soluppgång eller kärleken i en kvinnas ögon.

Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta.

Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket så att han får uppleva och se sina barn leka.

Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin.

Ta mina ben, varje muskelfiber och nerv ur min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå.

Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka höra regnet smattra. Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden.

Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar. Ge mina synder åt djävulen och min själ till Gud.

When I am Dead, My Dearest

by: Christina Georgina Rossetti (1830-1894)

When I am dead, my dearest,

Sing no sad songs for me;
Plant thou no roses at my head,
Nor shady cypress tree:
Be the green grass above me
With showers and dewdrops wet;
And if thou wilt, remember,
And if thou wilt, forget.

I shall not see the shadows,
I shall not feel the rain;
I shall not hear the nightingale
Sing on, as if in pain:
And dreaming through the twilight
That doth not rise nor set,
Haply I may remember,
And haply may forget.

Sjung om studentens lyckliga dar...

2009-06-10T15:58:00.003+02:00

Då har de alltså flugit ut... och jag.. jag står kvar på kanten och vinkar farväl en sista gång. Det är inte utan att det känns lite vemodigt att se sina skyddslingar springa bort från en. Men någonstans vet jag att de fått de bästa förberedelser de kunnat önska...någonstans vet jag att de kommer aldrig riktigt lämnar... men vad ska jag göra nu?

Jaja... hahaha... det löser sig!

Studentdagen flöt på över förväntan, det enda som inte var perfekt var det regn som öste ner - men det kan ju inte vi rå över...

Det var en hektisk dag med många punkter som skulle klaras av innan vi riktigt kunde släppa greppet om varandra. Redan klockan 9 ramlade studenterna in och de som tog sig förbi "blodhundarna" nere i entrén kom strax in upp för trapporna och in i sina klassrum som genast fylldes av glada tillrop och en och annan visselpipa. Ett sista uppdrag som coach hanns med, när jag jag fick knyta slipsen åt några av mina killar (stolt). Det blev lite tid över för avsked, kramar, betygsutdelning, mösspåskrivning och annat löst prat innan det var dags för fotografering.

Klockan 10.30 Lunch

11.00 var det dags för den avslutande ceremonin i aulan. Det blev lite tal, stipendieutdelningar och några av oss lärare bjöd på oss själva genom att framföra vår tolkning av Jai Ho från Slumdog Millionare. Jag tror att det mottogs väl - i alla fall om jag ska tolka jublet. Men å andra sidan... haha... vad hade de väntat sig - Idas sommarvisa?

Klockan halv ett forsade regnet ner när studenterna samlades på sina respektive platser för avmarsch. Under viss samstämmig sång (svårt att sjunga i led... och i takt) gick de då sina sista steg som elever på JENSEN gymnasium Västra, mot den ljusnande framtid som nu är deras.

Det var en ganska symbolisk handling att som coach få följa med eleverna upp på krönet, för att sedan ta ett steg åt sidan och se dem springa ner till sina föräldrar och släktingar. Själv stod jag kvar på krönet och blickade ut över havet av glada studenter. I horisonten hördes musiken från de väntande studentflaken och visst känns det tomt. Visst känns det sorgligt. Men framför allt är jag stolt! Stolt över det vi varit med om tillsammans. Stolt över mina studenter som nu flyger för egen maskin, Stolt över alla de betyg som jag klistrade i går. Stolt över de minnen jag har kvar. Men framför allt stolt över att jag har fått varit med.

Många av de som gick där i sina vita mössor har gjort en offantlig resa. Inte så mycket geografiskt som personligt och mognad. Från år ett till år två och från år två till år tre. Jag har bevittnat små underverk. Jag har sett personer utvecklas och jag vet att det kommer gå bra.

Jag önskar er all lycka i framtiden!
Gå era egna vägar!
Skapa era egna liv, och var inte rädda - ni kan så mycket mer än vad ni tror (Jag vet)!
Var inte rädd för misstagen - lär av dem!
Var stolta!
Och glöm inte - Per Aspera Ad Astra!

Ta hand om er!
Kramar och lyckönskningar från Coach Daniel
(hör gärna av er så jag vet vad ni gör och hur det går för er)

Jag åker buss när Kalle flyger!

2009-05-23T10:29:00.018+02:00

Jag har fyra dagar ledig - mini week end! Från början var meningen att mamma och pappa skulle ta sig upp till den kungliga huvudstaden. Men så fyller ju lilla brorsonen år och japp efter fem timmar i varm buss åt jag prinsesstårta och tittade på när det lilla monstret slet upp pappret på paketet jag hade med - en radiostyrd helikopter (det är ju trots allt Kalle flygare).

Det känns som att jag alltid råkar ut för hemskheter när jag åker någonstans.. mmmm Denna gång satt jag i en proppfull buss utanventilation. Det var varmt och kvavt i bussen och ute gassade solen som om den inte gjort något annat. Droppen kom när en "välväxt" man inpyrd i cigarettrök satte sig på platsen vid mig. Helt förtvivlat tittade jag mig omkring och såg alla platser som var lediga - varför just jag!!!???

Funderade på om jag faktiskt kunde med att be mannen att flytta på sig, men kom mig inte riktigt för. Istället satt jag på mitt nu halva säte, upptryckt mot fönstret och kippade efter andan och kände hur huvudvärken kom krypande. Varje gång bussen stannade tänkte jag - nu går han av - men nejdå! Mannen klev inte ur förrän vi kom till Vimmerby - och då var det så dags. Kan bara hoppas att han inte ska med samma buss hem.

Men nu sitter ja här å njuter å grönska som ä. Te följd å de regnskogsvär som ä - ä de så grönt. Ena stunna renger de och etter dä skiner sola. Ja passte på å tvätte litt klär, men etter ja hängt opp de, så vart de snart blötere än när jag tog de ut. Ja sånn ä ho- laga om all djävlihet sedu!!!

Om du tycker ja skriver litt rart så ä dä för ja tänkte me te och försöke skrive på hemmål - visst sedu. Nu ä ju smålänska mi litt rosti, så vi ser hur dette går! Hahahahahh...

De ä faktis litt skönt å fare hem ibland när man har ti. Komme hem och hälse på familjen. Hannt faktis me å hälse på farmor inna ho for hem etter kalase. Tale litt me fastra och kusinen för å uppdatera litt va som hänner.

I går va ja in te stan med mamma och pappa. Litt kul å se va som skett sen sist. Samtidi ble ja litt skrämder. Ja kom på ma me och bli förgrymmad på alle de mensker som gå och småprate i gånga. De gå änneme gånga i bredd som parhäste och prater om va de ska te å köpe - "undra va det finns och handle här...? Ja ä mer van te å renne i affärer - vet va ja ska ha och var ja kan handlet. Mamma mi titta litt på mej, när ja irreterat ba de att flytte sej. O ja skämdes när ja kom på ma me desse stockholmsfasoner. Men si ja kunde inte hjälpat.

Men nu ä ja tillbake i huset på lanne å ja tror icke att de blir nå mer sta inna ja far hem. Här ä de skönt å dagerne går åt te å gå me hunn å läse boka ja har me. Wjedit skönt ska ja säja! På ettermiddagerna blir de litt vin i trägårrn inna de blir för kallt te å sitte ute.

I morrn blir de te å fare me bussen igen tillbake te Stockholm. Då va de slut på ledigheta å dags att börje jobbe. Men de ä flere timme ti dess. Nu ä de dags för elvakaffe och de kan en inte misse.

Hoppas du osså får e trevli helg var du nu än må vare!

Heja Norge

2009-05-17T11:37:00.006+02:00

GRATTIS NORGE - RÄTT LÅT VANN!
Vi ses på KarlJohan 2010 efter finalen på Melodi grand prix!!!

GRATTIS OCKSÅ PÅ ER 17 MAJ
Grattis på 104-årsdagen!

Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Elsker, elsker det og tenker
på vår far og mor
og den saganatt som senker
drømme på vår jord.
Og den saganatt som senker,
senker drømme på vår jord.

I morgon bär jag era färger i er ära (trotsar klädkoden med lite rött, blått och vitt) - alltid retar det någon.

Ingen tittar, men alla talar om den.... den ärade Eurovisionen.

2009-05-13T07:33:00.005+02:00

Satt du som jag i går och tittade på spektaklet?

En påkostad show i glamourens tecken. En kväll att sitta och kritiskt förfasas över deltagarnas sång och uniform.

Själv satt jag med några vänner och såg när Malena Ernman gick vidare med sin La Voix - kul!

Nu måste jag bara titta på torsdag - för att heja fram Norges bidrag, som tydligen ska vara något över det vanliga. Ska tydligen ha hyrt in en liten Vitryss. Sedan är lördagen självklar - just nu inbokad med sedvanlig middag med Frelinskan & Co.

Hmm den soom lever får se.

Tittade du?

Fem gånger gud

2009-05-06T22:26:00.004+02:00

Var på teater med mina elever i dag!

Fem gånger gud blev det. En riktigt bra föreställning. En blandning av skratt och allvar. Allt från glädjetårar till klump i magen. Den handlar om en lärare som försöker sätta upp Strindbergs verk "Ett drömspel". Jag rekommenderar dig att gå och se den om du har möjlighet.

Det var genom skolan som jag gick tillsammans med mina elever i Svenska B. Jag tog med mig några kollegor som lite stöd. Inte för att jag tror att jag skulle behöva det men tror att de uppskattar det. Det är alltid intressant att se sina elever utanför skolan - utanför deras normala habitat. Som vanligt uppförde de sig och jag kunde stolt se hur strulputtarna i salongen tillhörde någon annan lärare :)

När pjäsen var slut gick eleverna åt sitt håll (vill inte veta) och vi åt vårt. En trevlig kväll i kulturens tecken.

Valborg & 1 Maj - allt från Brännboll och mösspåtagning till promenad och solbränna.

2009-05-03T08:59:00.009+02:00

Japp, jag har gjort det igen... hmmm när ska jag lära mig? Efter en solig helg sitter jag här med en blöt handduk på huvudet - det kostar på att ligga på topp... och hmmm... glömmer man sedan toppen får man skylla sig själv.

Det har varit en skön och solig helg med allt man kan önska sig... eller nästan i alla fall.

Det började med att skolan hade mösspåtagning för våra blivande studenter. Detta skedde i kombination med en brännbollsturering. Det är en del av det vi kallar "Slutspurt -09" och hmmm jag råkar vara ansvarig för denna lilla puck. Heheheheh.... få se vad jag kan hitta på.

Slutspurt -09 handlar bland annat om en tävling om vilka av våra treor som blir de första att springa ut från skolan. Jag var lite orolig men naturligtvis gick det bra. Solen sken och jag tror att alla där hade kul. Min rektor hittade en ny favorit - megafonen och jag fick damma av mina brännbollsfärdigheter.... hahahha.... nog var de dammiga alltid och hmmmm gjorde en vurpa - men inte blev jag bränd inte - vad gör man inte för laget? Kommer ta en stund innan mitt knä är som det ska igen, men det kan det kanske vara värt?

När turneringen var över var det så dags för dagens höjdpunkt - mösspåtagningen. Det bjöds på cider och tal. Måste säga att det var en häftig känsla att stå framför alla treor och se havet av vita mössor! Riktigt lyckat!

När de officiella plikterna så var avklarade tog jag helg. På kvällen kom besök från Norge. det blev vin och en snabb uppdatering av vad som hänt sedan sist innan dagens ansträngningar tvingade mig att ge upp för John Blund... "titta kom och titta sätt er här omkring..."

För dig som trodde att det blev välbehövlig sovmorgon kan glömma det. Med en norrman på soffan blir det inte att ligga och dra sig. Nej det är ingen myt att norrmän är hurtiga - det är i högsta grad SANT!

Istället blev det en stadig frukost och sedan ut i solen (och det var väl där som det gick fel). Vi tog vägen över Västerbron, vidare över Söders höjder till Slussen. Tog färjan till Djurgården och gick sedan ett par timmar på Skansen - riktigt trevligt! När vi sett allt från björnar till sälar var det dags att gå vidare. Vi promenerade längs strandvägen in till stan och över till Kungsholmen innan vi satte oss på Mälarpaviljongen och tog ett vätskastopp :P

Det var när vi kom hem som jag började känna.... hmm det bultade i huvudet och när jag såg mig i spegeln kunde jag i det närmaste liknas vid ett varningsljus. Jag hade bränt mig. Andra gången denna vår... hmmm när ska jag lära mig.

På kvällen passade jag på att testa en kul present som jag fått..... och nej inge snusk! Jag hade fått en kul liten bok i födelsedagspresent av mina kollegor - Eat Sweden. Det är en liten bok med beskrivningar av krogar i stan. Om du visar upp den när du beställer så äter du och ditt sällskap var sin huvudrätt, men betalar för en. Ett kul sätt att testa nya krogar på. Tyvärr måste jag nog säga att PAUS inte levde upp till de fina utmärkelser de så fint skyltar med! Trist och intetsägande mat. Inget speciellt - hade nog förväntat mig mer än så.... Trist... men, men.

Dag två följde samma mönster som dag ett - denna gång i shoppingens tecken. Rena julafton för norrmän att shoppa i Sverige. Jag hade bara ett mission - att hitta en keps. Lyckades jag? hmmm.... nope! Hur svårt kan det vara? istället blev jag bara än mer röd!

Trots detta blev det en trevlig helg och en bra start på våren. Och 1 maj blev röd... trots allt! Hahahahahahahahhahaahha..... :P

Allt är inte vad det utger sig för att vara...

2009-04-26T20:06:00.016+02:00

Allt är inte vad det ser ut att vara!
Här var jag inbjuden på inflyttningsfest och slutade på ett... ja vadå?

För en tid sedan tackade jag JA på en inbjudan till att komma på en inflyttningsfest hos en av mina galnaste kollegor. I helgen var det så dags och jag och några andra satte kurs mot den aktuella adressen.

Visst hade jag funderat på om det bara var en "vanlig" inflyttningsfest ... eller om det kanske kunde vara så att det kunde vara något mer. För viss hade Marcela låtit putsa sin ring och vem bjuder in 60 pers på inflyttningsfest... och varför var det så viktigt att vi skulle dyka upp innan åtta??? Men Marcela stod på sig och hävdade bestämt att så inte var fallet.

Väl framme vid platsen för festen inser jag att hela lägenheten är FULL av folk och Marcela... ja hon är lite väl fin för en inflyttningsfest. Misstänksamt tilltar jag på Marcela som bara ler tillbaka. Nåja, visst kan man fixa till sig lite men....hmmmm jaja... Intrigen tätnade och vi kollegor konspirerade nu för fullt.

Klockan åtta annonseras det plötsligt att det är för mycket folk och att festen nu flyttar till lokal på Liljeholmen. Kartor delas ut och gästerna börjar lydigt packa in sig i bilar eller tar sig via tunnelbana till Färgfabriken på Lijleholmen, där vi möts av eldkonstnärer och champagne

Festen tar åter fart när den så återigen avbryts av... just det ... en vigselförrättare. Det var ett bröllop! Fan Marcela! Inte ett öga var torrt när löften och ringar utbyttes. Bröllopsvalsen byttes ut mot en egen tolkning av Jai Ho från Slumdog millionare (se video nedanför). Numer kommer jag att hänvisa till detta som Marcelas dans.

Marcela ville ha party och dans och hennes kollegor gjorde vad vi kunde för att ge henne det vi ville (antagligen för att vi alla kände att våra inflyttningsgåvor kanske inte helt räckte för att vara gåvor på ett bröllop - jag gav till exempel en seriebok om kaniner som inte vill leva längre och tar livet av sig - hysteriskt rolig men passande?) och kastade sig upp på dansgolvet till tonerna av Marcelas sång, som blev temat för kvällen. Behöver jag säga att Vilda Västra var först upp och sist ner från dansgolvet - vem kunde ana att lärare rockar bäst!

Det blev en sen kväll - men ack så lyckad! sent om sidor satt jag i en taxi hem - trött, utmattad men lycklig.

Tack Marcela att jag fick vara med dig och din David på er stora dag!

May the best in your past, be the worst in your future!

Slötittande söndag - Djup eller yta... ?

2009-04-05T10:48:00.010+02:00

Söndagen den 5 april

Sitter i soffan med en kopp rykande tee och tittar på heheh... jo jag faktiskt skäms lite ... Gilmore Girls. försvarar mig dock med att jag upptäckt att det finns påtagliga likheter med Becketts replikväxling i "I väntan på Godot". Det rappa ytliga tjabblet om livet existentiella djupa allvar. Hmmm.... det där lät bättre i mitt huvud.... Är det jag som svamlar för att legitimera mitt val av tv-tittande, eller kan det faktiskt vara så att Gillmore Girls har en litterär kvalitet gömt under yta - snacka om isbergsteknik! hahahahaha

Hur som helst är det en grå och trist söndag här i Stockholm. Samtidigt mysig och vårigt. Det är något speciellt med dagar som denna. Det är som om vi har förståelse för att världen måste vara lite grå och trist så här strax innan den ska grönska. Funderar faktiskt på allvar att ta med mig min kamera och ta lite bilder. Ska bara se om någon känner för att följa med ut!

I går var det lite annorlunda. Då kom värmen som en mindre chock. Det var solglasögon på och full fart mot glasstånden. Jag hann med två! Hahhaha... Men i dag skämtar våren med oss Aprilo! Men det gör inget... En bra ursäkt att ligga kvar i soffan.

Ska nog koka en kanna till och läsa något... ska hitta något riktigt svårt i bokhyllan för att kompensera mitt dåliga tv-val. Vad sägs om Auster, Dostojevkij eller varför inte lite hederlig Rydberg?

Årets första AW i vårsolen med Frelin...

2009-04-03T19:28:00.008+02:00

Gud vad skönt att våren äntligen är här! Solen skiner och jag blir glad bara jag tittar ut. I dag var den första riktigt våriga dagen. Visst har det varit soligt och fint ett par dagar... men i dag var det skönt ute. Jag har tvingat mina elever att dra upp persiennerna... men de verkar vara värsta gremlings... och skriker att det gör ont i ögonen. Undrar om de blir fler om jag droppar vatten på dem och om de blir monster om jag matar dem efter midnatt... hmmm?

Jag och Frelin beslutade i alla fall att ta en AW i solen... och efter lite rosé hade vi avhandlat både jobb och privatliv... hahahaha jo det finns en del att säga om båda det ena och andra - mer än så säger jag inte! hahhahahaha..... (tji fick du!)

Det är rätt skönt att ha människor som man kan snacka med. Speciellt i en stad som Stockholm som annars kan vara ganska kall. Även om det är lite halvjobbigt att ha en lärare i mental träning i sin närmsta umgängeskrets. Shit... kommer aldrig undan med att vara ynklig. Vem är det egentligen som äger problemet..hmm...?

Jag har fått tillbaka resultaten från DISA-undersökningen som jag gjort under ledarskapsutbildningen... ganska pricksäkert faktiskt - även om jag har svårt att erkänna det....hahaha och jag kan väl inte riktigt bestämma om jag är en korkad Golden retriver eller en psykopat med Asbergers.... hahhaa.. jaja...får ta resultatet med en nypa salt och se det som ett redskap och inte som sanning.

Men men ... det är i alla fall vår ute och jag är glad. Solen skiner och det känns att hela kroppen laddar sina batterier. Sol, rosé och en god vän... kan det bli bättre när Stockholm har blivit kallt?

Happy birthday to me... happy birthday to me... happy birthday!!!

2009-03-05T20:05:00.003+01:00

2 x Djurgården = klubbad säl

2009-03-04T17:19:00.016+01:00

Nordiska museet, Bellman, lustslott, Ulla Winblad, sängkammar-riksdag, Ragnar Östberg och Pusstunnor. Vad har de gemensamt? Jo, Kungliga Djurgården i Stockholm.

I dag har vi på Västra haft vår vinterfriluftsdag och jag var stationerad på Djurgården - en av landets två nationalstadsparker. "Spännande kulturvandring i litteraturens tecken" stod det visst... heheh ja, ja... Vissa hade även utlovat lite dans ute på udden, av undertecknad... hmmm... spännande och kultur kanske vi kan få med i alla fall. Ja, eller jo visst avslutade jag med ett spännande boktips.

Som huvudansvarig var jag på plats hela dagen. Det vill säga att jag gick promenaden två gånger. Behöver jag säga att jag just nu känner mig som en klubbad säl och ligger mer eller mindre utslagen i soffan.

Ganska intressant att se hur eleverna kommer rustade för en vinterfriluftsdag utomhus. Låt mig säga som så... tunna sommarskor, höga klackar och tunna kläder Detta för en vandring i snömodden på djurgården. Det är 4 mars - inte 4 juli. Hmm... de var blöta och frös redan innan vi hann börja med promenaden. Själv hade jag mina vandringkängor och klätt mig lager på lager.. ehehh jag har väl varit med förr... hahha.

Efter en halvtimma var det många som trötta undrade om vi inte var framme vid bron, där jag lovat att vi skulle fika. Hmm... hehe... hahah... "Snart framme" hörde jag mig säga och kände mig som en förälder med barn i baksätet.

Nu är det så att det faktiskt finns två broar på vägen längs kanalen, där vi vandrade. Vid synen av den första bron sken eleverna upp, medan jag nöjt kunde konstatera att det var FEL bro. Hehe... I am , I am the evil one! hahah... "Snart där..."

Jag hoppas att i alla fall någon tyckte att det var en trevlig promenad. Jag gjorde vad jag kunde för att höja moralen genom att komma med roliga anekdoter lite här och var... nästan så att jag kan ta ett sommarjobb som guide på Djurgården. Lite skönt var också att solen dök upp på eftermiddagen.

Själv tyckte jag att det var mycket trevligt, även om bieffekten just nu är att jag ligger utslagen i soffan. Undrar just hur jag ska klara trapporna i morgon.

En ny dag i dag en strålande dag

2009-03-01T18:00:00.008+01:00

Efter ett par mindre bra dagar fulla av tankar, funderingar och hjärnspöken, strålade solen in genom fönstret igen.

Jag har haft en del väderkvarnar att kämpa mot. Men i dag sken solen och jag såg livet lite klarare.

Som traditionen bjuder, började jag dagen med att äta min frukost till Vasaloppet. Jo, jag hann göra en hel del annat också under tiden - det är ju inte som att de åker loppet på en halvtimma, precis. Men Tv:n ska stå på, första söndagen i mars och man ska under en hel förmiddag springa och glutta för att se så man inte missar något.

Sedan passade jag själv på att ge mig ut i det fina vädret. Jag laddade podden, hittade mina solglasögon och gav mig ut. Och det var då... det var då jag kom på mig själv att sakta ner på stegen och att njuta av solen.

För första gången på ett par dagar hörde jag musiken och inte bara takten från poden. Livet var OK igen. Det var så skönt och ju längre jag gick, desto bättre mådde jag. Det var som om solen läkte alla skrubbsår. Det är väl så ibland i livet, att vi går på våra törnar. Har du då lite fart kommer det snurra ett tag och det var väl det som hände.

Men i dag stannade stegen och solen var tillbaka - hjärnspökena bröjade tappa greppet. I morgon kanske de är borta. Kanske vinner jag även denna gång.

Precis som Don Quijote slågs mot sina väderkvarnarna, har jag ett par av mina egna. Enda skilnaden är att mina bor i de mörkaste vrår i huvudet och att Don Quijote hade sin trogne Sancho Panza som som höll koll på honom. Sancho var är du ... Sancho??

Då kvarstår den klassiska frågan. Är det Don Quijote eller världen som blivit galen? Och vad säger det då om mig?

Oavsett svaret är kanske det viktigaste att vi lär oss något av allt som händer. Inget händer utan mening. Av att ramla, lär vi oss att resa oss.

Hälsning hemifrån

2009-02-28T16:21:00.005+01:00

I dag kom en hälsningar från ett vintervitt Småland och ett monster till Brorsson!

Ibland behövs inte mycket för att jag ska bli glad och helt varm inombords.
Tack!

Sänkt...

2009-02-26T21:31:00.006+01:00

Trött, ledsen och besviken!

Så mycket arbete, så mycket engagemang, så mycket slit ...och så lite tillbaka.

Är det värt det?

Orkar inte... tar det en annan dag.

Semlor och kungligt eklaterande

2009-02-24T19:49:00.009+01:00

I dag har jag som sig bör ätit en semla. Är i ärlighetens namn inte så förtjut i denna bulle (gillar ju inte grädde)... men dagen till ära så offrade jag mig gärna.

Det är ju sportlov här i Stockholm och mina elever är väl ute i backarna och bryter både armar och ben kan jag tro. Men på skolan är det fullt upp. I dag har jag suttit i flera möten och morgondagen ser inte bättre ut. Men jag har kikat i min kalender och sett att jag nog kommer att ha tid att rätta lite också.

På eftermiddagen började det surra i personalrummet och snart hördes någon fråga... "ska vi inte ha en semla?" (ja, ja... det var jag). Inte allt för långt efteråt satt några skrattande kollegor i köket med en kopp rykande kaffe och en semla. Riktigt trevligt ska du veta- det är vad jag kallar hälsa hahah...!

Men i dag är inte semlorna som står på löpet! Snarare är det en viss eklatering från kungligt håll. Äntligen fick de unga tu varandra. Han fick prinsessan... och hon halva kungariket. Det var väl inte en dag för tidigt. Bra jobbat Vickan - bra kille det där, de hör ja de... hörs på namnet ser du!
Dags för en kopp tee och mota lite flunsasymtom i grinn. Kanske ta och läsa lite mer i min bok.
Hoppas ni haft en bra dag och att just du hittat stans godaste semla!

Gourmet week end in Little contry county

2009-02-22T11:59:00.007+01:00

Är i Småland över helgen. Pappa fyllde 60 i går och föräldrarna passade på att fira på sant småländskt manér!

Det blir ingen längre visit denna gång, eftersom jag måste vara tillbaka i Stockholm i morgon. Nog för att ungarna har sportlov men det betyder inte att jag är ledig. Ser istället fram mot en vecka full av möten, konferenser och rättning.

Tog helt sonika bussen ner i fredags och ska väl vad det lider ta mig tillbaka på samma sätt. Helt ok att åka bussen - det tar en timma längre, men jag slipper byten.

Det är trevligt att komma hem en sväng. Det blir inte så ofta som jag skulle vilja. Men så är det väl att bli vuxen. Det är snö här.. haha... alldeles vitt och det snöar.

För dig som inte har ynnesten att vara Smålänning eller har haft den äran att närvara när Smålänningar firar, kan jag berätta att vi är allt annat är snåla, snikna eller giriga. Det är smutskastning och falsk propaganda från Gustav Vasa - ett straff för att vi vågade sätta oss på traven för 500 år sedan. Istället skulle jag nog säga att vi har en tendens att bulla upp. Heheh.. ingen ska gå hungrig från festen och ingen ska kunna säga att det inte fanns nog. Skulle nog drista mig till att säga att mat blir ett sätt att umgås för oss smålänningar - inte alltid bra, men gott.

Så även i denna familj. I fredags när jag kom bjöds jag på god kreolsk köttgryta med fläskfilét och starka korvar (och ett par glas rött). I går bjöd min mor släkten på middag på Karaktärshotellet - väldigt trevligt, gott och mycket mat. Naturligtvis avslutades det med ostkaka. Sedan bar det i väg hem till det Rothska residenset för kaffe och tårta. Prinsesstårtan la sig som bomull i magen och det var inte utan att jag kippade efter andan. Hahah... men det kan det kanske vara värt. Gott var det. Men det var inte slut med detta. Vid sjusnåret dukade mamma upp med tre sorters paj, sallad och ostbricka. hehehe.. "nattamat". Ska det va så ska de!

Lagom pästa sjönk vi ner i soffan och tittade på schlager. Det är lite härligt att få sitta tillsammans och kollektivt tillåtas att vara bitsk. Syrliga kommentarer haglade och det var tur att de deltagande inte hörde oss. Jag var nöjd eftersom mina favoriter gick vidare. heheh..

Dagen i dag har jag tillbringat i soffan med ena ögat i en bok (Ers majestäts olycklige Kurt) och det andra på skidskyttet. Som gammal tävlingsskytt är jag ganska imponerad av de som tävlar. Två sporter som bygger på varandras motsatser - häftigt. Jag hade nöjet att förra året vara åskådare vid en tävling vid Holmenkollen i Oslo. Riktigt roligt att sitta och titta i goda vänners lag och smutta på varm choklad (spetsad med rom). I dag fick jag nöja mig med en kopp tee - men det var helt ok!

Det är snart dags för söndagsmiddag. Det blir vildsvinsstek! Ska se till att proviantera lite i frysen innan jag åker hem. Har slut på vilt.

Hoppas du haft en skön helg och att du får en trevlig och lugn söndag. Själv ska jag snart skumpa fyra och en halv timma på buss tillbaka till Stockholm.

Ja,ja... i morgon är det måndag igen. Dags att ta sig tillbaka till vardagen. Hoppas jag kommer i kostymen. Hmm... får besöka gymmet!

Sunday morning

2009-01-11T12:12:00.003+01:00

Nytt år, ny termin och nya tag!

Ligger i soffan med en kopp tee och min julklappsbok Mdm de Pomadour. Den handlar inte så mycket om Mdm Pompadour som om samhället i 1750-talets Paris. Riktigt intressant faktiskt. Okey att Lindqvist inte är erkänd inom historiekretsar. Men han vet hur man berättar en historia och det är väl det som historia handlar om.

Träningsvärken gör sig påmind efter fredagens AW. Vi var ett par kollegor som firade höstterminens slut med att gå och bowla. Hahhah... och ... jo, jo prestigelöst men... haha..lite svårt att inte dras med...ska man spela, då ger man järnet! Gick faktiskt bra - måste vara minst 10 år sedan jag spelade sist. Jag slog i alla fall André - vilket var mitt mål. hheheh..

I morgon är det dags för en ny termin och nya elever. Både spännande och lite läskigt. Självklart kommer det att gå bra men alltid lite pirrigt första gången jag ska träffa en ny klass eller grupp. Jag vet ju inte hur gruppen är eller hur den fungerar. Nu kommer vi mjukstarta terminen med att denna vecka ha ett fokus på Afghanistan.

Västra har en vänskola i Afghanistan - en flickskola som vi stöttar. Känns viktigt, speciellt nu när regimen hotar att döda flickor som går till skolan. Lärare och framför allt kvinnliga lärare lever under dödshot. Kunskap är farligt och de som sprider den är ett hot mot regimen. Där ser vi hur viktigt jobb lärare har. Vi kanske inte kan bygga hus eller broar, men vi kan bygga människor och generationer.

År två och tre kommer tillverka undervisningsmateriell och år ett kommer tillverka lite informationsplanscher. Allt för att hjälpa. Mina elever i år 2 har fått läsa romaner med utgångspunkt i Afghanistan och vi kommer under veckan att se filmen "Flyga drake".

Men det är i morgon. I dag ska jag bara njuta av att det är söndag. Kanske ska jag försöka få med mig någon stackars kompis ut på en promenad runt stan. Annars tar jag poden och ger mig ut själv. Alternativt gosar jag ner mig i soffan och ägnar mig åt Mdm Pompadour.

Sammanfattningsvis... det är ett nytt år, ny termin, nya elever, nya chanser och möjlighet till en ny start! Nu får vi se till att göra det bästa av det.

Hoppas vi alla får ett gott nytt år!
May the best in your past, be the worst in your future!

dag 4 år 2009

2009-01-04T11:24:00.004+01:00

Jaha... då var det ett nytt år. Hmm... nu ska jag bara komma ihåg att skriva 2009 istället för 2008 som jag precis lärt mig.

Om jag ska sammanfatta 2008 så... hmmm... blev det ett händelserikt år. Det var året bloggarna exploderade och börserna kraschade. Det var ett år med mycket jobb. Västra blev fullvuxet och första kapitlet lanserades. Jag har blivit vuxen (läskigt) och köpt en lägenhet - med allt vad det innebär. Jag har rotat (lägg märke till ordvitsen) mig i den stora staden och blivit en stolt patriotisk exilsmålänning.

I det stora hela ett bra år!
Nu ska vi se vad 2009 gömmer för överraskningar

Gott nytt år!

Olika sätt att se på det.

2008-12-25T10:20:00.004+01:00

Hörde något lite kul på radion här om dagen och kan inte låta bli att dela med mig... jag har ju talat om hundar och katter tidigare. Här kommer utdrag ur en hund och en katts dagbok (Ja, du får använda din fantasi nu... och vad vet du om vad de gör när du inte ser...)

HUNDENS DAGBOK

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!

08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!

12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!

14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!

15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!

16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!

17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!

18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!

22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap... Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.

De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.

Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...

En riktigt God Jul från ett vintervitt Småland

2008-12-24T09:15:00.006+01:00

Jag ser det snöar, jag ser det snöar - det var väl roligt hurra!

Jo det är sant! När jag vaknade i morse och tittade ut trodde jag inte mina ögon - det snöade! Vita flingor dalar sakta från skyn och marken färgas vit. Kan det vara en bättre dag att snöa på... tror inte det!

Japp, jag är i Småland igen. Jag satte mig på tåget i måndags. Det är helt fantastiskt hur mycket människor det kan finnas på en och samma plats. Nog för att T-centralen är en del av helvetet en vanlig vardag. Nu befann jag mig i ett kaosartat T-centralen "dan före dan före dopparedan". Alla skulle tydligen med tågen och som sig bör strulade SJ. Tåg ska byta spår, avgångstider ska ändras och tåg ska bli bussar - allt för att späda på hysterin. Själv tackade jag alla högre makter för att jag hade köpt 1:a-klassbiljetter - hahaha jag lärde mig något förra året! hahah...

Nu är jag hemma i Småland och njuter av Julen och allt vad det innebär. Mysigt att komma hem till familjen. Och det blir inte sämre av att snön faller vit. I går följde jag min egna lilla tradition och satte på bastun i källaren och tog mig en ordentlig tvagning - precis som sig bör dagen före Julafton. Ska erkänna att det inte minst är ett ypperligt tillfälle för egentid.

Nu har jag precis ätit min frukost bestående en stor kopp tee och en smörgås med julskinka. Julgröten hoppar jag.. har aldrig varit särskilt förtjust i den. Om ett par timmar kommer farmor och bror med brorson (läs monster). Så nu gäller det att passa på att njuta av stillheten! Julfrid får vi ta i kväll ...Hahah... Jag kanske ska passa på att stapla julklapparna under granen - har sett kassarna och är inte helt säker på att granen är stor nog. "Man ska köpa sig ur krisen" sa alltid min lärare i samhällskunskap. Hahah... nu är de inte till mig, ( ja, ja jag har tjuvkikat lite - bara lite) snarare är det 4 kassar med klappar adresserade till ett monster som kommer att drunkna i paket i år igen. Stackars liten... är inte lätt!

Som den snälla farbror jag är. Försökte jag ha ett litet samtal med honom om att han skulle tänka på att vara snäll, så inte tomten tog hans paket. Vad svarar den lille då? Jo... "jag kommer få så många paket - så det gör inget om tomten tar ett par". SNORUNGE!

Nej bäst att sätta lite fart...

En riktigt God Jul tillönskar jag dig från ett vintervitt Småland!

Spöken och troll spricker i solen... så gör även mobbare

2008-12-16T19:42:00.005+01:00

I dag har jag hållit föreläsning om mobbning för JENSENS AMA - representanter. Jag stod inför 60 ungdomar och berättade om hur det är att vara mobbad och om att gå vidare. Det är lika läskigt varje gång jag gör det - även om det blir lättare och jag vet att jag kanske hjälpe någon. Kanske är det just därför jag ställer upp och berättar - för chansen att göra en skillnad.

Jag inledde med att läsa brevet som jag skickade till min gamla skola när jag 10 år senare ville göra upp med mina gamla spöken och demoner.

"Det var inte mitt fel!

De sa att det var jag som skulle ändra på mig. Att om bara jag ändrade på mig, skulle allt sluta! Alltså var det mitt fel!

Att bli mobbad är ett helvete - en tillvaro av konstant oro, osäkerhet och en evig nedbrytning. Mitt helvete började hösten 87. Jag hade precis börjat 4:e klass, i en ny skola. Allt var så där spännande och nytt, som det ska vara. Men det varade inte länge. Snart förvandlades var dag till ett helvete - som kom att vara i 6 år.

Varför gjorde man ingenting? Vad skulle de göra? Det var ju mitt fel!

Efter ett tag blev jag rätt bra på att hålla en fasad. Kom snabbt på att ingen frågar den som ler, om han mår dåligt. Leendet blev mitt försvar. Jag ville ju inte göra dem besvikna. Att vara mobbad, var att vara misslyckad. Jag ville inte att de skulle veta att jag var misslyckad! Jag var mobbad och det var mitt fel. Alltså log jag.

Men vad hjälpte det att le? Om jag inuti grät och var tom? De såg en leende gosse. Men inuti rasade hela hans värld samman. Han famlade för att hålla sig över vattenytan. Letade efter en livlina, ett litet strå av hopp.

Det var få som vågade stå mot mina mobbare. Än färre, som orkade stå kvar.

Det är nu tio år sedan jag lämnade dem bakom mig. Men spåren av dem, förföljer mig dagligen. De har nu sedan länge glömt, men jag glömmer aldrig. Såren de gav mig kommer aldrig att läka, utan jag måste dag för dag lära mig att leva med dem.

De sex åren lärde mig att alltid ha koll. Aldrig slappna av. Jag tillåter mig aldrig att tappa kontrollen. Tappar jag kontrollen, kan jag göra fel. Gör jag fel, så är de där; anmärkningarna, glåporden, allt om igen.

Jag har fortfarande svårt att vara ensam. Att vara ensam är fel. Bara den som inte har vänner är ensam. Samtidigt vågar jag aldrig helt att lita på någon, då jag litat på för många.. Vågar aldrig vara säker på om de ska stanna -förväntar mig att bli lämnad. För vem vill vara på min sida? Och även om de vill, hur länge orkar de?

Jag brottas dagligen med dessa mörka skuggor från mitt förflutna. Men idag har jag vänner och personer som jag litar på, som jag bryr mig om och älskar. Det är personer som älskar mig och hjälper mig att förstå - att det inte var mitt fel!

Jönköping tisdagen den 24 januari 2006

Detta brev kommer till Er, från en pojke som höstterminen -87 började på Astrid Lindgren Skolans mellanstadium. Han kom som en nyfiken och oskuldsfull pojke som skulle börja fjärde klass i en ny stor skola. En pojke som tyckte om skolan med allt vad det innebar.

Den här pojken föll snart offer för mobbing. En mobbing som tog sin början i fjärde klass och slutade i nionde. Den lille pojkens föräldrar förstod att något inte stod rätt till och sökte hjälp och stöd hos pojkens klasslärare som svarade med ”Det blir nog bra, bara han ändrar på sig.” Ord som etsat sig fast, ord som aldrig kommer att glömmas. Ord som kom från det som skulle vara pojkens trygghet. Ord från någon som kallade sig pedagog.

Nu har den lille pojken blivit stor. Han har börjat släppa taget om de svarta minnena och har börjat släppa in personer i sin mörka hemlighet – att ha varit mobbad. I över tio år har orden från hans lärare etsat sig fast i honom. ”bara han ändrar på sig ska det nog bli bra.” En bekräftelse på att det var honom det var fel på. En stämpel som gjorde det legitimt att andra gjorde varje dag till ett helvete – fick han inte skylla sig själv? Det är först nu som han förstått att det inte var han det var fel på, att det inte var han som behövde ändras. Men tio år försent!

I dag, är den nu vuxne mannen i slutet av sin utbildning vid en av landets främsta lärarhögskolor. Det går bra för honom och han hoppas att de erfarenheter han bär på ska vara till hjälp för andra som dagligen möter samma helvete som han gjorde i sex år.

Den lille pojken var jag…"

Det blev riktigt bra och jag tror att jag fick med mig eleverna. I alla fall några av dem. Vi an väl säga som så - det tog 15 min att läsa brevet och efter det haglade frågor i 45 min. Wow... vilka frågor sen. Återigen fick jag det bekräftat att vi har väldigt bra elever. Bra elever som funderar, reflekterar, ställer frågor och vill förstå. Kul! Det ger hopp. När föreläsningen var över var det flera av eleverna som kom fram och tackade och jag fick en och annan kram (blev nästan lite blöt i ögat). Tack för alla snälla ord!

Jag beslutade mig för att gå hem. Jag vandrade från södra via medbogarplatsen och slussen. Trängdes med turisterna i Gamla stan och tog svängen genom Kungsträdgården, Nk och sedan in på Åhlens. Där hittade jag faktiskt "Baglady" hmm.. dock inte det armband min mor beskrivit. Ja ja....

Nu är jag hemma igen och ligger med en stor köttbullesmörgås med rödbetssallad.... gott! Inget tee - är så fasligt trött på tee efter helgen. Julmust... med socker.. japp... ni hörde rätt.... ska jag nu dricka must, ska det vara med riktigt socker och inget läskigt aspartam eller än läskigare sötningsmedel.

Ha det gott så länge och glöm inte att även du kan göra skillnad!

Lördag i soffan med 38 i feber - not so much party!

2008-12-13T11:22:00.006+01:00

En vecka kvar till Jullov. Det är helg och vad gör en typisk lärare som jag? Jo, han ligger hemma och är sjuk. Dag tre med trettioåtta i feber och ont i hela kroppen. Detta var inte planen. Hmm... I går skulle jag gått med ett par kollegor till AG och i kväll var det utgång planerat... nu ligger jag bara här. Det är så synd om mig!

Jag började må dåligt redan i torsdags (eller egentligen redan under Nobelmiddagen) men som den lärare man är, biter man ihop och proppar sig full med alvedon och Ibumetin och kämpar (IDIOTI). I går krigade jag de tre lektionerna jag hade och sedan fick jag lov att gå hem. Köpte med mig en liter glass och la mig i soffan och frös. Kanske inte så smart att käka glass när du fryser, men attans vad det är skönt för halsen.

Klockan sju gick jag och la mig eftersom jag helt enkelt in orkade vara uppe. Huvudet värkte, kroppen värkte till och med ögonen gjorde ont. Kändes som att sängen var min bästa vän men.... jag har aldrig varit med om att en säng kan göra ont. Men det gjorde den i natt! Hur jag än låg gjorde det ont och var obekvämt och det gjorde inte saken bättre att jag började att svettas som en gris Hmmm... två gånger var jag uppe och bytte täcken och lakan eftersom de var dygnsura - ändå frös jag som en liten gris (stackars grisar som både fryser och svettas... ja, ja det är snart Jul).

Jag tror i och för sig att det värsta är över. Men så fort apoteket öppnade i morse var jag där och inhandlade allt från Naproxen till Strepsil och nu ligger jag i soffan - aningen bedövad men det är helt ok. Mental träning i all ära, men när det kommer till smärtlindring - Give me the pills!

Dags för en ny film och lite mer tee.. kanske se Harry Potter på kanal 5 hmm...

10 dec och jag dricker tee med Kungen

2008-12-10T19:52:00.005+01:00

Onsdagen den tionde december, tjugohundraåtta.
Ligger i soffan och mår sådär. Det är tydligt att jag börjar bli trött och att imunförsvaret jobbar på sista versen. På jobbet är det just nu kanske vår värsta tid - betygstider. På rummen sitter jag och kollegorna och sliter med rättning och kriterier - utanför står eleverna och bankar och vill ha resultat, respons och betyg. Usch... ja just nu är det tufft och jag är trött och behöver vara ledig.

Huvudet värker, halsen känns tjock och jag ligger under en filt och känner mig inte helt kry. I sann tradition ser jag dock naturligtvis på den stora middagen på Stadshuset - Nobelmiddagen.

Lite kul att ha varit där. Jag kommer ihåg att när jag satt i Blå hallen (under prisutdelningen av Stockholm stads kvalitetspris) funderade över hur i all sin dar alla fick plats där under Nobelmiddagen - så stor är inte salen. Men det går tydligen. Skulle inte vilja vara head of party på den festen! hahahah...

Men, men... de sitter där och jag ligger här. De med champagne och jag med en stor kopp tee, så på sätt och vis dricker jag tee med Kungen - Skål Kungen!

Andra advent - adventsfika tackos och Pineapple express

2008-12-07T22:47:00.004+01:00

I dag har jag firat advent ala Tyskland. Claudia bjöd ut kollegorna och mig på tyskt adventsfika - och vilket fika sen! Glögg, kaffe, minst sju sorters kakor och två tårtor!!!! Ja, du läste rätt två tårtor. Trots att det var trevligt och gott kunde jag inte hjälpa att tänka att det är tur att jag inte är tysk - skulle aldrig klara fler adventsfika utan att rulla fram! Men som sagt mycket gott och mycket trevligt!

Eftersom jag redan hade andra planer för kvällen fick jag vackert tacka för mig och ta tunnelbanan tillbaka. Klockan 19 kom en polare över och det blev film, öl och tacos. Det är en sån där skön polare som jag inte behöver prestera en massa för. Det räcker gott att bara vara.

Kanske är det för att jag har ett jobb där alla förväntar sig att jag ska ligga på topp och prestera 210%. Är dock inte säker på om det är krav som ställs på mig eller om det är mina egna krav och förväntningar på mig själv.

Hur som helst... Vi åt våra tacos och drack våra öl medan han berättade om jobbet och tjejerna - och jag som den gode vän jag är - lyssnade och skrattade! Filmen, vet jag inte... har inte bestämt mig vad jag tycker. Min polare tyckte att det vad den bästa komedin han sett på länge - själv vet jag inte (Pineapple Express) - kanske förmycket för min smak! Men men... trevligt med okomplicerat sällskap som avslutning på en bra söndag.

Precis vad jag behövde!
Tack C & A för en toppen andra advent!

Lördag i soffan

2008-12-06T13:36:00.013+01:00

Lördag förmiddag.... och jag är... .. ... ledig! Har precis klarat av en skön promenad runt Kungsholmen och ligger nu i soffan med en kopp tee och läser texter på Kapitel1 (www.kapitel1.se). Ola har bett mig att läsa och responsa texter på sida. Med andra ord agera elak svensklärare... hehehe... även om han nog tycker att jag kunde bli mer elak - det ni kära elever.

Kul att sidan tagit sådan fart. Vem kunde ana att det fanns så många manus som låg och väntade på att Kapitel1 skulle dyka upp. Det är verkligen kul att få följa utvecklingen på så nära håll och få vara med och bidra och hjälpa till med det lilla jag kan. Tyvärr ligger det fortfarande en irriterande spärr på sidan som gör att jag får lite problem i läsandes, eftersom sökmotorn har en tidspärr. Det betyder att när jag läst och gett respons på en text, måste jag vänta 15 min till det att jag kan söka en ny text - ganska irriterande. Men under tiden läser jag Peter Englunds Förflutenhetens landskap - bra bok!

Vädret kanske inte är det roligaste i dag, men på sitt sätt ganska härligt - speciellt när jag kommit hem efter en lång och härlig promenad, och få krypa ner i soffan och gosa till det med filt och tee. Alla har vi våra favoritplatser. Från säker källa har jag hört att Ola har sin i badkaret. Jag föredrar soffan och gärna med en filt.

Lite irriterande är det ju i och för sig, eftersom jag hade en plan med min promenad - att kanske klara av några julklappar... hmm.... men när jag såg den stora massan av julshoppande 08:or... hmm låt oss säga att jag tappade lusten. Julkänslan som skulle hjälpa mig att handla rymde och jag höjde volymen på min iPod- bytte spår till Pink och fortsatte att gå.

Är det någon som förrästen vet var jag kan hitta märket "Baglady". Mamma vinkade för att hon hade sett ett armband där som hon ville ha. Usch .. jag har inte köpt en enda julklapp... inte ens börjat med julkorten... ihhhh...

På tal om tee... ibland blir jag djup.

Once upon a time

I was drinking my tea

held it in my hand

like a hot steaming sea

Deep as my mind

and warm as my heart

Together in friendship

but in love apart

The lemon like a smile

the sugar so sweet

an ocean of love

like a dog at my feet

Once upon a time

I was lost at sea

I burned my fingers

at my own cup of tea

December och jag är nästan ikapp

2008-12-01T17:39:00.008+01:00

Wow... det är helt otroligt... det är december. I dag vaknade jag upp och det var 1 dec. Hur gick det här till? Var det inte nyss september eller oktober?

Insåg snabbt att jag missat något viktigt - att köpa en godiskalender.

- Men Daniel, kanske du tänker nu, ...är du inte lite för stor för en julkalender?
- Svar NEJ!

Det finns få saker som är mysigare än att gå upp på morgonen, ta min kopp tee och öppna en lucka i kalendern. Ta den där stunden på morgonen, då det bara finns du, en kopp tee, och om det sedan gömmer sig en liten chokladbit där innanför.. hmmm ja, då kan det ju knappast bli bättre! Om du inte förstått det än, så är den här lille smålänningen väldigt julkonservativ... så det så!

Antagligen ligger det grundat i ett barns tidiga naivitet att försöka hålla fast i den tindrande och pirrande Julen. Kommer du ihåg den där känslan i magen, som gjorde att du inte kunde somna kvällen innan Julafton. Hur du tjatade och antagligen drev jag dina stackars föräldrar till vansinne genom att fråga om det inte var morgon än. Den där pirrande känslan som fick dig att skutta omkring som en bumbibjörn med sockerchock.Förlåt mamma och pappa! Var det inte lite sorgligt när du en Jul insåg att just det där pirret var borta.

Det tog mig flera Jular innan jag insåg att pirret kanske inte alls var borta, utan bara ändrat form -ersatts av ett vuxenpirr - mindre sockerchockad Bumbibjörn och mer...heheheh. Nu är Julen en tid av stillhet och tacksamhet, en tid att vara med de som står mig nära, de jag älskar och bryr mig om. Kanske är det just därför min lilla kalender blir så viktig för mig - den är inte bara en nedräkning inför Julen, utan också en påminnelse om att jag snart får åka hem till mitt älskade Småland, för att få vara tillsammans med min familj. Ta den där första skinksmörgåsen, snacka skit med syskonen, dricka vin med mamma och pappa i soffan och kramas med monstret... saknar er!

Jag erkänner... jag blir blödig runt Jul, men kan jag bli annat av stora vita flingor som dalar i skyn (hmm... det är lov att hoppas), tindrande ljus och julmusik. Det gör mig glad att göra eget godis, baka pepparkakor och lussekatter. Dricka glögg medan jag försöker att slå in paket, lacka och skriva rim på klapparna, samtidigt som doften av Jul sprider sig i lägenheten.

På jobbet håller jag äntligen på att komma ifatt. Hela den här terminen har varit en evig kamp mot rättninghögen som envist växt kapp med mitt dåliga samvete och elevernas befogade tjat på respons - snacka om Sisyfosarbete.

Japp... jag håller med, har varit dålig på att hinna med den här terminen, min sten vill aldrig riktigt upp men men... skam den som ger sig och nu är jag snart i fas och stenen är strax uppe. Ibland blir det inte som jag har tänkt mig. Men det är bara att bita ihop och nu ser jag ljuset i tunneln, stenen är nästan där och kanske kommer jag vara lika lättad som eleverna när den här terminen är över och vi alla får ta Jul.

Hehehe... bara för att se stenen åka ner igen lagom till terminstart... hehehe.... men jag håller fast... It takes a fool to remain sane ... och Sisyfos var lycklig!

Kram på er familjen!
Saknar er - syns snart!

Första advent... och jag har namnsdag!

2008-11-30T13:45:00.004+01:00

Sunday morning...

I dag är det söndag... inte nog med det, det är första advent... och som om det inte var nog - det är 30 november och vad betyder det?

JAG HAR NAMNSDAG!!!!

Wiiiii.... Grattis lilla mig på Anders-dagen! Nu har jag i och för sig namnsdag tre gånger per år, eftersom jag egentligen heter Anders, Valdemar, Daniel Roth Hahahaha - Ja, det skulle väl vara jag det... hehe... översätter du det blir det ungefär;
Anders = Man/manlig,
Valdemar = Härskare
Daniel = Han som går med Gud
alltså: "Manlig härskare som går med Gud".. hehehe...
Tack för den mamma och pappa !

VI VANN!!!! Grattis JENSEN gymnasium Västra!

2008-11-25T19:48:00.020+01:00

I dag var det så dags för finalen i Stockholms stads kvalitetspris. JENSEN gymnasium Västra är en av deltagarna som lyckats kvalificera sig till den stora finalen i Stadshuset. Det har arbetats länge med detta bidrag och i kväll var det dags. Vid tresnåret lämnade jag Gjörwellsgatan för att traska mot Stadshuset och Blå hallen där ceremonin skulle äga rum. På väg ut ropar ett par elever "lycka till" efter mig . Det tycker jag säger en del om vilka underbara elever som jag jobbar tillsammans med och redan där borde jag vetat vad som väntade.

Det var inte helt enkelt att gå i slasket - vilket jag och kollegan snart fick erfara. Men skam den som ger sig. Jag är ju van vid pedagogiska promenader - lite slask skulle inte hindra mig.

Det var en pampig tillställning som inleddes med fanfarer, sång och tal. När det så var dags för de nominerade för kategori "bästa skola", var jag så nervös att jag mentalt intalade mig att det inte fanns en chans i världen att vi kunde vinna - vi har bara funnits i två och ett halvt år, JENSEN har vunnit tidigare och... var det inte en handikapsramp som lagts fram... vi behöver ingen ramp... nej inte en chans - och vinnaren i kategori bästa skola är .... JENSEN gymnasium Västra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

"Vinnare i klassen Skola: JENSEN gymnasium Västra på KungsholmenEnheten utmärks av ett väl strukturerat och systematiskt kvalitetsarbete. De gemensamma värderingarna kring bland annat ansvar, utveckling, helhetstänkande, kundorientering och målinriktning avspeglas tydligt i skolans verksamhet.

Ledarskapet har ett tydligt medarbetar- och brukarfokus och inbjuder till en hög grad av delaktighet. Samtliga medarbetare är med och bidrar till utveckling av verksamheten.

Skolans åtaganden och arbetssätt är relevanta och har koppling till verksamhetens huvudprocess, lärandet. Sambandet mellan åtaganden, arbetssätt och resursanvändning är tydligt. Kontinuerliga uppföljningar och analyser av resultat säkerställer att rätt delar av verksamheten utvecklas. Resultat från brukarundersökningarna visar att eleverna är nöjda med verksamheten.

Allas delaktighet och ett systematiskt kvalitetsarbete med utgångspunkt i elevens lärande och trivsel gör skolan till en värdig mottagare av Kvalitetsutmärkelsen 2008"

Det skreks, det studsades (ja, vi lärare skuttar när vi blir glada) och kramades. Det känns så bra att få det bekräftat. Det som jag länge känt och hävdat. Vi är bra!... eller vi är inte bra... vi är förbannat bra, för att inte säga bäst! DEt var en välförtjänt klapp på axeln - en bekräftelse på att hårt arbete lönar sig. Det var ju det jag sa... Sisyfos var lycklig... Viss finns det saker som kan bli bättre... vi kan alltid bli bättre... men vi får inte glömma att vi är bra (läs bästa skola 2008) och just nu vill jag bara sätta mig ner och njuta av stunden... suga i mig detta innan jag tar nya tag och blir än bättre.

Ett stort GRATTIS till alla kollegor och elever! Det är VI tillsammans som gjort detta möjligt. Sträck på er var stolta - vi är bäst och just nu finns beviset i form av ett fint diplom, där det tydligt står att vi är...
BÄST I TEST!

Snöstorm och 30 dagar kvar till Jul

2008-11-24T18:27:00.004+01:00

Japp, så har vintern kommit och Stockholmarna lika förvånade som alltid - hopsan Kersting, det kom snö i år igen!

Skämt å sido - det snöar och det snöar ordentligt. Men den här lille smålänningen kan inte låta bli att tycka att det är lite mysigt. Det handlar bara om att klä sig. Tro mig, du kan gå ut och gå trots att det snöar.

I helgen har jag haft besök från Oslo - precis vad jag behövde. Ladda batterierna i goda vänners lag. Det blev naturligtvis en hel del promenader - japp, norrmän är lika hurtiga som det sägs. En hel del promenader blev det. hahahah... men men det har jag inget emot.

Nu var det ju inte bara Norge som kom på besök utan så även vintern som med hehe storm drog in över Stockholm. Hahaha.. Det var bara att ta på luvan och vantarna och ge sig ut i snöovädret - det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Men Stockholm är en vacker stad även när det snöar. En lång promenad på söder följt av det obligatoriska varvet via östermalm vidare till Odenplan och över till Kungsholmen igen. Japp... långa promenader trots snöstorm. Men inget ont som inte har något gott med sig... snöstormen och promenaderna gav tillfälle för en och annan Irish. Gott!

Föga anade vi att den snö som kom skulle vålla oss problem i framtiden. Det är tydligen så att flygplan 2008 inte lyfter när det snöar. Halva Arlanda var inställt och de som kom från Oslo och skulle landa fick vackert vända om till Gardemoen igen. Men vi hade tur! Just det plan som mitt besök skulle lyfta med kom faktiskt iväg om än ett par timmar försenat.

Yta eller innehåll?

2008-11-17T17:35:00.008+01:00

Har ytan blivit viktigare än innehållet, eller är ytan ett sätt att få bort fokus från det verkliga innehållet?

Jag sitter här och ser mig omkring och kan inte hjälpa att en obehaglig känsla kryper inpå mig.
Det känns som att allt bara handlar om yta... YTA YTA YTA! Utbildningen du går, jobbet du har, lägenheten du köpt, din partner... och du själv. Har jag rätt eller är det bara jag som håller på att bli bitter? ... hemska tanke... hahahah....

När jag hör hur mina elever, vänner och kollegor diskutera, handlar det ofta om yta och väldigt sällan om innehåll. De senaste inneklubbarna, märken, fester, semestrar och prylar. Deras val av utbildning handlar sällan om utbildningens innehåll och kvalitet, snarare handlar det om det det som kommer att stå på deras diplom - fina namna med gamla anor. Kvaliteten på din utbildning avgörs av vilken skola som skrivit på ditt examensbevis.

Men var har vi kommit när kvaliteten på din utbildning avgörs av namnet på din skola? Handels är den bästa skolan för att det är Handels och KTH är bäst för att det är KTH. Om kvaliteten på en skola eller utbildning avgörs på vad skolans historia, så vet jag inte om jag vill vara med mer. Kan vi leva på gamla meriter, eller måste vi utmana oss att alltid bli bättre?

Handlar det inte om vad skolan gör i nu och vad den kommer att göra i framtiden. Personligen måste jag nog säga att jag tror att många av landets bästa skolor INTE hittas i Stockholm eller dess närområde. Gamla anor garanterar så vitt jag vet inte kvalitet på undervisningen. Snarare tror jag att gamla anor är ett hinder för utvecklingen. Ta högskolan i Jönköping som exempel, som på många sätt ligger i framkant i sina utbildningar. Den internationella handelshögskolan är ledande inom sina områden och lärarprogrammet är en ledstjärna inom utbildningen enligt utbildningsministern. Problemet är att Jönköping inte ligger i Stockholm och är på tok för ny för att kunna vila på fina och gamla anor och meriter. Å andra sidan... yta eller innehåll...

Men det är inte bara utbildning och jobb som handlar om yta - även jag har en yta. Vem jag är avgörs av den fasad jag håller upp. Det vill säga den bild som jag tillåter min omgivning att se - vilket inte nödvändigtvis är detsamma som sanningen. Där är jag och mina elever inte helt olika. Jag är mån om att hålla upp min fasad och de är mån om sin. Det är en försvarsmur mellan oss och verkligheten.

Jag skulle gärna vilja tro att jag är lite djupare, äldre och visare än så... men jag undrar om så är fallet. Jag tror att vi alla bär en rädsla över vad som kommer att ske den dag någon ser genom vår fasad och ser verkligheten. Den läskigt nakna verkligheten - den nakna sanningen - inga undanflykter - ingen yta - bara innehåll. Kanske är det därför som vi drar oss för att släppa in någon. Kan det vara så att vi jobbar med yta för att vi själva är rädda för vad andra kan finna på djupet - att vi av rädsla för att avslöja oss själva - vilka vi egentligen är och vad vi egentligen tycker, tänker och känner - bygger fina fasader för att locka uppmärksamheten bort från det verkliga - oss själva. Ett intressant innehåll i utbyte mot en intetsägande yta. Eller är fasaden till för att vi själva ska slippa ta itu med det som finns under den där tillgjorda ytan - oss själva. Har i så fall vårat försvar blivit vårat fängelse? ... Ironiskt.

Gud vad jag önskar att jag kunde säga att jag var annorlunda...

"I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character."
(Martin Luther King)

Doktor L.S.V Roth - Sveriges starkaste kvinnliga filosofie doktor

2008-11-08T17:54:00.010+01:00

Fan vad det är häftigt att se sin lilla syster yster svara på frågor som jag själv inte ens visste fanns. Min lillasyster, syster yster har blivit doktor och lilla jag fick vara med på disputationen - coolt!

I torsdags satte jag mig på x2000 i riktning mot Lund. 4 timmar tåg... hmmm... passade på att rätta - något ska jag ju hitta på... och mina elever tjatar om att jag är slö hmmf. Men fyra timmar går riktigt fort när man har roligt :) heheh...

Själva disputationen ägde rum på fredagen men familjen beslutade att åka ner till syster redan på torsdagen för att göra henne sällskap. Attans vad hon var nervös - något jag i efterhand kan förstå. Själva disputationen började klockan tio och var inte över förrän vid ett-tiden - tre timmars förhör på engelska om i stort sett allt syster gjort och skrivit under fem år!

Det ni kära elever! Först redogjorde opponenten för forskningsläget. Sedan var det Linas tur att redogöra för vad hon kommit fram till och efter det ett förhör från opponenten och betygskommitén. När det väl var över var ordet fritt till alla i salen - fritt fram att ställa frågor (allt på engelska) till lina om hennes avhandling. Det fanns inget som en storebror kunde göra under denna grillning, bara vackert sitta och se på när syster galant svarade på den ena frågan efter den andra - fan vad jag var impad. Själv förstod jag knappt frågan... än mindre hade jag kunnat svara på den. *RESPEKT* hahhha....

Det var en lättad syster som efter förhöret kunde pusta ut med familjen. Det skålades i champagne och det åts smörgåstårta. Hade jag varit min yster hade luften gått ur mig och jag förvandlats till ett kolli.. men se det fanns det ingen tid till - än var det ju inte över.

Klockan sju skulle vi nämligen tillbaka till universitetet och Högtidssalen för disputationsmiddagen. En tillställning som av tradition är fylld med god mat, god dryck och massa spex och tal. Traditionen bjuder bland annat att den disputerades vänner skriver sånger som MÅSTE sjungas. Som om detta inte är illa nog utsätts den nyblivne doktorn för diverse lekar som naturligtvis är riggade så att doktorn kommer att förlora.... heheh förnedring på hög nivå! Stackars Lina, hon som är en så dålig förlorare. Återigen kunde en stackars storebror bara sitta och se på.. hehehe och le lite pilimariskt.

Själv höll jag ett tal till min syster yster... (på svenska till förtret till alla utländska gäster...hhehe)

"To all of you who don't speek swedish... Im so sorry!
Jag har en syster, en riktig syster yster.

Lina!

Det var du som alltid glömde pengarna hemma
- så att mamma och pappa fick betala ditt lördagsgodis.

Det var du som klippte av morrhåren på katten och lugg på den stackars taxen
- bara för att se om det skulle växa ut igen.

Det var du som var snorungen som retade gallfeber på dina båda bröder,
men som alltid såg till att mamma och pappa fanns i närheten om det small.

Du lärde dig skjuta innan du kunde gå!
Du lärde dig dyka innan du kunde simma!
Och du lärde dig att låsa dörrar, innan du lärt dig att öppna dem
- vilket vår stackars mormor bistert fick erfara när hon en kall vinterdag fann sig utelåst i bara strumplästen.

Lina!
Du är kanske inte helt vettig... eller särskilt logisk,
men du är min syster.

Det är till dig jag ringer, när jag behöver stöd.
Det var du som utan att tveka lånade mig pengar till handpenningen när jag behövde någonstans att bo.

Du är stark!
Du är Nyfiken!
Och du är förbannat envis!
Det är tack vare dess egenskaper som vi står här i dag! Lina - syster yster - du kan själv!
Och det har du än en gång visat.

Ta dig en ordentlig till omkring dig!
Det är tack vare dig som vi alla är här i kväll - sträck på dig!
Var stolt!
Du kan själv!

Vad som än händer efter i kväll, så är du min syster, om än en syster yster och jag... din stolta lilla storebror! Grattis Lina!
Jag är så förbannat stolt över dig!

Usch vad jag var nervös. Det är inte var dag jag håller tal till min syster och definitivt inte inför 80 akademiker. Men men... jag gjorde det! Trots taskig belysning och manus skrivet med blyerts på tummat papper... heheh...

Kvällen fortlöpte och borden dukades ut och dansen tog vid... rykten säger att sista dansen spelades vid femsnåret på morgonen - men det vet ju jag inget om eftersom jag är lärare och lärare går och lägger sig vid nio! heheh...

Hoppas att du hade en kul kväll syster!
Stolt över dig!

To be or not to be... a terrorist?

2008-10-27T20:55:00.008+01:00

I kväll satt jag och läste en polares blogg och hittade något tänkvärt. Eftersom jag är lite sur och bitter i dag över att min lön inte kommit in på mitt konto som det ska (läs frysts) kan jag inte låta bli att citera! Ja, jag är sur och bitter, men rätt ska vara rätt och tills jag har pengar på kontot kommer jag att fortsätta vara det.

"Nu är Island ett terroristland. Kul för NATO som har baser där, vad faan ska de göra med dem?

Om de nu kan stämpla ett land som Island som terrorister för att de av ekonomiska skäl fryser likvida medel för några stackare så kan de på samma sätt resonera att Sverige är ett land som hyser en hiskelig massa terrorister. /.../"

För övrigt är det inte många banker som klarar av att alla låntagare plockar ut sina pengar ur banken. Vilket var följden av Browns uttalande till sina landsmän. När han uppmanade sina STB att plocka ut pengarna från de isländska bankerna, eftersom dessa inte hade tillräckligt med pengar (återigen... vilka banker har det?). För att sedan gå in och använda en terroristlag för att ta över de isländska bankerna ... hmm... ja vad ska vi säga... om Islänningarna är terrorister... vem är det inte?

"/.../ Ett exempel är ju den svenska försäkringskassan som under en längre tid brottats med enorma problem att betala ut pengar och agerat på ett sätt som närmast kan liknas vid att de fryst likvida medel för människor. Det borde innebära att vi skulle kunna stämpla hela Försäkringskassan som en terrororganisation på samma grunder som Storbritanniens premiärminister Gordon Brown stämplat Island. Om du nu mot all förmodan till slut får loss pengar från Försäkringskassan så blir du per automatik en terrorist själv, du är ju då stödd av en terroristorganisation. Det är en ganska kul tanke må jag säga...//En terrorist"

Enligt det resonemanget är ju även mitt jobb en terrororganisation. Eftersom det i dag strulade till sig på den lilla ekonomiavdelningen och våra löner kom inte ut. Min lilla lön har föresten fortfarande inte kommit ut (fryst) eftersom något nöt satt in pengarna på fel konto - pinsamt! Men det kanske är det minsta bekymret i den här diskussionen. För vad skulle hända om Engelsmännen med Gordon Brown får reda på detta... blir mitt jobb också stämplat och tvångsomhändertagen under terroristlagen? Riktigt så var kanske det inte tänkt att vi skulle expandera...?

Vi får helt enkelt akta oss eftersom det med engelsk tolkning verkar som att vi är små terrorister allihopa!

Mikro, Makro, Hundar, Katter, klassiska dramer och en och annan lövspark

2008-09-29T19:37:00.007+02:00

Sitter här i min soffa och ser på dålig TV Det är helt fantastiskt hur dåligt det kan vara. Hur tänkte de egentligen när de kom på att ett hål i väggen var en bra idé? hmmm.. eller tänkte de alls? Och vem F*N bryr sig om vem som är stor i Japan????? Hmmm... jaja.. nåväl, vad är väl en bal på slottet?

Men i dag gör det inget, för i dag var en sådan där dag som jag ska spara och leva länge på. En dag då det kändes som att det funkade. Hahaha... vi lärare nöjer oss med så lite. Föreställningar om Hallelujamoments som är hämtade från MonaLisas leende eller pedagogiska våta drömmar från Döda poeters sällskap är inget som vi dödliga lärare får uppleva. Varpå vi snällt nöjer oss med de små ögonblicken av lycka. Lycka i form av en lyckad lektion.

Har haft bra lektioner med mina elever dag (undrar om mina elever säger samma saker om dagen i sina bloggar... hahaha jodå jag vet nog att de finns).

I svenska C har vi talat om konsten att intervjua och eleverna fick diskutera om de var hundar eller katter. Det vill säga de stackars små djuren fick agera metaforer för hur vi människor fungerar. Katterna tänker "de ger mig mat och husrum - jag måste vara en gud", medan hunden tänker "de ger mig mat och husrum - de måste vara gudar". Det är viss skillnad i sättet att tänka och kan du lära dig när du ska vara hund eller katt så har du hittat ett bra redskap, inte bara i intervjuteknik utan i livet i stort.

När vi rett ut det var det dags att ta reda på vilka olika sorters journalister det finns och försöka säga om de var katter eller hundar i sitt sätt att intervjua. Attans vad Operah blev hund och Josefson blev katt. Vi talade också om olika sätt att ställa frågor för att föra samtalet framåt och vi tittade även på skillnaden i att vara mikro eller makro. Hmm.. Ganska torrt och akademiskt kanske du tycker? Men faktiskt det var nog den bästa lektionen jag haft i den kursen. Vilket kanske säger mer om mig än om kursen hahahahah.

Det är första gången som jag har kursen och hmm ... jobbar stenhårt med att få den att fungera och det känns som om även jag lär mig hela tiden. Jag måste ju förstå för att kunna lära mina elever. Jag ställer höga krav på mig, vilket kanske inte märks men så är det i alla fall.. hahaha. Hittills har intresset varit sisådär för kursen och närvaron katastrofal, men i dag kändes det som att de kanske var med mig... i alla fall någon... i alla fall lite... Hmmm...

På litteraturen övar eleverna på sina uppsättningar av klassiska dramer. De är så flitiga! Ska bli så kul att se deras resultat på onsdag. De har fått i uppgift att tolka och sätta upp en modern version av ett av de klassiska dramer som vi läst i kursen. Det är allt från de grekiska dramerna Oidipus och Lysistrate till det existentiella dramat I väntan på Godot. Jag inbillar mig att eleverna fått möjlighet att faktiskt ta till sig och förstå verken när de har varit tvungna att översätta dem till Stockholm 2008. Hahaha.. men det återstår att se på onsdag, då är det den stora dagen. Spännande nästan lite läskigt!

Det har alltså som du förstår varit en riktigt bra dag. En sådan dag då jag går hem genom parken med ett leende på läpparna - trots att jag redan haft tre pedagogiska promenader i dag.

Och det var då som det hände ... helt plötsligt. På väg hem såg jag hur en kvinna plötsligt gick av gångbanan och ut bland de fallna löven. Hon gick och sparkade en stund innan hon fick syn på mig. Hon stannade och log generat och jag.. ja, jag kunde inte annat än att le och sparka till ett löv jag med. Det finns fler som gillar hösten. I morgon ska jag också gå av gångbanan och sparka i löven.

En ny rörelse är kanske född... lövsparkarna
Var lite Wild & Crazy - gå av din väl intrampade stig och våga dig ut bland löven och sparka lite. Kom igen katten - det svänger!

Jag älskar hösten 2.0

2008-09-28T18:42:00.008+02:00

Vissa skulle säga sommaren, andra skulle säga våren, men jag har bara en sak att säga ....hösten! HÖSTEN HÖSTEN HÖSTEN!!!!! Finns det något bättre än att ta en promenad i solen, andas den höga friska luften och höra löven prassla runt fötterna. Svaret måste vara nej!

I dag var en sån dag, då jag bara ville ut - ut och njuta av hösten!

På med jackan, halsduk och solglasögon. Jag passade på att ta en promenad kring Kungsholmen, gick längs vattnet och sög in så mycket höst jag bara kunde och förmådde. Strosade längs norrmälarstrand och njöt av ett Stockholm som passade på att visa sig från sin bästa sida. Vände åter vid Stadshuset och gick sakta tillbakalängs gatorna. Hehehe... tänk vad man kan se Stadshuset på nära håll när alla turister är borta. Njöt av en kaffe vid rådhuset och tänkte att kanske är det sista riktigt fina höstdagen - bäst att passa på, man vet aldrig när vi får se solen igen... kanske inte förrän i maj 2009. Har vi riktig tur kanske vi åtminstånde får en ordentlig vinter som biter dig i kinderna, en sådan som jag är van vid från småländska höglandet. Inte en till gråblaskig vinter ala kuststad. Jag vill ha vit snö, vit knarrande snö med blå himmel och en stänk av sol. Hm... underar om jag kan lägga in en beställning redan nu?

Hur som helst är hösten en tid för att umgås med vänner. Äta god mat, spela spel och bara ha det trevligt i sällskap av ett eller två glas rött. Det är också en tid då jag med gott samvete kan kura ner mig i soffan under en filt och läsa en bra bok eller se en film tillsammans med en kanna tee, utan att känna att jag borde gå ut och njuta av solen. Skulle jag gå ut, skulle det anses hurtigt oavsett ansträngning ... så... winn, winn... hösten är verkligen perfekt!

I morgon är det måndag men det gör inget. Känns helt ok efter att fått ladda batterierna med en dag som denna. Hoppas bara att elverna gjort detsamma... snart är det vinter!

Hej på er!
Höj blicken och försök se bortom dig själv - Det är då du hittar meningen!

Styrkan och modet att göra skillnad!

2008-09-27T10:23:00.018+02:00

Vid en missionsstation i Mukimbungi, någonstans i Kongo, finns det en gravsten - rest över en ung kvinna från Oppeby socken i Östergötland. Hon var en av de starka kvinnor följde sitt hjärta och vågade göra sin resa. En resa som innebar att hon var tvungen att lämna allt och alla bakom sig. En resa som kunde innebära att hon riskera att aldrig återvända eller att återse sin familj igen.

Denna kvinna var min farmors fars syster, Ester Johansson, som 1918 lämnar Sverige med båt för att göra sitt livs resa till dåvarande Belgiska Kongo. I tre år arbetar hon med skola och sjukvård, innan hon plötsligt insjuknar och dör i malaria 1921.

Ester kom aldrig hem igen. Men i salongen hemma i Sverige

hängde ett litet kort på den döda Ester på Lit de parade. Makabert tycker du kanske? Men... samtidigt fascinerande, fridfullt och vackert.

En liten flicka med flätor hade svårt att låta bli att fängslas av kortet.

"De såg så ledsna ut". Bilden kommer att följa flickan genom hela livet och fyrtio år efter Esters död lämnar en ung lärarinna, Irma Johansson (min farmors syster, tillika flickan med flätorna) Sverige, för att tillbringa 36 år av sitt liv med att bekämpa analfabetismen bland de svarta i Afrika.

Esters och Irmas engagemang har satt djupa spår i min

familj. Afrika har aldrig bara varit en plats på kartan, utan har alltid varit närvarande i berättelser och sagor som varvats med brev. När jag var liten var det alltid en stor händelse de få gånger faster Irma kom hem för ett par månader. Då var det med pirr i magen man fick känna på ormskinn lukta på exotiska kryddor och se på alla fantastiska föremål som plockades fram. Men kanske var det bästa av allt, att bara få sitta tyst och lyssna till alla berättelser som Iram hade med sig. Det är dessa berättelser som inspirerat mig att bli lärare. Det är detta engagemang som en gång fångade Irma och sedan mig. Någonstans ville jag precis som Ester och Irma göra en skillnad. Sedan 1997 blev Irmas resor till Afrika färre och kortare för att till slut bara finnas kvar i form av minnen och berättelser i familjens välbevarade brev.

I går gjorde du din sista resa. Kanske gjorde du den tillbaka till ditt älskade Afrika. Jag fick aldrig ett bra tillfälle att tacka dig för all din inspiration, för all din styrka och inte minst för att du visade mig vägen till ett yrke som jag älskar. Tack Irma! Det kommer att bli tomt, men jag vet att du har det bättre nu. Var än du är, så är du äntligen tillbaka där du hör hemma. Bland lekande barn med vita leenden, hoppande massajer och alla de där fantastiska berättelserna som du berättade för mig när jag var liten.

TACK IRMA!

Tack för all den inspiration som du gett mig på vägen.

Upps... I did it again....

2008-09-02T20:10:00.004+02:00

Så har det hänt igen! Hmmm... Du ska veta att jag har flera inlägg som jag påbörjat men som av någon anledning aldrig blivit klara. Jag måste erkligen skärpa till mig! Det är nu den andra september tvåtusenåtta... hmmm... jag har sagt det förr och jag säger det igen.... times fly!

På jobbet är det fullt upp. Eleverna har redan hunnit gå in sig och de nya kollegorna aklimatiserar sig bra! Själv gör jag mitt bästa för att vara en så bra kulturmentor och coachkollega åt mina adepter som jag bara kan! Det känns både tryggt och lite konstigt att jag har gjort ett år på JENSEN. Det känns lite som att jag hittat min plats - jag har en roll och jag gör den bra. Det är en del som har hänt på jobbet. Vi är nu fullvuxna hehe... nästan 800 elever och vi har fått två nya insteg och en ny våning att röra oss på... hahah... det händer saker. Själv letar jag efter nya utmaningar och jag tror nog att det finns en eller annan som lurar bakom knuten. Jag har tagit över ämnesansvaret i svenska från min coach - Frelinskan- och har även tagit åt mig ett nytt skötebarn - föräldrautbildningen. Är såååå spänd på att se hur konceptet kommer att flyta. Jag har arbetat länge med det och nu är det bara att vänta och se.

jag undervisar bara i svenska i år, vilket är både kul och lite synd - saknar min kära historia lite. Men å andra sidan har jag 180 elever i svenska hahahah.... Vet inte hur jag ska klara alla dessa nya namn. Hmm... jag som har svårt för namn annars. Men men... jag lär mig väl de jag behöver :P hahahahahha....

Nej nu ska jag ta mig i kragen och bli bättre på detta... ska verkligen försöka bli flitigare här.
ha det bäst och tänk på att det är inte förrän du höjer blicken och gör något för andra som ditt liv får en mening.

Ses snart igen.. hoppas jag!

Det var en dag i Juli...

2008-07-11T20:44:00.005+02:00

I går kom en gammal kompis upp från Göteborg och hälsade på. Vi pluggade tillsammans i Jönköpig och det var ett tag sedan vi sågs senast - ett år faktiskt skulle jag tro. Hur som, var hon i krokarna vilket gav tillfälle för att ses.

En snabb titt på lägenheten och ett godkännande följt av kommentaren - det är väldigt Daniel. Tog vi på oss solglasögonen och gav oss ut på stan. Vet inte helt vad hon menade med "det är väldigt Daniel" - vad som nu menas med det? Men men tolkar det positivt, det är ju trots allt samma kompis vars mamma ger henne pengar för shopping under förutsättning att jag följer med... hahahha...

Det var tryckande varmt och jag ångrade snart att jag valt att släpa med mig min kofta, vad skulle jag med den till? Första uppgiften var att hitta en Nordeabank på Kungsholmen. Hmm... det visade sig var knivigare än vad jag trott... hmm överallt i varje gathörn såg jag skyltar med Handelsbanken och Swedbanken... men ingen Nordea....??? Jag menar, hur svårt kan det vara??? Vet inte om det var jag som på grund av solen och hettan missade alla kontor eller om det faktiskt är så att Nordea har förvånansvärt få kontor.? Det blev en välbehövlig lunch på Primo Ciao Ciao. God pasta ett gott vin och en mängd uppdateringar av den sociala vänkretsen hehhe... sedan var det bara att fortsätta leta efter Nordea.

Till slut gav jag upp. Pengarna var tvunget in på kontot - det hade jag ju lovat! Jag tog sikte på första bästa Swedbank och traskade med bestämda steg genom dörren till kontoret. Den svala luften slog mot mig och den stakars sommarjobbande bankkassörskan log nervöst. Jodå pengarna kom in... hehe hoppas jag och när jag kommer ut ur banken och svänger runt hörnet möts jag av en skylt - NORDEA! hmm.... Typiskt! Men jag ger mig den på att om jag inte hade gått in på Swedbank och satt in pengarna och betalat de där 50kr för att de över huvudtaget ska jobba med en annan bank, så hade inte Nordea legat där runt hörnet - lagen om all jävlighet!

Nu kunde vi fullt koncentrera oss på att göra stan. Det blev en låååååång promenad. Nog för att jag brukar traska runt i stan men ... ja den här promenaden blev lite extra. En glass från den lilla glassbaren vid strömmen intill Rosenbad gjorde susen. Vilken glass!!!! Oj ojoj...

Sedan väntade det oundvikliga. Alla som kommer och besöker mig har samma mål och jag... jag bävar varje gång - GAMLA STAN. IHHHHH... Gamla stan i Juli är nästan helvetet på jorden (bortsett från T-centralen en fredag kl 16 eller Junibacken en tisdag i semestertid - men det är helt andra berättelser som tål egna inlägg... senare....)

Jaja... det var bara att bita ihop... och där var de.... TURISTERNA! Hmm... då talar jag inte om en liten stackars förirrad turist utan... hmmm... en invasion. Jo självklart inser även den här lilla emigrerade smålänningen att det finns en viss tjusning med den gamla stadsdelen. Men kom igen! Det finns gamla hus överallt!

Men men... vad är väl en bal på slottet? Lite kul är det dock att studera alla dessa turistande människor från olika kulturer. Amerikanare som i grupp om fyra söker sina rötter i den svenska myllan (om vi kan snacka om mylla i gamla stan - eller jo... halva stan är ju byggd på skit -läs avfall). Japaner som utforkar det exotiska midnattsolens förlovade land. De är inte stora men de är många.

Med en ny glass i min hand kronglade vi oss ut ur Gamla stans gränder och promenerade längs kajen tillbaka till Kungsträdgården och ett välbehövligt vätskestop. I horisonten tornade mörka måln upp sig... men av någon konstig anledning bringade de lättnad och ett löfte om svalka.

Regntunga skyar...

2008-07-07T13:24:00.008+02:00

Så har jag nu gjort två veckor av min semester och... det regnar.... och.. hmmm... jo jag är rastlös men jag börjar bli bättre på det här med att vara ledig. I dag när regnet faller i Stockholm är det inte mycket mer jag kan göra än att ligga i soffan med en kopp tee och läsa. Just nu läser jag Karin Alvtegens senaste bok SKUGGA.

Har bara börjat, men det verkar lovande. Hon har ett sätt att skriva om vanliga människor som gör att det kryper in under skinnet på en. Den förra boken, SKAM, var nästan för mycket. Men de är bra och jag har faktiskt använt hennes bok SVEK i undervisningen som klassbok och eleverna gillade den - de krävde till och med att Karin skulle komma till skolan och försvara sitt slut på boken. Jag måste bara passa på och citera något Alvtegen skriver i SKUGGA, som jag tycker är så klockrent och sant. "Våra handlingar är som våra barn, dom lever vidare och oberoende av oss och vår vilja fortsätter dom att verka." Det sanna i det enkla... eller det enkla i det sanna...

Även att jag verkligen försöker läsa mycket och hålla mig uppdaterad, känns det i alla fall som att jag har tappat ganska mycket från tiden på Bergmans. Har inte helt koll längre på vad jag ska läsa. Hmm... tidigare hade jag koll.. nu när jag kommer in i en bokhandel känner jag mig mer och mer ... lost! Hahaha... Henrik (om du läser detta) - jag tycker att du borde skicka lite bra ab-ex hitåt hahaha.... Jag kan berätta att boken JAG DÖDAR just nu skickas runt i Oslo och läses med förtjusning. Jag köpte den för att du tipsade och talade så varmt om den, men hann aldrig börja innan polaren från Oslo fick tag i den... och .. hmmm ... ja nu cirkulerar den runt i Oslo.

Har faktiskt lagt till en liten ruta här på bloggen (eller två faktiskt) så ni kan se vad jag läser/läst för tillfället. Undrar hur kunskaperna om att slå in paket sitter? hmm...Hoppas att det är lite som att cykla... Kan inte bestämma mig för om det ska vara en lista på det jag läser eller på böcker jag vill tipsa om... får fundera lite på det.

Jag har snart bott i Stockholm ett år nu.... oj oj oj... tur att jag håller fast vid att inte ha någon fast telefon - så att jag inte blir en 08:a. Det blev extra påtagligt nu när en god vän fick jobb och flyttade upp - ett år efter att jag gjort samma resa. Han är helt ny i stan och helt plötsligt var det jag som hittade, guidade och tipsade - snacka om att den blinde leder den blinde. Men man ska ställa upp för vänner och det är inte lätt att komma till en ny stad där man inte känner många. Det vet jag själv. Därför vill jag gärna hjälpa och stötta - finnas.

Det svåra ligger inte i att finnas tycker jag... det ligger i att veta hur mycket man ska finnas - det är lite som att sitta på händerna och se sin brorson falla - genom att falla, lär vi oss att resa oss - en läxa vi måste lära oss själva.

Om ett par veckor är jag tillbaka på jobbet och då ska jag även där fungera som ett stöd. Hahah... tänk att jag då gjort ett år på JENSEN! Nu är det jag som kan alla rutiner och jag som ska hjälpa och stötta. MY BUBBLE!!! Jag ska bli coach/mentor för en av de nya och det är så spännande - och läskigt. Jag har stora skor att fylla, en tung mantel att axla. Jag vill naturligtvis att den nya ska få minst lika bra förutsättningar och stöd som jag fick när jag började... hmmm... men nu är jag ju bara lilla jag och inte Maria, så jag antar att jag får göra det bästa av situationen, på mitt sätt.

Min syn på mentor/coachskapet är att jag inte ska lösa några problem, men fungera som ett bollplank i frågor och vara ett stöd på vägen till lösningen. Ofta sitter vi själva på lösningen till våra problem och ofta behöver vi bara få lite vägledning och kanske bara höra oss själva säga orden för att vi ska se lösningen. Det är lite som att hålla någon i handen när man var liten. Vi hade stöd och trygghet, men vi fick allt gå själva.

När jag talar om coaching och vad det är med mina elever brukar jag använda mig av den personlige tränaren. När du kommer till ditt gym eller din träningsanläggning så har du säkert mål med din träning. Dessa mål kan du välja att berätta för din tränare. Det kan vara allt från att komma i form inför sommaren, till att få den där snygga tvättbrädan. Tränaren lägger då upp ett program med övningar som ska hjälpa dig att nå dina mål. Sedan är resten är upp till dig. Det är du som måste göra jobbet. Det spelar ingen roll hur många gånger tränaren lyfter vikterna - du blir inte starkare för det - samma sak gäller i öviga delar av det som vi kallar livet.

Har talat mycket med Maria om hur hon tänkte innan hon skulle ta hand om mig och har väl förstått att precis som när det handlar om lektionerna, kan jag inte börja jobba förrän jag är där i stunden. Det handlar så mycket om den som ska coachas. Det spelar ingen roll hur mycket jag planerar och förbereder - allt handlar om den som ska coachas. På lärarhögskolan fick jag lära mig att jag skulle möta eleven där eleven befann sig. Kanske är det samma sak här?

Dags för en ny kanna tee och hmmm... jo jag ska nog fylla på med lite Oreos.. hehe...

Tur och retur till storstan i flytbil

2008-06-27T12:41:00.006+02:00

Man ska ställa upp för varandra! Därför gjorde jag i dag en kort dagstripp fram och tillbaka till storstaden.. eller egentligen Solna... men men... jämförelse med Vimmerby så är väl Solna en storstad hmm... får jag kolla upp.

Klockan halv åtta satte jag mig på bussen mot Jönköping för att hjälpa en polare att flytta sina saker till ett förråd i Solna. Så är det när man får jobb lite hastigt och lustigt efter examen och inte haft tid att hitta ett eget boende. Nu kan jag meddela att denna buss tar två timmar på sig att åka de tolv milen mellan Vimmerby och Jönköping, det vill säga jag fick se mycket Småland på vägen! Mer än vad jag halv åtta har lust med!

Halv tio var jag så framme och blev hämtad vid stationen och körd till Råslätt för att påbörja flytten. Som tur är har han inte så mycket saker, så vid 12 var vi klara och kunde ge oss av. Det hela gick faktiskt riktigt bra! Med hjälp av GPS lotsade vi oss fram mot målet. Väl framme vid förrådet i Solna visade det sig att bilen var för hög att köra in i förrådet och att vi var tvungna att i omgångar lasta allt på vagnar som vi sedan fick dra fram och tillbaka. Kan säga att dessa förråd är inte små.... gångarna tog ju aldrig slut och jag var mer än lovligt trött när vi kl 18 lastat klart allt och styrde hemåt. phuuuuu.. vilken dag. Tyvärr visade det sig att jag inte skulle hinna med tåget hem från Jönköping utan fick kasta mig av i Linköping för att där hinna med sista tåget till metropolen Vimmerby... ja ja... alla vägar bär till Rom... eller?

Väl hemma var klockan närmare halv tolv och jag behövde inte lång stund för att stämma träff med John Blund.... titta kom och titta - sätt er här omkring.... hahaha..

Ja ja... som jag sagt .. Man ska ställa upp för varandra! jag tror att vi har igen det senare... eller det hoppas jag! Du är skyldig mig minst en middag och ett par enheter! Men kul att du är i stan nu!

Sussa sött!

Nattinatt

Bonne Nuit

Kossor på korsós i Småland

2008-06-24T11:10:00.011+02:00

När jag var barn fanns det ett kollo i närheten, som under somrarna fylldes av barn från Stockholm. Som liten förstod jag aldrig riktigt varför barn åkte på kollo hit. Vad var vitsen med det? Ett par veckor rakt in i den småländska skogen. Varför skulle någon ta semester här, i min vardag? Själv åkte jag ju alltid till Öland om somrarna och när jag kom hem därifrån, packade jag om väskorna och åkte till mormor i stugan. Kollo under sommaren - det fattade jag inte.

Jag såg inte så mycket av de där barna. De höll sig liksom för sig själva där inne i skogen. Förutom på midsommar, då de alltid kom åkande i höskrindor till Kullen för att dansa kring midsommarstången. Då var det lekar och sång, tävlingar och lotterier och så sjöng alltid barna från kolonien lite sånger - antagligen som tack för att de fick vara med oss i de småländska skogarna när det var sommar. Det var speciellt en sång som jag minns - eller minns och minns - jag minns fragment. Det var något om kollo och kossor på korsós i Småland [/../kollo, kollo, kollo kis i kos. Kossor på korsos i Småland/.../]. Observera den fonetiska transkriptionen. Är det någon som kommer ihåg?

Nu sitter jag själv här hos föräldrarna i de småländska skogarna, med en kopp tee och lyssnar till regnet som dundrar utanför. Hmm.. det har stort sett regnat sedan jag kom i torsdags. Men men... jag åker ju på lördag, så det blir snart fint väder igen. Jag har precis varit ute med familjens hund och gått en rikligt långpromenad i skogen. Det finns inte mycket annat att ta sig för här och visst blir jag rastlös många gånger. Men kanske är det just det som är lite av tjusningen - tvingas att bara vara. Nu har jag i och för sig varit rastlös större delen av mitt liv - ja, mamma skulle nog säga hela. Men det blir mer påtagligt nu och det kanske skulle vara mer konstigt om jag inte såg skillnaden.

Mycket är det som har hänt detta år. Jag har fått jobb, flyttat till en helt ny stad, köpt lägenhet och fått massor av nya människor i mitt lilla liv. "Du säger att jag lever i en liten värld, men den är faktiskt större än begärd." Eller som det kortare kan sammanfattas - MY BUBBLE! Det är klart att det tar en stund att varva ner från allt som ska landa. Det är kanske inte konstigt att jag känt mig trött och hängig de senaste dagarna - men det kanske är bra? Jag har i alla fall släppt betygen och kursplanerna nu och fokuserar för en stund bara på mig här och nu. Fan vad jag har det bra!

Som grädde på moset har jag samtidigt som jag skriver detta faktiskt lyckats boka min resa till Oslo (inte illa, för att vara kille va...?) hahaha... Ska bli skönt att göra en liten minisemester till Sveriges andra huvudstad :) "Är i Oslo med mitt ex, det är inget mellan oss, vi bara lallar kring på Karl-Johan för jag behöver komma loss" haha...

Oj vad klockan blev mycket helt plötsligt... hahah... ska träffa mamma om en halvtimma inne i stan, så det kanske är bäst att jag sticker nu.

Ville egentligen bara säga att det är sommar och jag har semester i de småländska skogarna och jag har förstått att jag är en kollokossa på korsós i Småland.

Hemhemma..

2008-06-22T17:47:00.009+02:00

Om du någon gång åker riksväg 33 österut kommer du förr eller senare upp i de täta skogarna i de nordöstra delarna av småland. (www.vimmerby.se) Här ligger den lilla medeltida staden Vimmerby - nu en slumrande stad, trött efter tusen år av livlig handel och historiska händelser.

En gång försåg hon Sverige med starka oxar. Det var till stora delar Vimmerbys oxar som kom att bistå med hudar till repen i koppargruvorna och köttet fick bli ingredienser i den kända Falukorven. En gång i tiden var också handeln i Vimmerby ett sådant hot mot både Kalmar och Västervik att Gustav Vasa tvingades dra in dess stadsprivilegier. Men 1611 gav Carl den IX oss dem tillbaka och som tack för detta finns han fortfarande med i vårt stadsvapen. Men efter vår käre landsfaders många och hårda straff efter Dackeupproret, den elake Christan Tyranns brandskattningar och många olycksaliga bränder hämtade sig Vimmerby aldrig. Hon förblev dock en idyllisk småstad som nu slumrar i väntan på nya och bättre tider.

Vimmerby i all ära! Men om du vågar oss utanför Vimmerbys stadsgränser och åker tillbaka en mil på riksväg 33. Kommer du till en plats som jag kallar hemma. Här leker barnen fortfarande i hagarna - de täljer barkbåtar och dämmer upp diken. I skogarna byggs kojor och borgar. Här och var stryker rövare fortfarande runt och det utkämpas ständigt vilda krig mellan den vita och den röda rosen. Här kämpar djärva pojkar mot elaka riddare och fasansfulla drakar och i buskarna kryper modiga detektiver och löser mystiska fall. Om våren kan du - om du lyssnar riktigt noga få höra ett och annat vårskrik långt inne från skogen där rumpnissar och Grådvärgar traskar fritt och om natten när åskan går, kan du med lite tur se vildvittror flyga över trädtopparna.

I dessa trakter lever de gamla sagorna, myterna och sägnerna vidare. Det berättas om troll och andra knytt. Om mästertjuven Lifven och hans rövarstråk - han som en gång stal kyrksilvret och sedan för alltid försvann. Fortfarande går du ogärna genom Rostorps hage om natten och när brödet inte jäser är det Mats Gustavsson Sparre som efter 630 år spelar dig ett spratt.

Men om vi skulle ta allt i tur och ordning kanske. Pelarne ligger beläget längst ut på det småländska höglandet och hur du än tar dig dit måste du ta dig upp för branta backar. Kanske är det inte så lustigt att de en gång, när det begav sig, la den järnborg som har utgjort grunden till byggden just här. Närheten till Stångån utgjorde ett ypperligt transportmedel, men gjorde även Pelarne lätt att försvara.

När Pelarne grundades vet ingen, men 1330 nämns Pelarne för första gången i dokument då de skiftar gården Mussabodum, nuvarande Mossebo, mellan bröderna Sverker och Karl Stubbe. Men att byn är äldre än så, är man rätt säker på. De äldsta delarna av den gamla träkyrkan vittnar om tidigt 1200-tal och utgrävningarna i gamla försvarsborgen på Skansberget tyder på att det bott människor i dessa trakter sedan urminnes tider.

På en närbelägen kulle, ligger den gamla offerplatsen och det berättas att när de skulle bygga kyrkan, ville munkarna bygga den just på den gamla offerplatsen, på den högsta av kullarna. Men det munkarna under dagen byggde upp revs ner av osynliga krafter under natten. Till slut gav munkarna upp och de spände fast två hästar i en stock och satte dem i sken. Där hästarna sedan fastnade skulle man bygga kyrkan. Hästarna fastnade i en pilbuske nedanför kullen och där reste man kyrkan och där står den faktiskt än i dag. På kullen bredvid kyrkan dansar vi som man gjort i alla tider runt midsommarstången.

Men denna idyll vilar på många hämskheter och hemligheter. 1374 går det vilt till på Mossebo gård. Den då 20 årige Riddare Mats Gustavsson Sparre tappar besinningen och mördar i vredesmod biskop Gottskalk. Nu hade väl den inte allt för fromme biskopen gjort sig mer än väl förtjänt av sitt öde. Men Sparre blev bannlyst och fick fly landet. Enligt Biskopskrönikan var Sparre tvungen att resa enda till Rom för att få Påvens välsignelse. Men enligt sägnen var han också tvungen att som bot för sin gärning, avsäga sig alla sina gods och gårdar när han kom hem. Sägnen fortsätter att berätta, att han efter denna händelse sågs vandra omkring i skogarna kring Pelarne och ofta sågs han sitta och grubbla på det som i dag kallas för Riddarberget.

Bönderna skydde honom och det sas att det är för honom som bonden la haspen på sin dörr. Att i det hus, där han gästar, sjuder ingen gryta, bröd jäser inte och barn och vuxna som träffas av hans blick blir inte gamla. Om det är sant eller inte, det vet jag inte men så säger i alla fall sägnen och fortfarande nu 600 år senare kan man höra hur Mats Sparre bannas när brödet inte jäser, när olyckor inträffar eller något annat går fel.

Med Sparre ur bilden kom nästa stora släkt in i Pelarnes historia - den kända och väl omskrivna familjen Ramsvärd. Men inte ens i de finaste familjer går allt som det ska. I fyllan lovar generallöjtnant Ramsverdh bort sin enda dotter, till den mycket äldre överstelöjtnanten Franc. Men när han nyktrat till inser han hur galet han gjort. Men givet ord måste hållas och det rustas till bröllop på Rostorps gård. Under julhelgen 1721 gifter han så slutligen bort sin då 15 åriga Catharina Ramsverdh med den 40 årige överstelöjtnanten .

Kanske var det ett muntert bröllop för de som gästade Rostorp under denna julhelg 1721, men Ramsverdh som såg sin dotters rädda blick, inser han att han handlat fel. Kanske är det nu som han beslutar sig för att på det sätt som skedde i fält, göra sig kvitt obehagligheterna. Historien förtäljer inga detaljer, men det sägs att dagen efter bröllopet tar generallöjtnant Ramsverdh med sig Franc ut på sina ägor och bakom en kulle, i nuvarande hästhagen, drar han blankt mot Franc som nog försöker försvara sig, men lyckas inte bättre än att han en stund senare ligger död på den vita snön med genomstucket bröst.

Uppståndelsen blev stor, men det som var det var och som adelsman kunde han inte åtalas i Vimmerby, utan det var tvunget att ske inför Göta hovrätt, men det dröjde och Ramsverdh hann sätta sig i säkerhet i Polen och i hästhagen där spökar det naturligtvis och än i dag är det inte många som frivilligt går där när skymningen fallit.

Fler tragiska öden utspelar sig i Pelarne. När Herr Gunnar med sin nyblivna hustru är på väg hem från vigseln i Pelarne kyrka skräms hästen av något i gräset och sätter av i sken mitt i en brant backe. För att rädda sig kastar sig brudparet ur den skenande vagnen. Men brudens kjorteln fastnar i hjulen och hon omkommer. Av sorg dränker sig Gunnar i en närliggande vik. I hopp om att de ska få återförenas efter döden. Den ödesdigra backen bär numera namnet Brudbricke och viken där Gunnar dränker sig heter än i dag Gunnarsvik.

I Pelarnes historia hittar vi även en tvivelaktig figur vid namn Lifven. Han tjuvade och rövade i socknarna runt omkring Pelarne. Men Pelarne lät han bli. Det är först när han gjort sig ett sådant namn, att han var tvungen att lämna landet, som han bryter sig in i Pelarne kyrka och stjäl allt kyrksilver. Men byborna kommer på honom och han måste fly hals över huvud. Den natten försvann både Lifven och kyrksilvret från Pelarne. Men det sägs att innan Lifven lämnade socknen, lär han ha begravt skatten någonstans i Amaliegrottans mörker. Många har försökt finna den, men vad jag vet, ligger den kvar än i dag.

Nästa gång du nu åker förbi skylten ”Pelarne” vid riksväg 33. Sväng av från stora vägen. Ta dig tid att stanna bilen framför den gamla kyrkan. Se dig omkring och kom ihåg vad jag sagt. Kanske ser du då, det jag ser när jag tänker på hemma.

Sista timmarna på jobbet...

2008-06-19T13:03:00.004+02:00

Då var det två timmar kvar...

Lite svårt att hitta motivation faktiskt. Har suttit och försökt få ett macro att fungera i Excel och ett par timmar senare har jag fortfarande inte lyckats... hmmf! Nåväl vad är väl en bal på slottet. Sitter mest och funderar på om jag fått med mig allt i väskan eller om jag kommer att ha missat något viktigt som mobilladdare.

Det är ganska lugnt här på jobbet en dag som denna och jag märker att fler som jag har svårt att hitta motivationen. hahaha... detta skulle ungarna se! Men kanske är det just de som fattas. Vad är en skola utan ungar? De är ju drivkraften och i alla fall för mig energikällan som får mig att orka. Ja, jo, de ger mig grå hår och en hel del huvudvärk, men... samtidigt är det ju de som ger mig mening.

Det är ju trots allt så att jag valde detta arbete för att jag gillar att jobba som lärare - det vill säga arbeta med ungdomar. Jo jag medger att det är tufft och ibland helt omöjligt... men det är ju så det är. Hade jag velat tjäna pengar och ha ett glidarjobb där jag sitter och vänder papper hela dagarna... ja... då hade jag antagligen valt ett sådant yrke. Fick en härlig kommentar från en elev förra veckan. "Daniel, du är giftig och du kommer leva länge." Tolkningen är fri, men den känns bättre än "Daniel du är ond" hahahah.

Undrar om det finns nytt kaffe på den andra sidan?

(3 min senare)

Det gjorde det inte... så nu har jag satt på en kanna på den här sidan i stället. Har tillverkat en sommarläsningslånelista åt mina kollegor, så att de kan låna böcker från svenskaförrådet under sin semester. Jag lyckades ju fixa fem uppsättningar av EXPRESSENS klassikerserie - helt gratis! Wiii..... vad jag är duktig! Nu kan vi arbeta med klassiker till hösten och mina kollegor kan vidga sina vyer lite och komma tillbaka efter semestern med nya litteraturupplevelser.

Se där... nu har klockan tickat på igen... mitt kaffe borde vara klart nu... hehe.... och om ett par timmar sitter jag på tåget mot Småland, ska bli skönt!

Times fly...

2008-06-18T20:47:00.005+02:00

Jag har gjort det igen - varit en dålig bloggare! Hmmm... fy på mig!!! Men hinner inte riktigt med!

Det är sommar... eleverna har slutat och jag har gjort mitt första år på JENSEN. Det är egentligen inte klokt vad tiden flyger iväg. Det är så mycket som har hänt och jo... jag trivs! Jag trivs både här i Stockholm och på jobbet! Talade med min programchef här om dagen (som förövrigt även han påpekade att jag blivit dålig på att skriva i bloggen) om mitt första år på Västra. Det slog mig att jag utvecklats massor bara på detta året. Visst hade jag erfarenhet med mig in i studierna och visst hade jag jobbat som lärare innan JENSEN, men... detta året har lärt mig så mycket. Har om inte annat blivit mycket bättre på att säga nej (även om jag skulle kunna jobba lite mer på just det) och jag har sett att jag klarar mer än vad jag tror. Det är sant att vi utvecklas med ansvar och nu är det också dags för mig att ta mig an och aggera coach/mentor för en ny lärare som ska börja hos oss till hösten. Hahahaha.. tänk att jag nu räknas som erfaren senior!

Det är inte bara sommaren som har flyttat in, så har även jag - i min nya lägenhet Wiiiiii.... den är så fin och jag är så glad! Har förstått att jag hade en j***a tur när jag köpte. En liknande lägenhet i huset såldes för närmare 2,5 mille, vilket kanjämföras med mina 1,8. Hmmm.. vet inte vad jag ska säga? Var hittar alla människor dessa enorma summor pengar - speciellt nu när bankerna är elaka med räntorna.

Hur som helst så bor jag numera på Kungsholmen och inte i Vasastan. Trivs riktigt bra här. Det är skönt att ha något eget och slippa oroa sig för var man ska ta vägen vid nästa flytt. Det är mitt, mina saker, mitt porslin och mina möbler. Om jag skulle vilja kan jag måla alla väggar rosa med lila elefanter och det skulle vara ok (men snälla ni... om jag skulle göra det... slå mig hårt och ring 112). Tack mamma och pappa och bror för att ni hjälpte mig med flytten. Känns bra att ha mina saker omkring mig igen.

I morgon går jag på semester... hmm ... min första semester på... hmm....någonsin. Ska erkänna att jag faktiskt är lite nervös! Att vara ledig har inte riktigt varit min grej - blir lätt rastlös. Förra gången jag hade "sommarlov" hittade jag på sommarskola för eleverna så att jag skulle slippa vara ledig och nu har jag hux flux FEM veckor semester... Ihhhhhhh! Har i och för sig sagt att jag kommer tillbaka V 30/31 - allt beroende av hur rastlös jag blir ... hahha... Har inte mycket inplanerat. Inte mer än att jag åker till Småland över midsommar (+ en vecka) och att jag ska försöka åka en vecka till Oslo. Det betyder att jag fortfarande har 3 veckor kvar att disponera... hmm... undrar om jag får komma tillbaka tidigare till jobbet? Skämt o sido, det ska bli skönt att vara lite ledig, hinna ifatt mig själv och läsa en bra bok. Lovar att hålla er mer uppdaterade angående min lilla sommar i den stora staden.

Hojta gärna till om du inte har något för dig, råkar vara i närheten och är sugen på att snacka lite över en enhet eller två!

Vårt behov av verklighet

2008-05-01T21:47:00.007+02:00

Har precis sett filmen Guldkompassen och en tanke slog mig. Fantasygengren har verkligen fått en renässans tillsammans med klassiska äventyr som Indiana Jones och Pirates of the Carabien. Det är som att vi har ett behov av fantastiska världar och äventyr som tillflyktsorter från en allt mer abstrakt verklighet som vi kallar för vår. Det kan ju tyckas konstigt att vi flyr in i fanasin i jakt på verkligheten. Men är det så konstigt egentligen? Tänk efter... hur ser vår värld ut?

Musiken du spelar är digitala filer på din dator eller din mp3 - egentligen bara en massa ettor och nollor. Var tog skivorna vägen? Hur ofta öppnar du ett cd-fodral för att spela musik? På sin höjd köper vi en ny Cd och så fort vi kommer hem laddar vi ner den på datorn så att vi enkelt kan skapa spellistor. Cd-skivan blir på sin höjd en backup i fall datorn havererar.

Pengarna du handlar för är också de i allt större grad bara digitala siffror i cyberrymnden, helt eller delvis frånkopplade vår verkliget. Inte konstigt att fler och fler hamnar i skuld hos kronofogden - det är ju lättare att få ett sms-lån i dagens läge än att hitta rätt slips till skjortan på morgonen (kanske därför jag i dag inte har någon slips). Det är ju klart att det är lättare spendera något du inte ser.

Ska erkänna att det är sällan som jag numera håller en fysisk peng i handen. Ofta drar jag mitt kort och blir nästan lite stött om jag inte kan använda mitt kort och istället tvingas konfronteras med verkligheten, då jag tar ut kontanter. Det är svårare att göra sig av med en fysisk peng, än en digital siffra. Människan är enkel. Mycket enklare än vad vi vill tro. Allt vi kommer i kontakt med (tar i, ser, känner, hör) skapar affektion och affektion skapar hinder vid seperation. I detta fall betyder det att vi ogärna gör oss av med våra papperslappar i plånboken, däremot slipper vi affektionen när vi drar det lilla kortet. Det är bara siffror i en cyberrymnd. Hjärnan hänger inte med och vips har vi skapat en digital lobotomering. Ett bra exempel är alla dessa budgivningar som jag den senaste tiden roat mig med att delta i har jag reflekterat över just detta. Är det en trick från mäklarna att sms:a budgivningen? Allt jag ser är ett par siffror på min mobil. Hjärnan registrerar 1. 7. 5. 0. 0.0.0 vilket gör det mycket enklare för mig att spendera pengarna. Kanske enklare än om jag istället tänkt en miljon sjuhundrafemtiotusen.

Bilder vi tar är inte ens de "riktiga" numera. De är egentligen också de en massa ettor och nollor som tillsammans bestämmer vilken färg det ska vara på den lilla fyrkanten som utgör deras pixelverklighet. Vad händer den dagen då datorn dör? Och vad händer om de stackars ettorna och nollorna blir förvirrade av att både vara musik, och bilder och hamnar i cyberkoma?

Sedan har vi detta med mail! När skrev du ett riktigt brev senast? Hur många plockar idag fram penna och ett vackert brevpapper när vi ska skriva ett par rader till en god vän, mamma eller varför inte farmor? Den största historiska källan vi har i dag är brev och dagböcker som sparats och bevarats. Hur många brev har du sparade hemma? i dag skickar vi miljontals mail hit och dit, men vem sparar?

Är det så att vår tillflykt till den fantastiska världen beror på dess enkelhet? I den fantastiska världen är svart svart och vitt är vitt. De goda är goda och de onda är onda. Samtidigt som ingenting är omöjligt, snarare är allt möjligt. Det finns utrymme för magiska föremål och övernaturliga varelser.

Har vår egen värld blivit för abstrakt? I ett informationsamhälle som det vi lever i, där vi dagligen matas med enorma mägnder information som tvingar oss att konstant kritiskt granska information och välja sida. Hur vet jag vem som är god och vem som är ond i en värld lika abstrakt och grå som den jag lever i? Hur ska jag veta vilken etta eller nolla som är rätt?

Är det enklare att fly in i fantasin i vårt behov av verklighet?

It takes a fool to remain sain...

2008-04-13T12:39:00.008+02:00

... och Sisyfos var lycklig!

Jag vaknar varje morgon runt halv sju. Sveper mitt morgontee och hoppar in i duschen, rakar mig och borstar tänderna. Kastar mig in i garderoben väljer kostym, skjorta och slips (skönt med dresscode) och drar iväg till jobbet... jag hinner med en kaffe innan jag kliver på tunnelbanan vid Rådmansgatan. Kaffet är slut i höjd med Thorildsplan (mitt blivande hem) precis lagom. I takten till aktuell poddmusik avverkas Rolambshovsparken. Slänger en blick på dårhuset (lärarhögskolan), väjer för ett par kaniner och genar över gatan med siktet inställt på jobbet på Gjörwellsgatan.

Runt halv åtta kliver jag in genom dörren på jobbet, tar trapporna på fem röda. Säger hej till den som råkar ha morgontjänst i repan. Sätter på första kannan kaffe, hänger av mig rocken, loggar in på datorn, sätter mig och försöker få en blick över hur dagen kommer ser ut, samtidigt som jag går genom dagens första skörd av mail. Vanligen rör dessa mail om mötesförfrågningar och meddelanden om att kopiatorn är trasig eller att projektor ett inte finns där den ska och att den långa sladden är borta. Men många handlar också om sjuk/frånvarorapporter av olika slag. I bästa fall handlar de om just den aktuella dagen, men inte allt för sällan handlar det om datum som hade fått mjölk att själv gå ut ur kylskåpet. Den som tror att en lärares arbete är sommarlov, höstlov, jullov, sportlov och påsklov, kan hmmm... tänka om...inte en helt korrekt bild av verkligheten. Under tiden som klockan närmar sig åtta droppar den ena kollegan in efter den andra... och det är bara början.

För dig som missat vad jag arbetar med.... jag är lärare! Ett Sisyfosarbete i galenpannornas vilsna värld. Att vara tokig är inte ett krav... men det underlättar

Jag har delansvar för cirka 500 personer (och då räknar jag inte in kollegor... vilket jag kanske borde hmmm...) jag själv arbetar med runt 120 av dem (åt gången) och har direkt ansvar över 30 - det vill säga att de är direkt mina. Som en liten bonus hör till dessa 30 i snitt två utomstående intressenter som ska hållas underrättade genom mail, telefon och möten.

Jag förväntas ligga på topp och prestera utöver det vanliga 40 timmar i veckan (med lite tur). 17,5 av dessa är direkta föreläsningstimmat då jag kritiskt granskas och kritiseras - nagelfars in till sömmen på kostymen. Jag förväntas alltid vara grymt påläst och förberedd att kunna förläsa och coacha de mina till 100% - alltid upp till tänderna beredd. Samtidigt som jag måste vara beredd att släppa allt, slänga planeringen som jag arbetat med i timtal, tänka om och ändra spår lika snabbt som en ko kan blinka. Förutsättningar ändras, dagar kastas omkull... saker händer.

När jag inte håller föreläsningar kan jag när som helst behöva vara beredd på frågor, någon behöver tips, någon vill ha råd, någon behöver hjälp och någon vill att jag lyssnar. Ständigt tillgänglig, ständig till hands och ständigt beredd att svara på frågor om CSN, Frånvaro, studier, IG:n, flickvänner, pojkvänner, VHS, kriterier, valbara kurser, studieplaner och livet. Mitt i allt detta ska jag vara en förebild och föregå med gott exempel. Det är många bollar att hålla i luften samtidigt.

Utöver detta ska möten hållas, grupper ska träffas, lag ska samarbeta. Det ska utvecklas idéer, det ska utvärderas, det ska spånas, skissas, omstruktureras. Kurser ska läggas upp. Det ska samplaneras, det ska konkretiseras - allt för att hitta den bästa lösningen... den perfekta kursen för den perfekta undervisningen i den perfekta skolan i ett mindre perfekt samhälle.

....OCH JAG ÄLSKAR DET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det är sant... jag är knäpp...hissen går inte enda upp, lyset är tänt men ingen är hemma... och alla hästar är defenitivt inte hemma... och det underlättar. Jag har nog det absolut bästa jobbet. Jag arbetar med människor som ger mig så mycket energi. Det är tufft... men jag har gjort mitt val och jag valde rätt... rätt för mig! Tillsammans med minst lika galna människor (som jag kallar kollegor) skapar vi de bästa av bästa förutsättningar för våra skyddslingar i hopp om att skapa den bästa av bästa världar. Vad kan jag säga... i de blindas rike, är den enögde kung.

It takes a fool to remain sain... och Sisyfos var lycklig!

Jag är med lägehet!

2008-04-05T23:14:00.005+02:00

Det är sant... plötsligt händer det... plötsligt står jag där på gatan och har vunnit... point of no return... jag har skrivit kontrakt på en lägenhet. Ja, det stämmer jag har köpt en lägenhet! Jag vann... slutligen kom jag i mål.

Jag har kämpat ganska länge nu med att försöka hitta någonstans att bo i den här stan. Jag har utan tvekan pendlat mellan förtvivlan och hopplöshet, men det har jag ju redan behandlat (se tidigare blogg). Ska jag vara ärlig trodde jag faktiskt att det skulle vara ganska kört att hitta något, men så fick jag ett tips av en mäklare som jag stött på ett par gånger nu när jag sprungit runt. Han gav mig tipset att kontakta mäklaren och lägga ett bud för snabb affär innan visning och det var det jag nu gjorde.

Jag hittade en lägenhet på Kungsholmen som jag tyckte var intressant och kontaktade mäklaren och erbjöd ett bud, om säljaren var intresserad av att sälja innan visning och det var hon. Jag fick komma och titta på den kl 17.15 under fredagen. Jag drog med mig Maria som stöd och aningen försenade kom vi fram till adressen där mäklaren väntade. Klockan 17.30 hade jag bestämt mig och klockan 19.00 skrev vi kontrakt. Jo, jag vet... det gick fort! Däremellan hade jag lämnat Maria i Amarantens hotellbar, där vi firat med ett glas vin och träffat Claudia på Stureplan för att få ytterligare stöd under kontraktskrivandet. Det var skönt att ha med mig någon som stöd... jag erkänner att det var läskigt att sitta där och lyssna på allt mäklaren sa och gick igenom. Många gånger var jag nog heller inte helt med... lite chockad kanske. Läskigt egentligen ... mitt livs affär hittills, avklarades på ett par timmar. Efter en välbhövlig promenad hem avslutade vi kvällen på Storstad där jag firade att jag nu äntligen var med lägenhet.

Men men... den 2 maj har jag nu tillträde till min nya lägehet på Thorildsplan/ Kungsholmen. Jag har inte vågat tänka så mycket på det än... antar att jag inte fattat det riktigt.. hmm jag har ett hem.. en adress.. hmm den är inte stor, men den är min!

Tack Maria och Claudia för ert stöd! Hade varit tufft utan er!
Som tack inbjuder jag er på inflyttningsfesten... det blir Champagne.. precis som utlovat!

Småländsk Påsk eller Little country Easter

2008-03-21T18:15:00.006+01:00

Det finns tre familjeobligatorier i familjen Roths högtidskalender. Påsk, Midsommar och Jul. Dessa ifrågasätts aldrig och platsen är lika självklar som vaniljsås till äppelkakan. Av just denna anledning tog denne herr Roth och reste ner till familjen i går för att tillbringa helgerna på det enda rätta stället - Småland.

Efter att ha avslutat skoldagen med att ha betygsamtal på ett mysigt fik i Vasastan bar det av mot t-centralen och ett väntande x-2000. Nu skulle man ju kunna tro att x-2000 garanterar en snabb och behaglig resa... hmm.. nja. På något sätt hade jag lyckats hamna i vagnen med alla barn. Jag kan meddela att det finns inte en iPod i världen som kan överrösta en vagn med skrikande barn. Kallsvettiga föräldrar som i ren desperation gör vad de kan för att muta barnen som redan innan vi nått slussen tröttnat på att åka tåg. Kopiösa mängder godis lastades in i de små, medan de avverkade den ena disneyfilmen efter den andra på sina portabla dvd-spelare. Det behövs inte mycket till IQ för att räkna ut lösningen på den ekvationen. X2000 + godis + dvd. = ?. Nej ni gissar rätt! Det leder till att de monstren blir gröna av åksjuka och turas om att förbruka de små vita påsarna som finns vid sätena. Hmm....MYSIGT.

Som om inte dessa små barn vomatering skulle vara nog fanns det även 2 stora barn i vagnen i form av 2 muskelknuttar. Jag kan inte säga annat än " no brain, no pain". Stora och biffiga och dryga och tydligen blir man ganska gasig i magen av alla dessa proteindrycker. De roade sig med att turas om att släppa väder och skratta åt varandras bedrifter. Det luktade inte jordgubbar i denna vagn Gud tydligen glömt. Kan tänkas att han har lite mycket att stå nu i dessa Påsktider... jag menar sonen ska ju förrådas piskas och korsfästas för att sedan återuppstå på den tredjedagen för att ta sin plats på faderns högra sida.

Som om detta inte var nog satt en snubbe med två datorer brevid mig. Såg ut som om han var programmerare av något slag. Trots att jag satt med ryggen i färdriktningen och att platserna mitt mot var lediga. Skulle han då prompt sitta brevid mig och min lilla dator. Tydligen var det jobbigt att programmera för han satt hela resan och talade för sig själv och med jämna mellanrum utropade han; "Jasså", "Jaha", "Nejmen" "Kolla där ja". Själv satt jag inklämd invid fönstret och funderade på hur lång tid det kunde ta för ett x-2000 att ta sig från Stockholm till Linköping? Behöver jag säga att sträckan mellan Linköping och Vimmerby kändes som ett himmelrike?

Nåväl nu är jag i alla fall i Småland och snön ligger vit på taken... skulle ju kunna tro att det är vinter. Hmmm.... känns lite konstigt att behöva åka söder ut för att få lite snö.

Kommer stanna här nere ett tag nu. Har ju inte varit hemma sedan Jul och det känns som att jag har lite att ta igen på den sociala fronten och har tagit semester nu ett par dagar. Det väntar som vanligt ett par dagar av sociala familje och släktaktiviter... ja ni vet hur vi smålänningar är när det kommer till familjen. I dag var ena halvan av släkten här på den obligatoriska Påskmiddagen. Jo jag vet att det är Långfredag och att man ska ha middagen i morgon på Påskaftonen... lugn och fin... det kommer att hinnas med det med hahah... vi är ganska bra på detta med middagar. På småländskt manér dukades det upp med allt från lax, kyckling, sill och jansons. Till kaffet blev det chokladtårta med jordgubbar (min försenade födelsedagstårta). Har ju passat på att fira min födelsedag nu när jag är hemma.... paket är kul :P hehe... Nu sitter jag här med ett glas rött och formulerar konstiga bloggar (inspirerats av mina flitiga elever... hahah.... fast tvärt om - jag gör inte narr av andra.. jag nöjer mig med att göra narr av mig själv).

På måndag beger jag mig till Jönköping för att hälsa på lite. Måste ju passa på när jag är i krokarna. Sedan bär det tillbaka till Stockholm, jobbet och väntande IG-varningar. Men men... jag har ett release party att se fram mot på Café Opera. i slutet av veckan så... heheh... ska bli kul... färglada drinkar, snittar och mingel heheh.... helt i min smak. HAHAHA... Återkommer till det vid senare tillfälle!

GLAD PÅSK

Passa på att njuta av ägg och godis!

Om livet i en lägenhetsletares vardag

2008-03-20T08:09:00.008+01:00

Hej! Jo, jag vet... senaste inlägget är från Jul... hmm.. vad ska jag säga? Det är mycket nu!

Mitt liv består just nu av jobb, jobb, jobb och att leta lägenhet att bo i. Ja, jo, det stämmer att tiden har gått hiskeligt fort här i storstan och att de där 6 månaderna som jag hade lägenheten är över... sedan flera månader. Först skulle jag vara ute den 1 feb, men fick förlängt till 1 mars, sedan 1 april och nu 1 maj. Jag har haft tur som har en bra kille att hyra av, som låter mig bo kvar trots att jag skulle varit ute redan.

De senaste månaderna har en vanlig vecka sett ut som följande (detta utöver livet på JENSEN med allt vad det innebär - skulle kunna säga att jag har två jobb just nu). Under Onsdagarna börjar insamlandet av intressanta objekt (läs lägenheter till salu). Jag har till och med skapat en egen mapp i min mail, så att jag enkelt kan se vilka lägenheter jag ska gå på den veckan.

Fredagar alternativt lördagar sätter jag mig ner med veckans skörd, sorterar, gallrar och försöker hitta en så bra struktur och plan som möjligt, vilket går ut på att hinna med så många lägenheter som går under dagen och kanske till och med en kaffe to go.

Söndagarna inleds så med en näringsrik frukost. Det kostar på att ligga på topp och det krävs för att orka med detta liv. Det är sedan bara att ta på sig hjälmen och knäskydden, snappa med sig skoskydden (ett måste för oss rutinerade letare som inte vill ödsla tid på att ta av och på skorna vid varje lägenhet) och ge sig in i kriget - kriget om de eftertraktade lägenheterna.

Det är ett evigt letande efter adresser och trappuppgångar.

Var det över gården?

Vilken våning?

Vad det verkligen här?

Vad är klockan?

När var visningen?

Vad tänkte jag på här?

På med skoskydden, tränga sig in, försöka se något av det som du eventuellt kommer bjuda miljoner på. Hitta mäklaren så fort som möjligt. Ofta brukar dessa smilande, kostymklädda varelser hålla till i närheten av dörren - antagligen för att på detta sätt orsaka så mycket kö och trängsel som möjligt. Har du otur har du en mäklare som minglar omkring i lägenheten och då... hmm ja, då är det ytterligare ett mission i ditt redan absurda uppdrag. Sedan är det av med skoskydden och iväg till nästa.

Det blir väldigt mycket upp för trappor och ner för trappor. Och du är inte helt vid dina sinnens fulla bruk. När du väl kommer hem ligger du antagligen utslagen i soffan med en hög prospekt som du egentligen inte orkar läsa (framför allt inte den lilla bilagan med föreningens bokslut och årsberättelse) och försöker komma ihåg vad du egentligen tyckte och vilka du skrev upp dig på och hittade du egentligen mäklaren? Eller har du lämnat ut ditt namn och telefonnummer till en vilt främmande människa, som antagligen precis som du just nu ligger utslagen i sin soffa med en hög prospekt och undrar över ett telefonnummer som han fått från en vilt främmande person under en av de sista visningarna.

På måndagen börjar så bjudandet. Det är ett evigt pipande i mobilen då buden ramlar in och du bjuder mot. Egentligen är det helt absurt att leka med pengar på det sättet. "det har kommit ett nytt bud på x-gatan på y-miljoner." Jag blir helt trött... mycket huvudräkning blir det för den här lille humanisten, som tvingas göra matematiska beräkningar i huvudet. Hur var det nu? vad sa banken? vad hade jag löfte på? vad var månadsavgiften? vad i helvete ligger räntan på i dag? har jag råd? Swisch säger det i mobilen så har jag svarat och egentligen skickat iväg ett par hundra tusen till över telenätet. Wiiiii - 1,6 mille - 1,7 - 1,8 - 1,9 - 2,0 .......... Helt galet!

Slutligen i höjd med tisdagen duggar depressionerna tätt som fotbollar i hagelstorm. Du börjar inse att du inte kommer få någon lägenhet den här gången heller och som grädde på moset tvingas du följa den fortsatt budgivningen på din telefon. Antingen var utgångspriset aningen felkalibrerade och du tvingas inse att första budet från en av dina konkurrenter ligger 100% över utgång. Den värsta är dock de objekt som du faktiskt för en kort tid har chans på. Där du ligger med det vinnande budet (ibland i över 24 timmar) tills det kommer en ny aktör in på banan och swisch tar budgivningen fart och du som precis stått på mållinjen inser plötsligt att du är tillbaka på ruta ett, utan att fått passera GÅ. Som att spela Fia med knuff - Hatar det spelet!!!

Till detta kommer (som ett parallellt universum) alla vänner och kollegor som med sina goda råd och tips vill hjälpa - stress! De kastar sig över högen av prospekt och utropar i kör "gud vad roligt" eller "vaaaad fint.... det är så kul" eller den värsta av alla just nu "Jag blir så sugen... vill också kolla på lägenheter". Själv står jag och beskådar det hela lite på avstånd och är inte det minsta road. Ja, jo, jag kan förstå att det för en utomstående som inte behöver någonstans att bo kan synas vara en charmig söndagshobby. Hmm.... att titta på lägenheter är kul... de första tre veckorna... sedan är det inte lika kul längre!

Nåväl, ska jag ha någonstans att bo... får jag bara bita ihop och ta på mig hjälm och nödvändiga skydd och ge mig in i leken igen... upp i sadeln igen... och har jag nu gett mig in i leken så får jag kanske leken tåla. (JA MARIA ... JAG VET VAD DU TÄNKER SÄGA... OCH JA DU HAR RÄTT...MEN...JAG VILL)

Jul, Jul, strålande Jul!

2007-12-26T16:30:00.000+01:00

364 dagar kvar till nästa gång. Här går vi och väntar ett helt år på ett par timmar och när det väl är dags, ja då är det är mat, mat och mera mat. Däremellan är det familj och släkt och granar och paket i ett kaos som vi bättre känner som Jul och någonstans vill vi att det ska ta slut.

Missförstå mig nu inte! Det är hur trevligt som helst att komma hem och vara med familjen, men visst blir det lite mycket. Vi vill så mycket på så kort tid i kombination med en sorts kompensationsångest. Under ett par dagar måste vi vara tillräckligt trevliga, glada och sociala till tusen för att väga upp mot resterande årets socialaunderskott och skuld.

Detta i kombination av behovet av traditionalism. Inte bara i traditioner och pynt, men även i roller. Har du också släktingar som under Kalle Ankas Jul har givna repliker till givna inslag? Vi ramlar tillbaka in i gamla roller och mönster, ingen plats för utveckling eller förändring. Kanske ska det vara så, kanske är det så att i en tid av förändring måste vissa saker vara konstanta, oföränderliga och där igenom trygga. Det är vad det alltid har varit och kommer så alltid att vara och det är det som är skönt och det är det som är Jul.

Det är som att Julen är en skör, skör glaskula som vi vårdar ömt och är så rädda att för att ha sönder, att vi helst inte rör den. En röd kula fylld med alla barndomens julpirr, väntan och klappar, förväntningar och besvikelser, glädje och sorg. Om vi alltid hänger den där den alltid har hängt och inte pillar för mycket på den, kommer Julen alltid att vara som den alltid har varit ... och ja det var ju det som var lite meningen.. eller?

För mig har Julen blivit väldigt mycket familj. Jag åker hem för att vara med min familj ett par dagar... med allt vad det innebär. Jag bryr mig inte så mycket om klapparna, det är lugnet och tryggheten som jag vill åt. Men attans ta den som rubbar mina cirklar. Var sak har sin plats och jag vet faktiskt inte om jag skulle klara av att fel sak hängde på fel plats. Något måste väl få vara som det alltid varit?

GOD JUL OCH ETT GÅTT NYTT ÅR!

May the best in your past be the worst in your future!

Kampen om tiden

2007-12-07T21:15:00.000+01:00

Det är redan den sjunde december... var tar all tid vägen? Jag börjar fundera på om Momo förlorade kampen om tiden och att männen i de grå kostymerna nu löper amok i våra kalendrar. Det är två veckor kvar till Jul och jag har inte köpt några klappar alls - får rycka upp mig!

Det är svårt att riktigt komma in i julstämningen. Speciellt när det som i dag öser ner ute! Blir ju sjöblöt av att bara titta ut. Ska det vara så här? Ska det inte vara stora vita flingor som dalar ner i vintermörkret och ska det inte knarra under fötterna när jag går hem från jobbet och inte som nu ett klavsande i blöta skor och strumpor.

Det är egentligen ett riktigt fikaväder! En god kopp kaffe med en god kamrat på ett mysigt café. Men det smärtar mig att berätta att i den här stan är fikan död. I alla fall spontanfikan... eller är det kanske själva SPONTANITETEN som är död? Stockholmare kan inte vara spontana.

Ringer jag en god vän för att jag är sugen på en fika, får jag antagligen till svar att det just nu inte funkar så bra, att det är lite körigt - för att inte säga fullt! Men att vi kanska skulle kunna ta en fika i slutet av nästa vecka, då det ser lite ljusare ut (men fortfarande inte helt säkert - en avstämningskoll längre fram är nödvändig). När jag lagt på sneglar jag på min hemköpta kanelbulle och frågar mig själv vad det är som säger att jag fortfarande skulle vara fikasugen om en vecka ???

Det är som att det på något vis skulle vara fult att vara spontan i Stockholm. Som att det skulle vara ett tecken på att du inte är tillräckligt upptagen och därmed heller inte tillräckligt viktig och framgångsrik, och om du nu inte är tillräckligt viktig ... vem skulle då vilja använda sin dyrbara och viktiga tid för att fika med något så oviktigt som dig?

Jag ger mig katten på att det sitter fullt av smygfikare i Stockholm som av rädsla för att bli avslöjade, inte vågar ringa sina vänner (som egentligen också är smygisar). Hellre köpa med sig en latte, kanske till och med (i smyg) en kanelbulle och fikar i vår egen skamfyllda ensamhet, än att avslöja denna förnedring som tomheten i kalendern utgör. Var är vi egentligen på väg om vårt mått på betydelse är hur det ser ut i kalendern och baseras på förmågan att kunna avboka fikor till höger och vänster med motiveringen "kära du... jag är för viktig för att vara spontan".

Är jag mer viktig för att jag inte har tid för fika? Eller är jag egentligen bara tragiskt förd bakom ljuset av en illusion som vi så desperat vill bevara??? En illusion av att betydelsen av viktig är synonymt med att vara upptagen och svårtillgänglig. Eller är det så att tiden helt enkelt blivit så dyrbart att vi inte längre har råd att ge bort den hur som helst, utan att faktiskt tjäna på det?

Om det nu är så, är jag hellre ganska oviktig mest hela tiden och om tiden är det pris som jag tvingas betala för en fika, så tycker jag faktiskt att det är värt det. Låt männen i de grå kostymerna få min tid - så kanske de också får tid att ta en fika.

Så... fika någon?

Tomten är död! (Cover)

2007-12-01T10:32:00.000+01:00

Följande beräkning bör vara behjälplig vid bedömningen huruvida tomten finns eller ej:

Det finns ca 2 miljarder barn på jorden. Men nu vill ju tomten inte besöka muslimer, hinduer, judar eller buddister, vilket reducerar antalet till 15% eller 378 miljoner. Med ett världsgenomsnitt på 3.5 barn per hushåll är det sålunda 108 miljoner hushåll att besöka, om vi kan anta att det finns minst ett snällt barn i varje hem (Kanske 2 i Småland, men det höjer ju inte genomsnittet).

Jultomten har, pga. jordens olika tidszoner och rotation, ca 3.5 timmar på sig att jobba, om vi antar att han reser västerut, vilket ju blir mest logiskt. Han besöker sålunda 967,7 hem per sekund. Det betyder alltså att för varje kristet hem med minst ett snällt barn, har tomten ca 1/1000 sekund till att parkera släden, springa ut och hoppa ner genom skorstenen, dela ut julklappar, hoa 3 gånger, klämma 2 snapsar, upp genom skorstenen igen, i släden och iväg till nästa hus.

Om vi antar att alla hem som ska besökas är jämnt fördelade är det ca 1 km mellan varje hus i genomsnitt. Tomten färdas sålunda ca 100 miljoner km, toabesök och andra pauser ej inräknade. Med andra ord flyger tomtens släde ungefär 1000 km per sekund eller 3000 gånger ljudets hastighet. Som jämförelse kan nämnas att den snabbaste farkost som människan hittills skapat, rymdsonden Ulyssevs, färdas ca 50 km per sekund. Som kuriosa kan nämnas att en normal frisk ren kan komma upp i en hastighet av ungefär 30 km i timmen.

Lasten i släden är ett annat intressant objekt. Om vi antar att varje barn får klappar motsvarande 1 kg, har släden en last på 500 000 ton, tomtens vikt ej medräknad. På land kan en normalstark ren dra ungefär 200 kilo. Även om vi antar att de speciella flygande renarna kan dra en vikt tio gånger denna, kommer inte släden ur fläcken, om inte tomten skaffar fram ca 360 000 dragvilliga renar.

Detta kommer att ge släden en samlad vikt på ca 600 000 ton. 600 000 ton, som flyger med 1000 km per sekund alstrar ett enormt luftmotstånd. Detta kommer att hetta upp renarna, ungefär som när en meteorit inträder i jordatmosfären. De två ledarrenarna kommer då att absorbera en energi motsvarande 14 300 trilliarder joule per sekund, eller 14 300 trilliarder watt. Ledarrenarna kommer helt enkelt att brinna upp omedelbart och de bakomvarande kommer att utsättas för en ljudvallsbang och därefter själva brinna upp. Alla renarna kommer att möta sina anfäder på mindre än 4.26 tusendels sekund, dvs. när tomten når till sitt femte hus.

Detta är dock hypotetiskt, för då släden accelererar från 0 till 1000 km/s på 1/1000 sekund, kommer alla i släden att bli utsatta för en g-kraft 17 500 gånger större än tyngdkraften. En tomte på ca 150 kg (vikten uppskattad efter existerande kopior) skulle naglas fast i bakre delen av släden motsvarande en vikt av ca 3 miljoner kg, vilket ögonblickligen skulle krossa varje ben i hans kropp och förvandla honom till en våt fläck. Slutsatsen torde bli att om tomten någonsin levt så är han definitivt död nu.

Dementi från en god vän som är filosofie doktor i fysik (numera lärare)
Om en stackars fysikdoktor får lägga ett ord vid detta, och spåna vidare, kan
det kanske te sig lite annorlunda?!

Det finns en teori om att all
materia går att beskriva som en vågrörelse, och med tanke på att vågors
utbredningshastighet (särskilt de elektromagnetiska) är relativt hög, 300 000
km/s är det väl fullt möjligt att tomten, betraktad som en vågrörelse, faktiskt
skulle hinna att besöka alla barn.

Vikten av släden är av underordnad
betydelse om vi betraktar även ekipaget som en vågrörelse, vågor har
rörelsemängd (produkten mellan massa och hastighet) men inte någon egentlig
massa som går att väga. Enligt de Broglie skulle våglängden, antaget att
ekipaget har massan 600 000 ton och hastigheten 300 000 km/s, vara 3.7x10^-51,
vilket är sanslöst kort.

Vi kan alltså betrakta tomteekipaget som en
framrusande våg som frambär en ohygglig energi (14 300 triljarder joule/sekund
nämns i resonemanget ovan). Det är tillräckligt mycket energi för att förflytta
en galax, men eftersom tomten rör sig i en bestämd bana (och iakttar viss
försiktighet när han parkerar...) torde hans framfart inte påverka universum i
stort.

Dock kan jag inte emotsäga hypotesen att framfarten kommer att
under ett minimalt antal bråkdelar av en millisekund göra ett glödande streck på
himlen. Men, som bekant hade ju Rudolf en röd mule - den glödde helt enkelt av
framfarten! Som sagt, som vågrörelse betraktat är det fullt möjligt.

När vinter och kyla ligger kring vårt hus...

2007-11-27T19:53:00.000+01:00

Brr.... Det är kallt! Inte alls kul att traska runt i Stockholm i sina kostymbyxor. Det är i och för sig ingen snö, men fasligt kallt är det i alla fall. Snart kommer väl isbjörnarna traskandes längs Sveavägen för att ta sig ett dopp i Riddarfjärden brr...

Själv sitter jag inne med en rykande teekopp och läser en bra bok efter en liten promenad i jakten på bra julklappar. Har fått låna Nesbøs nya bok Snömannen. Kan väl säga som så här, att jag vill INTE att första snön ska falla och min syn på snögubbar (snöman på norska) har ändrats. Jag har snudd på varit mer än lovligt skraj och det kan medges att jag mer än en gång varit uppe och känt på dörren, så att den verkligen är låst. Fruktansvärt nervkittlande och som läsare är jag krypaunderskinnet- och dratäcketöverhuvudeträdd redan innan första mordet ens hade ägt rum. Boken har inte kommit ut på svenska än så jag läser den på norska, vilket går riktigt bra även om det tar lite tid.

Visst är det något lyxigt med att sitta och läsa en bok i soffan med en kopp rykande tee brevid sig. Flera gånger under min utbildning vet jag att vi talade om den dagen vi skulle få unna oss lyxen att läsa en bok som vi själva valt. Vi trodde att det skulle dröja evigheter till det att vi skulle kunna unna oss den lyxen. Vi såg framför oss hur all vår lediga tid skulle gå till att rätta prov och planera lektioner. Men så börjar jag på Jensen och jobbar 8-5 och här ligger jag nu och känner mig lyxig. Det enda som fattas nu är en skön gosig filt att dra över sig, men duntäcket funkar bra det med. Filt kanske jag skulle önska mig till Jul.

Har faktiskt skrivit min julklappslista redan på beställning av min mor. Den blev faktiskt tråkigare än någonsin.

En lägenhet
En TV
En ny kostym
Skjortor
Slipsar
Fortsättning på dv. glas och porslin som samlats under åren

Är detta ett tecken på att jag börjar bli gammal? Kan en Julklappslista bli tristare - nästan kommunalgrått, så trist är den! Nu när jag tänker efter skulle jag kunna ha lagt till någon DVD (i stil med Blood diamond, Babel, Children of men ... eller något) men inte ens det står på listan. Fattas bara att jag börjar önska mig sprit hahah... fast det är klart, en Wirre...hmm... kanske ska skicka in en reviderad version i alla fall... hahaha...

Själv går jag egentligen bara och väntar på att få in listor från övriga familjen så att mitt julshoppandet kan ta fart. Har i och för sig redan inhandlat den första Julklappen. Ett stort piratskepp från BRIO (hmm... får jag skriva det här? Ja, ja... brorsonen kan inte läsa detta i alla fall och så länge ingen mycket elak person läser detta och berättar det för honom, så borde det vara lugnt... eller?)

Jag har hotat med rattmuffar till alla de som inte lämnar in sin julklappslista i tid och just nu ser det ut som om många kommer få en ny muff till ratten. Undrar just om CleasOhlssons har några snygga.. eller kanske BILTEMA. Hmm... var handlar man rattmuffar i Stockholm, om jag vill hålla mig innanför tullarna? NK? PUB? GALERIAN? Hmm... jag anar ett projekt... hoppas jag får in listorna snart!

Till alla er som fått era listor... eller handlar efter eget initiativ (farligt farligt). BÖRJA NU! Det börjar redan bli hysteriskt. Min plan är att jag de två sista veckorna innan Jul helt ska undvika att gå ner på stan... så skicka in era listor nu!

Novemberkallt i väntan på juleljus

2007-11-14T20:20:00.000+01:00

Stockholm har blivit kallt! Nu är det långkallingar under kostymbyxorna och både vantar mössa och en varm halsduk som gäller när jag går till jobbet - kaffe kan bara värma så mycket. Det har till och med snöat i ett par dagar, men aldrig så det lägger sig. Det gör att det fortfarande är väldigt mörkt och det är svårt att komma upp på morgonen. Om bara snön låg kvar skulle det bli ljusare och allt skulle kännas lättare. Den enda skillnaden från i Oktober är nu egentligen bara att kylan gör det fasligt halt och att tankar på nya vinterskor blir påtagliga.

På jobbet började vi idag dagen med ett gemensamt "pedagogiskt café", där det enda (men ack så viktiga) syftet var att trivas och må bra. Det var jag som tillsammans med två kollegor ordnade det på uppdrag av vår chef. Tanken var att vi behöver ladda våra batterier - fylla på med positiv energi. Vilket sätt kan då vara bättre än att äta frukost tillsammans innan arbetsdagen börjar? Det enda kollegorna behövde göra var att dyka upp, äta frukost och mingla medan de gav positiv energi till varandra. Tjat och gnäll var förbjudet - "Har du inget positivt att säga så håll käften". Alla fick också ett hjärta att fästa på ryggen. På detta hjärta fick alla sedan skriva vad de uppskattar hos varandra. Det blev riktigt lyckat! När caféet var över fick kollegorna ta av sig sina hjärtan och se vad som där stod. Det var många leenden som spreds över fleras ansikten, några blev nog lite varma inombords... som varm rosa bomull. Tänk vad ett litet pappershjärta kan göra. Jag ska erkänna att jag själv blev ganska röd och varm om öronen av de fina orden som där stod. Jag har nu lagt det i mitt fack - tänker plocka fram och titta på det då och då när jag känner att jag behöver bli lite varm om öronen igen. Kan ju behövas i den här kylan om inte annat.

Till helgen kommer det besök från Oslo. Ser verkligen fram mot en kul helg nu när de senaste två har varit mindre kul. Den första tillbringade jag i soffan med ryggskott, efter att ha böjt mig fram för att ta ut soporna. Den andra, det vill säga den som nyss har varit, tillbringade jag i sängen med en släng av flunsan. Ömsom frös jag och hade frossa och ömsom svettades jag som en liten gris. Lagom till söndag kväll tillfrisknade jag - helt i stil med det pedagogiska credot. Typiskt lärare hahahah. Nu hostar jag bara och har en begränsad röstkapacitet... vilket är lite ironiskt eftersom jag denna vecka talar om retorik med mina elever. Men den här helgen tänker jag varken ha ryggskott eller bli sjuk - så soporna får snällt stå där de står.

Har bokat mina biljetter hem till Jul. SJ, SJ, gamle vän... hmm... inte så mycket vän om du frågar mig. Min mor påminde mig om att det nog var dags att köpa biljetten hem till Jul. Det är lugnt tänkte jag... det har ju knappt blivit november. Men... det fanns stort sett inga biljetter kvar!!! 890 kr för en biljett i andra klass, enkel resa!!! Det är ju sanslöst!!! Det kostade mig 700 kr att åka tur och retur till Oslo och då flög jag hem. Men eftersom SJ inte följer rim och reson, så löste det sig ganska bra i alla fall. Det visade sig nämligen att om jag istället bokade en förstaklassbiljett, blev priset endast 500 kr!? Vem betalar nästan 900 kr för en andraklassbiljett när förstaklass kostar 500? Så, det blir Småland och Vimmerby i Jul, precis som vanligt, precis som det ska!

Då är det väl bara att sätta igång med att inhandla alla klappar som jag ska ha med mig hem i fint inslagna paket. Men får ju inte in några listor från er!!! Jag lovar... jag köper rattmuffar åt er allihopa om jag inte får listorna snart!

Oktober = Oslo, kompisar,trasiga tv apparater, onödiga utgifter, besök, elevutvärderingar och rester

2007-10-27T15:29:00.000+02:00

Oktober swichar förbi utanför mitt fönster. Hmmm... var tog den vägen egentligen? Nästa vecka är det november och sen är det Jul - var tar all tid vägen? I butikerna hänger redan juldekorationerna och ska jag ha en vettig julstjärna får jag passa på nu. Samtidigt ropar försäljarna på Hötorget fortfarande om färska kantareller. Sedan när hamnade julstjärnor och kantareller i samma korg?

Det känns lite som att det var i går som jag satt här senast, samtidigt är det som om det var hundra år sedan. Oktober har varit en tuff månad, eller full... eller...ja tuff. Det blir mörkare och mörkare och när jag går från tunnelbanan till skolan liknar parken nu mer och mer en scen ur en skräckfilm. Snart förväntar jag mig verkligen att Frankensteins monster, en och annan varulv, eller i alla fall att en liten rumpnisse ska titta fram bakom ett av träden i den engelska parken nedanför lärarhögskolan, där dimman nu ligger tät om morgonen.

Oktober är en tung månad. Det ser jag inte minst på jobbet. Eleverna är trötta ... lite för trötta för att ha så långt kvar på terminen. Mina kollegor kämpar tappert för att hålla humör och moral uppe. I mitt rum håller vi ställningarna med världens bästa vapen - HUMOR. Skämten haglar tätt som fotbollar i hagelstorm. Det är inte sällan som Herr Roth ligger vikt över sitt skrivbord och gråter av skratt när Herr Ramstedt och Herr Alhqvist sätter igång. Herr Norrfjärd brukar inte vara sen att hjälpa till och när Frelinskan är på besök ... då ligger verkligen stämningen i höjd med taken. Tack för att ni finns... livet skulle vara lite värre utan er!

Personligen har jag börjat med att ladda min iPod med idel munter musik! Musik som gör mig glad. Från det att jag lämnar lägenheten till det att jag hänger av mig rocken på jobbet har jag positiverande musik i poddarna. Tro mig det hjälper! Skiter fullständigt i att jag går med ett fånigt leende på mina läppar... alltid roar det någon och det är väl bara bra - om jag gör någon glad!

Men när oktober blev för påtaglig tog jag min lilla väska och tog tåget till Oslo "... jag är i Oslo med ditt ex, men det är inget mellan oss, vi bara lallar omkring på KarlJohan och jag behöver att komma loss..." som någon skulle ha sagt. En skön och avkopplande helg med god mat, gott vin, drinkar (vars innehåll jag mår bättre av att inte veta) och långa promenader runt i en stad vars grepp om dig växer för var gång du besöker den. Passade på att se en fantastisk film "Curse of the golden flower" (http://www.sonyclassics.com/curseofthegoldenflower/). Den kan jag verkligen rekommendera er att se... pampig... vacker... häftig... den dyraste produktion som gjorts i Kina. Färgsprakande är ett bra ord... precis vad vi behöver nu i oktober.

Det som är så fantastiskt med Oslo är att det är lagom långt bort. Lagom långt bort för att ta en helg. Lagom långt bort för att koppla bort verkligheten i Stockholm. Nu var det ett tag sedan sist och Operan är snart klar. Hur som helst en helg i solsken hos en av de som sett hela mig, men som fortfarande står kvar- trots allt! TACK!!!!

För att jag inte skulle komma in i vardagens trygga lunk passade mina syskon på att besöka mig helgen därpå. Hahaha... tänk vad folk man kan ha boendes på 35kvm! På Torsdagen kom syster och på fredagen kom Bror & C/O. Det var verkligen kul att se dem igen. Det blir ju inte så ofta längre och jag är fullt medveten om att mycket är det mitt fel, som är fast här uppe. Men det glömmer man snabbt när man får en varm kram av sin brorson. Det blev en helg av McDonalds (ja, jag vet jag har syndat och kommer att be om bot), hajar, pirayor, shopping,vin och promenader med en liten hand i min. När jag kom hem efter att ha vinkat av dem på stationen var lägenheten tyst... så tyst.

Nästa vecka har eleverna lov... dock inte jag. Jag ska på utbildning för att bli en bättre lärare (även om jag nådde målet på 4,5 i senaste utvärderingen med en toppnotering på 4,9 - de ni hihihi). I går firades Halloween på skolan. Det utgick påbud om att vi skulle klä ut oss till något fasansfullt... men när jag inte fick klä ut mig i baggyjeans och munktröja (dvs mina elever) så stannade jag kvar i min kostym. Jag är fasanfull som jag är.. mina elever säger i alla fall att jag är ond. Hahahah...

Tills vi ses igen... ta hand om er!

Börja Julhandla nu så slipper ni stressen i december! Då ska vi dricka glögg och mysa i soffan med en bra bok (för nu har jag ju ingen TV igen efter det att bror skulle vara snäll och ge sin lillebror lite fler kanaler).

Ta hand om er och glöm inte att andas det är viktigt har jag hört!

Regntunga skyar och kaffe med dopp.

2007-09-17T21:39:00.000+02:00

Tre trappor upp på Adolf Fredriks kyrkogata 10 ligger Stockholms, eller i alla fall Vasastans mest originella café Inhyst i ett föredetta nöjespalats i gustavianskt 20-tal, driver Pingstkyrkan café Eget bakat bröd och kakor med vanligt bryggkaffe (kanske inte det bästa kaffet men minst sagt humana priser). En liten raritet med en atmosfär som får vilken liten humanist som helst att få gåshud - helt klart värt ett besök.

Ja... ni ser rätt jag bloggar igen - jag är tillbaka! Har befunnit mig i någon sorts chock, en apatisk skrivblockering, ett vakuum Kanske kan vi kalla det för en filosofisk panikattack när jag insåg att mina elever hittat till min lilla oansenliga och minst sagt ointressanta blogg. Funderade på att lägga ner hela bloggen ett tag, men ändrade mig och gör nu ett försök efter det att den värsta apatin har lagt sig. Det ska ju tydligen vara bra att hoppa upp i sadeln efter det att man fallit av sin höga häst.

Till de av mina elever som fortfarande läser detta säger jag välkommen! Kul att ni tittar in. Ber er dock att respektera att även jag är människa och att jag har ett liv... ja vi lärare är människor! (Och ska ni nu läsa, så... av med kepsen, sitt ordentligt, gunga inte på stolen och spotta ut snuset!)

Det har väl inte hänt massor sedan jag sist skrev. Då hade hösten precis kommit till stan och jag gick och sparkade i löven. Sedan dess har det i stort sett bara regnat hela tiden. Det är som om sommaren kommer i repris, fast kallare (om det nu kan vara möjligt). På morgonen är det nu halsduken på och en kaffe i handen när jag går till tunnelbanan - nästan som om jag blivit 08:a! Hahaha... fast jag hävdar fortfarande att det aldrig kommer ske... jag har ingen fast telefon och kan därför på min höjd bli 07:a hahaha... så det så!

Jag hade besök av Magnus från Karlstad i helgen. Kul! Det är faktiskt det första besöket jag har av vännerna här, men det kommer ett par helger nu när det kommer bli fullt upp. Hihihi... Är det någon som hört om liknelsen med Ketchup?

Det regnade ganska envist men en kul helg blev det i alla fall! Det blev en sedvanlig promenad. Magnus hade väldans brott ut på stan, kan kanske ha att göra med att jag inte har en kaffebryggare och hahaha... ålänningar blir precis som många svenskar rätt kinkiga när de inte får sitt morgonkaffe hahahah... Men efter en kaffe på Wanes Coffee var vi snabbt på banan igen och promenaden fortsatte genom gamla stan och vidare upp på Söder innan vi vände hemåt.

En del pub och club blev det naturligtvis, men här förbjuder läraren i mig att skriva mer... (hahaha) I söndags gjorde Andreas från Jönköping oss sällskap, när vi gick ut och käkade på San Leandro. En Tapas-resturang på Sveavägen. Riktigt trevligt! Jag har käkat på resturangen i Oslo där de har flera resturanger. Tapas är gott och perfekt när man ska sitta och snacka. Det var länge sedan jag träffade både Andreas och Magnus, så det fanns en del att berätta. Det är skönt att se att även att jag inte träffar mina vänner så ofta, så är det snabbt som förr igen.

Nu ligger jag i soffan med datorn i knät och en kopp rykande tee brevid mig (eller ja, det var rykande när jag började skriva... hmmm... jo det är fortfarande varmt). Jag har möblerat om lite och ligger här nu och funderar på om jag blev nöjd med resultatet. Jag har nämligen fått upp min tv! WOW... hahaha har inte haft tv sedan siste juli. Har egentligen inte saknat den efter det att min dator beslutade att läsa skivor igen. Men nu står den här.. och ja... om jag skulle få ström och antennkabel att räcka så krävdes det en ommöblering av lägenheten. Inte nöjd men bilderna rör på sig! Hahaha...

Ja.. nej nu lovar jag att jag ska bli bättre på detta. Skärpning jag lovar! Nu är jag uppe i sadeln igen och det har jag hört ska vara bra!

Hade!

I morse var det höst!

2007-08-27T19:41:00.000+02:00

I morse när jag kom ut hade det hänt. Fukten och värmen var borta och istället var luften hög, klar och krispig - det hade blivit höst. Jag gillar hösten. Får en sådan lust att ut och gå... vill sparka bland löven och höra fraset av färger som yr när jag med barnslig förtjustning sparkar till en hög som någon så mödosamt krattat ihop. Hösten gör mig glad. Det vill säga så länge det inte blir en sådär novembergrå och blaskig höst. Nej, hög, klar, krispig luft som är fylld av sprakande färger - då är jag glad!

I lördags var jag ute i Midsommarkransen och spelade kubb (eller, de andra spelade kubb, jag och Dalibor kastade freespy) och hade picknick. Det var jättetrevligt, även om det inte blev så sent.

Jag har varit så trött de senaste veckorna. Det har varit mycket med jobbet och när jag har kommit hem har jag egentligen bara velat gå och lägga mig. Jag brukar börja en gåtillsängskonversation med mig själv redan vid sjutiden.
-Får jag gå och lägga mig när klockan är sju?
-Försök hålla dig uppe lite till!
-Får jag gå och lägga mig när klockan är kvart över sju?
-Försök hålla dig vaken lite till, ta lite tee kanske!
-Får jag gå och lägga mig vid halv åtta?

... och så håller jag på tills jag antingen ger upp, tröttnar på mitt eviga tjatande och låter mig gå till sängs, eller så fullständigt skiter i mina uppmanar om att hålla mig vaken och går till sängs i alla fall. I vilket fall som helst har det inte blivit mycket gjort på kvällar och helger. Men det känns som om det kan bli ändring på det nu. Det känns som alla nya intryck har landat och att jag har börjat hitta mig en plats här i den stora staden.

Eller ... jag har kommit på att Stockholm egentligen inte är så stort (i alla fall inte om man tänker sig innerstan - Södermalm, Gamla stan, Östermal, Norrmalm och Kungsholmen). Du traskar ledigt runt det hela på ett par timmar. Nu traksar ju stockholmarna ogärna, vilket kan bidra till att de tror att Stockholm är så stort. Ska jag vara ärlig så tror jag inte många stockholmare har en aning om hur deras stad ser ut ovan jord eller hur olika platser ligger i förhållande till varandra. Ber du snällt om en vägbeskrivningen till en plats får du genast ett nummer på en tunnelbana, alternativt en buss. När du snällt förklarar att du faktiskt vill gå, möts du av en oförstående blick och kommentaren "men du kan ju inte gå, det tar säkert 8 min att gå, det är mycket bättre att ta tunnelbanan till X och sedan byta till Y."

Detta är något jag märkt med den här stadens invånare. De räknar minutrar! Det tar inte ca 10 minuter att ta sig från punkt A till punkt B, det tar 8 min! Minutrarna är så viktiga att folk riskerar allt när de livet som instats (både sitt eget och andras) springer ner för rulltrappan till tunnelbanan och kastar sin ombord på tåget. Detta trots att det värsta som kan hända (om de missar tåget) är att de får vänta 1-2 min på nästa. Är det värt det? Är det värt att springa förbi alla i rulltrappan, knuffa omkull alla i sin väg (och själv riskera att ramla eller i värsta fall fastna på någon högst olämplig plats) bara för att komma fram 1-2 min tidigare?

Ytterligare en sak med dessa tunnelbanor är detta fasliga tjatande om var man ska stå på perongen. Om man ska stå långt fram eller långt bak. Det är inte så att de lossar vagnar under resans gång och att du riskerar att bli bortkoplad eller gudbevars hamna fel, utan det handlar om att komma så nära utgången som möjligt. Vilket kan innebära att jag måste traska enda längst bort på perongen när jag ska på tåget, bara för att slippa gå dessa metrar (som jag precis har gått) när jag sedan ska av. Min kommentar har därför blivit en axelryckning följt av "gå nu eller sedan?"

Jag har nu därför lovat mig själv att den dagen jag springer i rulltrappan för att jaga tunnelbanan, ska jag sätta mig ner på närmsta bänk och ta en allvarlig funderare över livet. Antar att det bara är en tidsfråga innan jag är där. Snälla Gud hjälp mig i så fall! Stoppa mig!

Eftersom jag nu varit borta från Jönköping så länge tänkte jag avsluta med en liten bön i all hast. Det skadar ju inte att hålla konversationen levande. Jag brukar numera ta den på klingande norska - antagligen bara för att jag kan och för att jag är helt övertygad om att Gud kan norska också.

Kjære Gud

Hittil i dag har jeg vært snill gutt

Jeg har ikke snakket stygt til noen eller mistet besinnelsen

Jeg har ikke vært grådig, sur, egoistisk - ei heller vært selvopptatt

Jeg har heller ikke furtet, sladret, bannet eller spist sjokolade og jeg har ikke overtrukket kredittkortet mitt...

...men snart skal jeg stå opp, og da kommer jeg til å trenge en del hjelp...

Amen!

Kram på er alla!

Saknar er jag inte träffar - men tänker på er dagligen!

Tack för att ni finns, det betyder mer än ni anar!!!

Första veckan med elever

2007-08-23T20:41:00.000+02:00

Då har jag haft mina elever i en vecka redan!
Det är än så länge väldigt kul även om man anar små mörka moln i horisonten. Ettorna kom till oss på Jensen redan i torsdags i förra veckan. Då var det mest att de skull komma till skolan och lära känna klassen och sin coach. Den här veckan har vi kört i gång på riktigt!

I måndags träffade jag min egen klass SpE2D för första gången. Det kan nog bli intressant! Efter den vanliga informationen skulle vi ut på poängjakt runt Kungsholmen. Solen sken och det var strålande väder. Det blev en lång promenad (speciellt eftersom jag skulle ha med mig hela klassen runt). Vi började promenaden vid 14 och kl 17 kom vi i mål.

Resten av veckan har i kört lektioner som vanligt. Det är lite speciellt på Jensen eftersom eleverna koncentrationsläser. Det vill säga att de bara läser antingen förmiddag eller eftermiddag. Resten av dagen är självstudier. Det verkar vara uppskattat trots att kraven är hårda. Jag tillhör ekonomiarbetslaget och har fått två samhällsklasser i Svenska A och två i Svenska B. Totalt blir det ca 130 elever att lära sig namnen på haahhah...

Än så länge har jag fått mycket positiv respons från eleverna och får rida på den vågen så länge den varar. Det kommer ju komma en period då smekmånaden är över och då kan detta vara trevligt att se tillbaka på!

Mycket sker över dator och Internet Eleverna har en plattform där jag som lärare lägger ut uppgifter, planeringar och lektionsunderlag. Eleverna skickar även in alla uppgifter via Internet och det är väldigt få papper som cirkulerar. Respons och annan information delges sedan eleven via samma plattform. Här kan även jag som lärare lägga ut information till eleverna om till exempel studiebesök eller annat som de behöver veta. Det verkar bra och eleverna gillar systemet. Det är bara jag som ska lära mig hur det fungerar. Har lyckats slarva bort sju presentationer av mig själv någonstans i cyberymden.

jag är fasligt trött på kvällarna och något socialt liv blir det inte frågan om... mer resonemang med mig själv om när jag får gå och lägga mig. Men men ... man ska bli trött i början...

Skriver mer snart ...

På promenad under solen i Stockholm

2007-08-11T20:51:00.000+02:00

Sitter här med ett glas rött ( i mina nyinköpta vinglas) och är ganska nöjd med mig själv. Jag vaknade i morse och var så där oförskämt hurtig. Kan ju i och för sig bero på att jag inte orkade hålla mig vaken till mer än 9 i går hahaha... det tar på en att börja jobba! Hur som helst klockan nio slog jag upp ögonen och kort därefter ringde mamma med förhoppningen om att väcka mig - tji fick hon.. hahah. Efter en kort frukost kastade jag mig ut i solen. Min första plan var att leta reda på CERVERA. I torsdags hade jag nämligen varit duktig och slagit upp Cervera på hitta.se och såg då att det skulle ligga på Drottinggatan vid PUB. Men efter att ha letat ett par timmar, kunde jag konstatera att det var fel. Efter att ha förudmjukat mig genom att gå in på DUKA och frågat fick jag lagom till stängningsdags reda på att Cervera ligger vid NK på Regeringsgatan - kanske något jag tycker att hitta.se kunde ha upplyst mig om tidigare!

I alla fall. Glad i hågen traskade denna smålänning, i morse, med hurtiga kliv i riktning mot NK - se här ska det inte åkas tunnelbana i onödan se! Absolut inte när solen skiner och jag är ledig! Och nu när jag vet var Cervera ligger är det inte alls svårt att hitta! hahahah... (kunde man inte ha sagt det med en gång - hade liksom varit enklare så).

Effektiv som jag är på morgonkvisten passade jag på att boka in en fika med Conny senare under dagen . Passade också på att ta en annan väg hem från NK (skadar inte att lära sig alternativa vägar hem - man vet aldrig när det kniper) och lagom till att jag kom hem parkerade Conny cykeln nedanför.

Det som från början bara skulle bli en skön fika i solen visade sig bli ett heldagsprojekt. Eftersom vi inte var ensamma om att tycka att det var trevligt i solen kom vi att gå en bit. Första tanken var att hitta en Ica-butik och bara handla något och sedan sätta oss i Tegnérlunden... men så blev det inte riktigt. Vi gick istället upp mot Odenplan och hamnade i Vasaparken. En kaffe och en smörgås med mozzarella och tomat avnjöts i solen.

Efter en del tjötande promenerade vi vidare upp mot St.Eriksplan och över bron till Kungsholmen. Stackars Conny fick släpa sin cykel hela den långa vägen! På Kungsholmen gick vi längs vattnet och kollade på alla Stockholmare som låg i solen och blev röda som kräftor. Själva avnjöt vi en svalkande glass. När vi ändå var på Kungsholmen passade jag på att visa var mitt jobb ligger och sedan gick vi tillbaka mot Statshuset och slutligen upp i Gamla stan. Där skildes våra vägar - Conny skulle tillbaka hem och jag fortsatte promenaden upp genom gamla stan. Fasligt vad det är turister i Gamla stan. hahaha... Gatorna är smala i vanliga fall haha... men nu är det snudd på löjligt. Passade faktiskt på att titta in på slottet och ner i skattkammaren Jag har aldrig varit där och tänkte att ja, någon gång ska jag väl se de svenska riksregalierna - så nu har jag gjort det!

Ute ur slottet styrde jag färden mot kungsträdgården och NK. Har jag nu varit på slottet kunde jag lika väl ta en tur på NK. Hittade faktiskt billiga teekoppar på GRANIT. Inte dyrt men lite flådigt att gå med NK-kassen :P hahaha... och sen var det raka vägen hem.. hahah... för den kunde jag ju hahaha... been there done that hahaha. Inte illa. Började gå vi 11 och var hemma strax efter 5 - ingen dålig promenix.

Nu sitter jag alltså här i soffan med ett gott glas rött i mina nya fina glas och mår toppen. Dagen i solen har gjort mig härligt trött och det hettar i ansiktet och i nacken hahaha.. tror att jag har bränt mig lite kanske. Men det kan det ju vara värt. Utanför är det qruising - vilket betyder att raggarna har kommit till stan. Hela Sveavägen har förvandlats till en lång raggarbilskaravan vars enda syfte är att bränna gummi. Kontrasten är total!

Rapport från storstan

2007-08-06T21:15:00.000+02:00

Hej på er!

Jag vet jag har varit en dålig människa och inte skrivit i bloggen på... ja jag vet inte hur länge - alldeles för länge! Har haft fullt upp de här dagarna och fick först i helgen igång mitt Internet. Men här kommer en liten resumé och tillika avrapportering.

Förra lördagen lämnade jag så mitt lilla hem på Pilgatan 12 och flyttade alltså in hos familjen Helmersson på Idrottsvägen. På en eftermiddag gick jag helt sonika från att vara singel till att bli sambo med småbarn - hahaha... en mycket intressant (men trevlig) upplevelse.

Det har varit lite jobbigt att säga hejdå till allt i Jönköping. Det är trots allt 5 år av mitt liv och man hinner skaffa sig många bra och nära vänner på den tiden! Därför var det kanske extra skönt att få bo med Jon, Linda, Edgar och lille Albin de sista dagarna! Mysigt värre att läsa saga för Edgar och mysa med Albin när tillfälle gavs. Det var ju naturligtvis trevligt att umgås med Jon och Linda också! Vill passa på att tacka för att jag fick inkvartera mig under de dagarna och jag lovar att komma tillbaka! God service, god mat och mycket trevligt bemötande! (hihihihi...)

I tisdags var det min sista dag i Jönköping (för den här gången... man vet aldrig). Linda var så snäll och körde ner mig och mina väskor till Bergmans, där jag skulle jobba ett par timmar innan avfärd mot Stockholm! Usch det var inget kul att säga hejdå till alla på jobbet. Det känns som jag under de sista veckorna integjorde annat än att säga hejdå! Men men... låt oss hoppas att det nog är mer ett "på återseende". (Jag kommer nog ner när ni ska dricka bubbel... och Henrik - jag väntar fortfarande på de där kräftorna du talade om för ett år sedan!)

Efter allt hejdåande bar det av till lägenheten för att hämta de sista väskorna och lämna nycklarna. Andreas från Karlstad tog vägen förbi Jönköping och körde mig till Stockholm (han skulle ju i alla fall till Åland). Ett par timmar senare och bara en mindre felkörning inne i Stockholm kunde vi parkera bilen på Markvardsgatan 15.

Lägenheten är faktiskt ganska stor (eller ... jo den känns stor även om den bara är 35kvm) ljus och fin. Den ligger vid Sveavägen på Markvardsgatan. Mitt mellan Handelshögskolan och Stadsbiblioteket. Mycket centralt vilket gör att jag ofta är ute och går. Det tar ca: 10 min att gå till centralen, NK, eller Slottet. Med tunnelbana och en liten promenad tar det 10 min att ta mig till skolan som ligger på Kungsholmen (granne med DN-skrapan).

På onsdags morgon var första dagen på jobbet. Jag måste erkänna att jag efter inte kände mig helt pigg och utvilad (se bild) men det var bara att upp och hoppa i den nya lägenheten och kasta sig in i den minimala duschen för att göra sig klar för sin första dag på jobbet. I kostymen och iväg för att med hjälp av GPS:en i telefonen hitta till jobbet.

Det skulle visa sig att vi har ganska tuffa dagar framför oss. Det saftiga schemat för tiden fram till skolstart fylls hela tiden på med mer och mer... ämneskonferenser, intoduktionskurser, överlämningar och.. ja... allt.

Naturligtvisa har vädergudarna valt att först nu lyssna till allas våra böner om sol, som antagligen strömmat in under sommaren. Något som jag just nu inte uppskattar fullt lika mycket längre (inte mellan 8-17 i alla fall, då jag enligt klädkoden måste ha kostym).

Det är inte utan att det är mycket snack om klädsel bland oss nya. Inte nog med vårt fulla schema, vi har fullt upp med att matcha klädkoden och till på köpet inte smälta bort i värmen! Hahahahaha.... försöket att se snygg och fräsch raserades kraftigt i värmeböljan. En tröst är att alla sitter i samma båt...

I torsdags och fredags var det kickoff för hela Jensen Education (12 enheter 220 pers). Det var mycket intressant om än lite mastigt. Mycket information. Men trevliga människor och god och nyttig mat (inga kakor här inte... Jensen har fokus på mental och fysisk hälsa). Fredagen började vi med frukost följt av ett fyspass. Som sagt HÄLSA!

Min första helg i Stockholm blev lugn. Alla intryck och allt annat nytt tar på krafterna och man orkar inte så mycket mer än att bara vara. Har som sagt tagit lite promenader i omgivningarna. Gick bland annat ner på Söder och Odengatan och tittade på paraden tillsammans med Dalibor. Lite kul faktiskt. Jag har varit lite mot detta och menat att det är som att titta på aporna på zoo. Men får nog erkänna att det är en folkfest. För många stockholmare är det årets grej. Ungefär 50 000 personer gick med i tåget och nära 500 000 såg tåget passera.

I söndags blev det en fika med Andreas i Tegnerlunden. Bulle och en Cola i solen. Annars var det som sagt lugnt

I dag har jag varit på den norra av Jensens skolor. Den ligger på Tulegatan bara 5 minuters promenad från min lägehet. Efter lunch var det tillbaka till Västra (på Kungsholmen) för att börja konstruera små fina planeringar. Usch det är lite läskigt att få ihop en hel terminsplanering. Men men... det ska väl gå det med.

Nu ska jag försöka vara lite duktigare på detta med bloggen. Detta blev kanske mer en avrapportering och inte så bloggigt som jag hade tänkt mig. Men det får ni leva med denna gång!

Nu lockar sängen... i morgon är det ämneskonferenser och ... ja det har jag glömt hahaha..

Upps! - Människans trognaste följeslagare!

2007-07-16T20:48:00.000+02:00

Står på jobbet och hmm... nej det finns inte så mycket att göra! Vinden viner utanför och folk har väl vett att hålla sig inne. Det finns med andra ord tid att stå och finula lite...

Har du som jag fascinerats över hur ofta "Upps" påverkar våra liv. Hur det kan få oss att ändra riktning och ibland till och med vända upp och ner på hela våra liv. Ena dagen kan allt vara frid och fröjd och så kommer ett Upps och så ändras allt. Det behöver inte alltid negativt, utan snarare ofta tvärt om kan det tyckas. jag skulle nästan våga säga att Upps är en trogen följeslagare genom livet och kanske mer pålitlig och trofast än den trofastaste hund. Egentligen när jag tänker efter... vad vore människan utan Upps?

Utan Upps skulle många gastronomiska upplevelser lysa med sin frånvaro (en del kanske mer saknade än andra). Inget Upps, ingen mögelost, inget Madeiravin och ingen Champange (bara som exempel)! Och nu när jag tänker efter slås jag av den fasliga insikten att utan Upps, ingen Coca Cola! Katastrof!

På tal om Coca Cola skulle den Amerikanska kontinenten saknas på våra kartor och flera andra upptäcksresandes upptäckter skulle fortfarande bara vara vita fläckar. Om det är bra eller dåligt kan vi ju diskutera (en annan gång kanske). Världens befolkning skulle väl i vilket fall som helst att halveras på grund av alla uteblivna nativitetsrellaterade små Upps.

Men alla Upps är inte av godo, men många av de sämre Uppsen framkallar vi ofta själva. Vi är så snabba i våra vändningar att hon inte hinner tänka efter och vips så är Upps där. Einstein ville hitta en pålitlig och rik energikälla och Upps så hade männsikan tillgång till atombomen. Inte sällan är det för att vi så gärna vill ha det som vi alltid har haft det. Vi har svårt att inse att vi inte alltid kan få det som vi vill och inte ska bråka med moder natur eller leka gudar bara för att vi ska ha vår vilja fram. Vår lösning kanske inte alltid är den bästa. I Australien fanns det till exempel inga kaniner från början. För att engelskmännen skulle ha något att jaga importerade de helt sonika in kaniner och Upps. Eftersom kaniner aldrig funnits i Australien hade de inga naturliga fienden förutom människan och hon var ju fullt upptagen med andra Upps. Följden blev att hela ön formligen översvämmades av massa hoppande och grävande små förnöjelseupps.

Tyvärr är detta varken det första (eller sista) exemplet på vad som händer när vi ger oss i kast med att tro att vi vet bättre än moder natur. Det senaste jag hörde var att vi nu kan köpa små maskar att sprida ut i våra trädgårdar för att få bukt med mördarsnigeln (som förövrigt är ett Upps i sig). Meningen är att snigeln äter maskarna som i sin tur äter snigeln, snigeln dör och en annan snigel kommer och äter av sin gode uppskamrat och Upps så är även han död och så fortsätter det. Bra eller hur... de hemska små sniglarna försvinner och det är väl bra? Men vad händer sedan? Var tar de små maskarna vägen när sniglarna är slut? UPPS!?

Det är väl så att det är lite vi vet i förhand och mycket vi vet i efterhand. Det är lätt att vara klok när vi sistter med facit i hand. Det enda vi kan vara säkra på och vet är att vi aldrig är ensamma på livets färd -Upps går där ständigt brevid oss i nöd och lust.

Sommarsoligt Småland

2007-07-15T21:15:00.000+02:00

Nej jag har inte övergett min blogg om ni trodde det! Även om det var tio dagar sedan jag skrev sist. Jag har varit i Vimmerby (Pelarne) över helgen, och att koppla upp sig mot nätet är i stort sett lika lätt som att slå en dubbelvolt i en syrenberså - det går med lite tålamod och knixande, men är knappast värt besväret.

I lördags firade familjen morbror Gösta som i dagarna blir 70 år. Det hela har sanneligen varit ett företag (eller kanske skulle vi kalla det för en operation i sann "mission inpossible anda") som varit igång sedan oktober förra året, när det första brevet från moster dök upp. Det hela har alltså varit hemligt för att kunna bli en överraskning för morbror. Vilket har resulterat i att familjen knappt vågat tala med stackars morbror. Rädslan att försäga sig har fått oss att sitta som på nålar och hela tiden vaktat våra ord. Mot slutet blev det bara värre och värre och ju närmare dagen D vi kommit desto mer har familjen undvikit stackars morbror. De sista dagarna gjorde min mor allt hon kunde för att undvika sin bror. Han måste trott att vi inte brydde oss, eller hade glömt bort honom helt! Men så var det ju inte! Istället blev det hejdundrande kalas, nästan som i Katthult.

Familj och släkt kom från Sveriges alla hörn, från norr som söder, för att samlas på den gamla herrgården i Rostorp. Vädret hade oroade oss i flera dagar, men kan du tänka dig att på lördagmorgonen sprack den småländska himmelen upp och solen strålade ... kanske inte från en klarblå himmel ... men likväl strålade. På grusplanen framför den rosa herrgården stod alla och väntade på morbror som hämtades i bil. Även om han nog måste ha varit aningens, aningens misstänksam, blev han nog allt förvånad när bilen svängde upp och synen av släkt tornade upp sig.

När den första chocken lagt sig var det dags att få lite kaffe med smörgås och mingel - en bra chans att lära känna alla som var där. Det var många nya ansikten. En del helt nya och andra bara allt för länge sedan man träffat. Men det är som jag läste på en skylt som hängde i en pub i Prag; Here we have no strangers, only freinds we haven't met. Pressen dök upp och jag antar att man inom kort kan läsa i Vimmerby Tidningen om kalaset i Rostorp.

Efter kaffe och fotografering var det dags att mäta sina kunskaper i en av undertecknad sammanställd tipspromenad om Astrid Lindgren. Det var nog inte helt fel med en promenad i det småländska landskapet. Att sträcka på benen och samtidigt gnugga de grå efter kaffe måste vara optimalt för prestationen kan tyckas - facit visade kanske en annan verklighet.

Det blev sannerligen ett riktigt småländskt kalas! Sådana som vi bara kan ha här i Småland! På borden bjöds det på kroppkakor, sill, kycklingbröst och hackekorv. Till efterrätt dukades det naturligtvis fram lokaltillverkad ostkaka med vispgrädde och sylt. Ett riktigt tabberas à la Katthult. En ganska exotisk meny för de gäster som kommit hela vägen från norraste Norrland. Maten gav upphov till mången diskussion. Inte minst för att förklara skillnaden mellan de småländska kroppkakorna och den norrländska palten.

Under middagen var det också dags för den välbehövliga presentationsrundan. Alla fick, en efter en, berätta vilka de var och hur deras relation såg ut till varandra (det vill säga vem som var gift med vem och vilka barn man hade osv). Som tur var så stämde och bekräftade de olika presentationerna varandra - så gott som till 100% (nått barn fel här eller där kan ingen rå för).

För de som orkade väntade lekar efter maten och för de som precis som jag inte orkade fanns det möjlighet att glatt se på med ett glas vin i handen. Kusinerna hamnade snart tillsammans och skrattade åt när vi sågs senast. (se bloggen från examen: http://danielavroth.blogspot.com/2007/06/fem-r-senare-och-det-r-dags-fr-examen.html) Jag tror att Kusin Kjell ångrade sig lite att han inte dök upp och kusin Åsa kom med barska förmaningar om vad jag numer får publicera här på bloggen. (Hahaha.. så alla ni som förväntade er smaskiga partybilder.... kan vara helt lugna, det kommer det kommer hahah...) Men har lovat kusin att inte publicera någon bild av henne här eftersom hon lyckades ha samma partyblåsa på sig som examensfesten. Genast föddes ramsan "Alla barnen hade nya kläder utom Åsa, för hon hade en gammal blåsa". Tro nu inte att vi är elaka mot kusinen. Skämtet är hjärtligt och skratten var många. Hon har faktiskt andra kläder (har sett det själv) och hon har precis köpt en helt ny bil, så det så! Den är jättefin med både cromad växelspak och krok för kassarna från "gröna skylten"!

Den småländska kvällen kom även denna gång krypande och fascinerade norrlänningar samlades på verandan för att uppleva och njuta av det omfamnande sommarmörkret. Själv hamnade även jag så småningom på verandan med ett glas rött, medan timmarna swischade förbi. Det är mycket man kan få reda på om man sitter på en småländsk veranda i sommarmörkret med ett glas rött. Jag vet nu bland annat att jag är allt annat än ensam i den stora staden Stockholm. Överallt i staden finns tydligen "släkt i släkt" som vill att jag tar kontakt när jag kommer upp och som lovat att ta hand om mig och det känns ju lite tryggt för en familjekille som mig. Även den bästa av kvällar måste ta slut så också denna.

Passar även på att önska Morbror ett stort grattis födelsedagen

Grattis Gösta!

Söndag med Oreos

2007-07-08T15:52:00.000+02:00

Söndag och är ledig. Regnet som inte behagar sluta smattrar på fönstren. Snart får vi söka oss mot högre trakter – run to the hills. Fast jag har hört att det inte är bättre där. Alternativet är väl att som Noa börja bygga en båt. Fast det är klar, det kommer att bli fasligt trångt på den där båten om vi ska ha med oss alla djur. Och inte blir de färre tack vare att sökande forskare och gröna biologer envisas med att hitta nya varje dag. Har funderar lite över hur Noa lyckades få med sig alla djur (två av varje till på köpet) när vi inte visste att många av dem fanns. Undrar om han fick skriva under tystnadslöfte av Gud – to see but not to tell. Eller var det så att gubben hade dålig koll och glömde bort var han placerade ut dem?

Hur som helst är det verkligen en dag att stanna inne i soffan. Har bunkrat upp med tee och Oreos. Jag vet att kexen är amerikanska och att jag egentligen borde dricka dem med mjölk (om jag överhuvudtaget ska äta amerikanske kakor alls i dessa anitamerikanske tider). Men jag gillar den kraftiga och lite salta chokladsmaken och jag tål inte mjölk så bra, så jag envisas med att knapra mina amerikanska kakor och jag fortsätter att dricka dem med tee som gör min mage glad). Hahaha... Amerikanska kakor och engelskt tee ... det är som om Boston Teaparty aldrig ägt rum (swish och jag hör hur hela den amerikanske frihetsrörelsen vänder sig i sina gravar).

Med regnet som faller utanför och tee och kakor som värmer innanför har jag det egentligen ganska bra. Sitter med en bok i knäet som jag inte riktigt kan komma genom och har väl egentligen gett upp eftersom jag kommer på mig själv med att flippa mellan kanalerna på min tv. Allt för att lakoniskt konstatera att det egentligen inte finns något att titta på. Söndag, man är ledig, det finns tid att slappa och… inget att titta på. Så många kanaler och så lite att se. Känns som om utbudsplanerarna på tv-stationerna kallt räknat med en varm och solig sommar. Vad tror de - att vi bor i ett land som är känd för sina varma och soliga somrar - har de hört talas om "svensk sommar"? Funderar på om jag ska orka installera min dvd (som jag kopplade ur till min examensfest) eller om jag ska falla in i någon sorts likgiltighet och apatiskt fortsätta att titta på innehållslösa kanaler – att titta utan att se. Blir nog att leka tekniker och installera dvd:n igen, alternativt se något av mina avsnitt av HEROS på datorn. Tack Arnar för att du fick mig fast i denna serie.

Dags för en ny kanna tee och vem vet, kanske fler Oreos. Om regnet envisas att regna kan jag envisas att äta amerikanske kakor med något så oamerikanskt som tee. Så det så!

Dangen efter kvällen före

2007-07-01T13:17:00.000+02:00

Så var det dagen efter kvällen före och det är inte varje dag Daniel Roth vaknar och tittar på klockan och den visar 11.45. Det är heller inte varje dag han vänder sig om och somnar om, för att vakna strax efter 12. Hahaha... men visst kan det vara trevligt.

I går var en sån där kväll som jag, när höstrusket gör sig påmint, kommer att se tillbaka på. Det började hos mig med lite vin, oliver och diverse dipp. Trevligt sällskap i goda vänners lag. En omgång "Med andra ord" (börjar bli standard) gjorde inte skratten mindre. Tyvärr måste jag erkänna att jag förlorade två gånger, trots mina två lagkamraters utomordentliga insatser och att det andra laget hade en deltagare på 3 månader (jag skyller på Albin... han var dopad).

Efter två svidande förluster bar det av mot "Karlssons på taket" (http://www.karlssonssalonger.se/) för lite mat. Det är andra gången som jag gästar "Taket" i sommar och även denna gång visade det sig vara en skön kväll att sitta ute (jaja... med lite hjälp av gasolvärmare och filtar).

Det goda vinet och den goda maten förhöjde och värmde sällskapet ytterligare. Jag kan verkligen rekommendera Takets Halstrade lammytterfilé (serverad med rostade rödbetor och färskpotatis, babyspenat och chèvre samt vit balsamicosirap) MUMSIGT! Till detta dracks det ett "Trio Merlot" (Chile) Riktig gott! Fast om jag ska vara lite kritisk (och det kan ju vara kul) så hade jag inte tackat nej till lite mer av de rostade rödbetorna, potatisen och spenaten. Lite snålt kan tyckas, men väldigt gott! När maten var slut hägrade baren. Jag hade min egna lilla "Caipirinha med döden", mycket gott. Kall, frisk, syrlig och mycket lime - precis som jag vill ha det!

När kvällen blev sen och inte ens filtarna och gasolvärmarna kunde hålla kylan borta var det dags att bryta upp. Jon och Åsa tog hand om uppdelningen av notan (tur att man har personer som jobbar i restaurangsvängen så vi andra kan ägna oss åt det sista av vinet). När allt var betalt och klart var det dags att gå. Helena och Andreas tackade för sig och jag, Åsa och Jon hamnade inne i värmen på Scandic Portalen. Efter ett par öl och en hel del skratt och tjatande visade klockan (trots allt tvivel) 3.00 och hmmm... ja man är ju inte 20 längre... (om än, en bättre och uppgraderad version kallad 30 ... hahahaha), det var dags att ge sig hem.

Det är något speciellt att gå hem efter en lyckad kväll i goda vänners sällskap. Att jag i dag vaknade sent med en aningens tryckande huvudvärk är bara en påminnelse om en lyckad kväll - kvällen före dagen efter.

Städa, städa varje fredag och så varje jul ... för det tycker jag är kul ... eller tvärt om!

2007-06-29T21:23:00.000+02:00

Fattar inte hur dagarna bara flaxar förbi, hinner ju knappt med själv. Så var det fredag igen. Man kommer hem från ett par timmar på Bergmans för att skåda in i något man vanligen kallar sitt hem ... fast i dag vet jag inte. Hur gick det till ... eller snarare när förvandlades mitt hem till detta kaos? Disk och smutstvätt tävlar om utrymmet med kassarna som på något sätt innehåller delar av mitt hem. Det är kassar med skräp, det är kassar med saker som ska till loppisen (som inte blev av) och det är kassar med saker som ska packas vid ett senare tillfälle.

Efter att ha ätit en mer eller mindre nyttig middag (ja, ja... jag erkänner det blev pizza) sitter jag och blickar ut över allt detta och tanken som far i mitt huvud är "Daniel du borde göra något åt detta... typ städa". Men på något sätt sitter jag fast i någon sorts fredagsapati - ett vakuum av måste och borde. Om jag lägger mig i sängen och drar täcket över huvudet ... är det borta i morgon när jag vaknar då? Det är i dessa fall man saknar skolan. hade det varit tentaperiod eller en dead line på något tjusigt arbete, hade lägenheten varit skinande ren, disken diskad och garderoben rensad och sorterad i färgskala. Nej jag får väl ta tag i det värsta - disken, så att i alla fall den försvinner.

I morgon kommer kompisarna över efter jobbet. Blir vin, tjat, skratt och sen blir det till Karlssons på taket för att käka. Ska bli så kul! Får skriva om det i morgon, eller söndag - vilket nu kan tänkas komma först.

Svensk midsommar = regn!

2007-06-26T21:30:00.000+02:00

Så har det varit sol sol sol i flera dagar och vad händer... det blir midsommar och det blir regn! TYPISKT SVENSK SOMMAR! Som vanligt och brukligt firades midsommar hos föräldrarna i Pelarne - finns egentlien ingen anledning att fira någon annanstans! Det är liksom ett måste!

Jag jobbar ju hela sommaren och åkte därför hem först på torsdagskvällen. Det var strålande sol och varm, jag var knappast ensam om att resa - verkade snarare som om alla skulle ta mitt tåg, som lätt kunde liknas med indisk turistklass. Till och med värmen bar viss likhet. Ett kokhett tåg fyllt till bristningsgränsen med varma och svettiga människor. Men men ... i Mariannelund väntade mamma och pappa med en mer sval och luftig bil.

Själva midsommar började bra! Det var ju inte sol från klarblå himmel, men det var ju inte dåligt. Varnande SMS kom dock in från kompisar som befann sig i rikets alla hörn. Alla med samma illavarslande meddelande "Det regnar"! Ja, ja tänkte jag och tittade upp mot himlen... inte blir det regn inte... inte här i alla fall!

Klockan 3 strålade fortfarande solen och det var dags för midsommarlunchen. Hahahah... lunch och lunch här kunde man frossa på allt från sill, lax, röding, köttbullar, prinskorv, ägg, omelette, janson och diverse ostar. Inte behövde man gå hungrig inte här inte... hahaha...

Men så, lagom när det var dags för den årliga kubbturneringen så började det regna - TYPISKT! Och det regnade och regnade och regnade. Det blev ingen kubb, ingen stövelkastning heller för den delen. Eländes regn! Men tipspromenaden blev i alla fall av, om så inomhus. Och vandringsprisen delades ut. Stackars Ingrid som fick ta mot skampriset (priset till den som kommer sist) - den "vackra" tavlan av det gråtande barnet. Att vårda och ta hand om till nästa midsommar - en sorts adoption kan man säga ;) haha....

Ju längre in på kvällen desto högre och frekventare blev skratten. Svårt att göra annat i detta sällskap. Vi är ingen stor familj, men vi har kul ihop!

Vid 12-snåret gav jag upp men har hört att kusinen och syster höll igång till halv fem... eller så länge whiskeyn räckte... Och se där... morgonen där på sken solen igen... Typsikt.

Jag fick den.... Markvardsgatan 15 nästa!

2007-06-17T21:13:00.001+02:00

Wiiiii... jag fick lägenheten!
Det har varit minst sagt en lång dag. Hoppade (eller det kanske var lite väl hurtigt... släpade) mig ur sängen vid 05.30 i dag för att hinna med bussen till Stockholm vid 06.30. Fyra och en halv timme senare var man så framme i huvudstaden och möttes upp av Christian som för dagen agerade smakråd.

Stockholm visade sig från sin mest regninga sida men inget en kopp kaffe kan bota. Hade inte så mycket tro vare sig lägenheten eller ägaren, men båda visade sig vara ok. En ganska liten lägenhet, men högt till tak, med stora fönster och trägolv i hela lägenheten Efter en snabb titt på lägenheten (det går ganska fort att titta på 35 kvm) tog jag ytterligare en kopp kaffe, denna gång med ägaren till lägenheten, låt oss kalla det en intervju.

Sen var det dags för en lunch innan det åter var dags att bege sig till terminalen och dryga fyra timmar buss för att komma hem! Hmmm.... så 9 timmar buss och 3 timmar Stockholm... men det kan det ju vara värt nu när jag fick lägenheten. En liten 1:a på Markvardsgatan 15 vid Odenplan (se tidigare blogg), granne med Stadsbiblioteket.... ja mer centralt är väl svårt att komma. Det är ju bara ett halvår, men det är en start... nu vet ja i alla fall var jag tar vägen 1 aug.

Nej, det har varit en lång dag... och jag har sneglat på sängen länge nu... skriver mer senare..

I väntan på en morgondag i buss...

2007-06-16T20:13:00.000+02:00

I morgon var det då dags att åka till Stockholm för att titta på en lägenhet. En kommande verklighet gör sig med ens mer påtaglig. Allt går så fort. Jag har fått jobb, jag har tagit examen, jag ska flytta och vet inte riktigt var jag kommer att ställa mina väskor i augusti. Allt jag vet just nu är ju att jag den 31 juli, kl 14.00 slutar mitt jobb på Bergmans bokhandel och att jag den 1 augusti kl 8.00 ska infinna mig på Jensen Education på Kungsholmen för att börja mitt nya jobb. Var jag tar vägen där emellan eller var jag tar vägen när dagen är slut vet jag inte än... hmm.

Men i morgon kanske jag har svar på den frågan. Jag ska träffa en kille som har en lägenhet på Markvardsgatan 15 vid Odenplan i Vasastan. Den är inte stor, men den är dyr... hahaha... Har jag tur så får jag lägenheten och har då mitt boende löst, i alla fall för 6 månader framåt! Sen går ju min provanställning ut och då kan det ju vara läge att titta efter något mer permanent, alternativt lösa tågbiljett hem igen haha... det återstår ju att se. Har redan haft en polare att titta på lägenheten och han tyckte att det verkade OK. Men Killen som har lägenheten vill träffa den som ska hyra och därför måste jag till hufvudstaden... jag förstår honom.... men jobbigt! Bussen till Stockholm avgår 6.30 och jag är framme 11.00. Klockan 14.45 ska jag med bussen tillbaka igen. Så det blir en blixtvisit.

Jag har fått min tjänstefördelning på min mail i dag. Kommer tydligen att undervisa enbart i svenska detta läsår. Kommer att undervisa två Klasser (Sp1C och Op1A) i svenska A och två i svenska B (Sp2A och Sp2D). Sedan kommer jag att ha nöjet att tillhöra ekonomiprogramlaget och vara coach (mentor/klassföreståndare) för Sp2D. Kommer att bli spännande. Har redan börjat fundera lite på vad jag vill göra, men inväntar vidare direktiv från min "kulturcoach" (mentor) om hur man arbetar på Jensen.

Håll tummarna nu för mig så att jag får lägenheten... berättar mer i morgon.

(nu börjar det regna... äntligen)